… En gång om året, åk till en plats

där du aldrig har varit förut.

Jag tycker om dom orden. Jag kan ta dom bokstavligen, alltså ge mig iväg på en resa, en liten miniresa kanske, men bara detta att besöka ett ställe som jag aldrig besökt förut, nya intryck, nya vyer och inte minst kan det bli nya utmaningar. Vi människor mår bra av det och jag kan tycka att det känns bra, i den mån jag orkar, för att inte alldeles stagnera.

Eller jag kan resa i tankarna, minnena eller böckernas värld.

Jag är glad och tacksam att jag har Mysingen som också tycker om att se nya platser, det behöver inte vara så märkvärdigt, men något annat bara. Tack vare honom så kan jag fortfarande komma ut och hemifrån ibland.

Resan till Enköping som jag har berättat om i tidigare inlägg var intressant på många sätt. Eftersom jag älskar blommor så ville vi också besöka någon av Enköpings parker. Vi besökte inte alla för det finns fler än 20 vackra parkmiljöer i Enköping, av olika karaktär.

Ni ska få följa med på en kort tur till Drömparken. Del ett av parken anlades år 1996 och del två 2002, del tre år 2015. Den är ritad av en holländsk arkitekt, fast den tredje delen ritades av en svensk, Johan Arvidsson.

Jag tog en del bilder, men inte så många, gick mest och njöt av dessa fina blomster så här i hösttider.

Det var så fint och på många ställen så ombonat, på något sätt. Härligt att vandra där.

Här syns skuggan av två nöjda vandrare.

Dessa rundlar, gav ett mysigt intryck och det var fint därinne.

Det blommade för fullt, fast det nästan var i oktober månad.

Här står det 11 på en lapp. Det var en lärarinna som gick där samtidigt som oss, i tidiga ottan och satte lappar på olika växter. Hennes skolklass skulle under dagen gå där och lära sig lite om trädgården och dess  blomster.

Vad denna staty var, det har jag glömt.

Något annat som vi var och tittade på var Enköpings Museum. Ett museum som berättar om kommunens kulturhistora från stenåldern till nästan våra dagar. Musèet är inrymt i en byggnad ifrån 1780-talet.

Nostalgi, är bara förnamnet då jag såg dessa kappor ifrån 1960-talet.

Det fanns en mängd av dopklänningar. En hel utställning om dop, dopseder och dopkläder under 200 år.  Många av de vackra dopklänningarna hade används av flera generationers barn, barnbarn och så vidare, deras namn och årtalet var broderat in i klänningarna. Så intressant att få ta del av. Det var rad efter rad med dopklänningar. Ni får se en kort rad.

Symaskiner från mängder av år bakåt, tyckte jag också om att få en inblick i, deras historia. Jag ska inte trötta ut er med det, men några maskiner ska jag visa.

Den ena finare och märkligare än den andra.

En sådan kände jag inte igen, men det gjorde Mysingen. Han hade på 1960-talet i det militära jobbat med en dylik tingest. Fälttelefon.

Ett vardagsrum, tidstypisk för 1950-60 talet.

Golvet vid toaletten var inte mysigt att gå på. Blev nästan vimmelkantig, plus att samma rutmönster gick upp på väggarna. Ja, det var verkligen något "uppåt väggarna".

Det fanns väldigt mycket och intressant att se och uppleva i denna lilla mysiga stad.  Vi hyrde rum på hotell Plaza Astoria, där vi också kunde äta både en god frukost och lunch.

Det var gamla gator, så tillvida att det inte var asfalterat som gator är nu, utan det var stenbelagt. Lite svårare att gå på, tyckte jag som är ostadig.

Lugnt och skönt på morgonen, ingen storstadstrafik, som vi är vana vid.

Strandlinjen fascinerade mig. Vi såg flera sådana, både där det stod år 1400 och som i det här fallet år 1200. Hela Enköpings stadskärna är ju klassad som fornlämning. Här gick alltså strandlinjen år 1200. Jag stod ungefär där jag har tagit bilden ovanför, nästan vid Westerlundska gården, där läkaren som jag skrev om bodde. Tänka sig att vattnet gick dit upp.

Sigmund Graff hade så rätt då han sa:

Det bästa med en resa upplever man där hemma, dels före, dels efter.