...att jag inte har skrivit något här på cirka en vecka. Livet har kommit emellan på många olika sätt.

I natt var det regn och även då jag vaknade i morse, men efter en stund så blev det uppehåll och vi kunde gå ut och få luft, vilket vi kände att vi behövde.

Hösten har kommit och det kändes kallare än de 10 plusgrader som termometern visade. Kanske det berodde på att det blåste rätt så bra.

Ett stort äppelträd som står kvar många år efter det att villan som låg här är borta. Men trädet fick vara och det är ju vackert fortfarande.

Och, många äpplen ramlar ner.

Vi har haft celebert besök i några dagar. Mina småsyskon, eller tvillingarna, som de ofta blev kallade som små, var  hos oss.  De kom från Västerbotten, respektive Ångermanland. En mycket trevlig överraskning. Dubbelt så roligt eftersom vi inte har kunnat bilat norröver denna sommar. Då bilade dom ner hit istället, glädjande nog.

Det är trevligt att ha många syskon. Undrar om vi bråkade mycket som små? Jag kommer inte ihåg. Men jag skulle tro att jag, då som nu, hade mitt häftiga humör och då som ung så kanske jag inte behärskade mig som jag kanske gör nu. Jag säger kanske, för jag vet att jag kan brusa upp nu också, det kan säkert min Mysing bekräfta. Jag hade ju en syster som var två år yngre än mig och tvillingarna var 7 år yngre, så i så fall var det väl dom som råkade ut för mitt humör. Dom äldre kanske jag inte "vågade" mig på.

En sann barnhistora, den skulle kanske kunna vara ifrån min  barndom.

"Mamman har undervisat sina pojkar om vikten av att vandra "den rätta vägen", godhetens och kärlekens väg. Den vägen var Jesu väg, slutar hon.

Kalle, som är ett par år äldre än lillebror Janne, har gripits av mors undervisning och ber i sin aftonbön:

Käre Jesus, jag vill gå din väg. Du vet ju att jag vill gå med dig. Hjälp mig, så att jag kan gå din väg.

Janne som ligger med tummen i mun och lyssnar på storebror utbrister till slut:

"Men stick iväg då Kalle och ligg inte där och tjata bara!"

Önskar er mina läsare en trevlig helg.