Är så tacksam över mycket i mitt liv. Framför allt för att jag får vara så pass frisk, fast jag har så många olika fel på mitt hjärta.

Är också tacksam över att jag inte har någon avog inställning till hösten, mörkret och vintern. Det har mysingen så det räcker och blir över. Tänk att en vuxen man i sina bästa år, från vår sida sett, kan bli så nere i skorna för lite mörker, dimma och höst. Visserligen är det grått ute nu, men vad då, det kommer ju ljusare tider, det måste väl även han tro på, eller hur?  Vi hoppas och tror att vi ska klara även denna vinter. Vi har ju varandra.

I går tog vi vår runda till affären, vid Landsvägen, som har öppet för oss priviligerade, mellan 7-8 på morgonen.  Då fick Mysingen vatten på sin kvarn, småblött ute, dimmigt, mörkt och grått var det, då vi vandrade ut strax efter halv sju.

Vi gick Tulegatan neråt, ingen trafik inga människor alls.

Kom ner till Järnvägsgatan, där kommunen har grävt upp en stor del av gatan. Avstängd för biltrafik.

Vidare till Vasagatan, även den rivs upp.

Ingen person syntes till här heller. Men cyklar finns det. Och, i bakgrunden på bilden, uppgrävd och avstängd fil, på gatan.

Vi närmar oss Landsvägen. Fortfarande har vi inte mött en enda person. Sett någon på avstånd bara.

Det börjar ljusna lite i horisonten.

Nu är vi vid Sundbybergs torg. Här brukar det på dagarna vara full rulle. Många affärer och restauranger. T-banan, pendeltågstation, hållplats för Tvärbanan och bussar till många olika destinationer, även till Bromma flygplats och Arlanda, gör att det är mycket folk i rörelse.

Nu har det ljusnat betydligt. Vi har handlat färdigt och är på väg hemåt.

Tåget får passera först. Ni ser, avstängda gator. Ofta får vi gångtrafikanter kryssa oss fram.

Även snabbtåget vill fram.

Nu har vi kommit över järnvägsövergången och vandrar på Esplanaden. Där som nästan överallt i centrum, håller de på med gatuarbeten. En del av orsakerna är att järnvägen ska täckas över.

Även en del hus, får en översyn.

Nu är vi på Fredsgatan. Hål i gatan, inget nytt.

Men sedan kommer ni närmare hemmet och där på Tulegatan, inget vägarbete.

Nu är vi "på våran gata hemma i sta´n", som Stina i Saltkråkan säger. Ni känner väl igen Vattentornet som ofta syns på mina bilder ifrån vår balkong?

Trevlig söndag önskar jag er som tittar in här. Var rädda om varandra.