Det var trevligt att vara några veckor ”hemma” i Ångermanland.

Jag är född i en liten by som heter Inre. En by som då jag var barn hade cirka 15 hushåll och nu är det bara 5 kvar, tror jag. Det har förändrats en hel del sedan min pappa köpte torpet 1927. Då jag var barn var vi cirka 25, kanske flera, skolbarn i vår by, nu är det 4 st. tror jag.

Vi har ungefär 6 kilometer till samhället, och till närmsta affär. Mig veterligt finns det bara en mataffär, bensinstation med kiosk och en Loppis där nu.

Då jag var ung fanns det 3 matbutiker, skoaffär, hattaffär, järnhandlare, färghandlare, möbelhandlare, bank, post och järnvägsstation och många andra serviceinrättningar. Det fanns mejeri, läkarmottagning och tandläkarmottagning, åkeri, brandstation och polis, växelstation, frisör och konditori. Kanske har jag glömt några men i stort sett så fanns allt. Nu som sagt, nästan inget kvar.

Förstår att de som bor där runtom är glada och tacksamma så länge de får ha affären kvar.

Samhället såg öde ut.

Nästan framme, står en rolig liten gubbe, eller ett barn kanske det är, och viftar med armarna. Modernt varningsmärke för lekande barn, kantänka.

Men vägen hem ifrån oss till samhället är omgivet av vacker natur.

Kyrkan finns kvar.  Den började byggas 1836. 1882 stod den helt klar. Jag tycker att det är en fin kyrka med en kristallkrona ifrån 1700-talet. Min mamma har sjungit solo i den kyrkan. Själv har jag inte varit där så ofta, jag tillhörde en frikyrka som låg 3 kilometer ifrån mitt hem.

Senast jag var i denna kyrka var då min äldsta syster begravdes.

Det är många tankar som kommer och går då jag är hemma i mitt barndomshem. Mycket som jag upplevde då och mycket som har hänt senare i livet. Minnen att tänka på och många gånger må bra av. De tråkiga sakerna får vi lämna därhän och försöka låta bli att ta ut några bekymmer i förskott.

Det står i Bibeln Psaltaren 55 i vers 23: Lämna dina bekymmer åt Herren, Han skall bära dem.

Winston Churchill lär ha sagt:

När jag ser tillbaka på alla dessa bekymmer,

kommer jag att tänka på historien om den

gamle mannen som på sin dödsbädd sade

att han bekymrat sig för en massa saker,

vilka de flesta aldrig inträffat.