Sömnen!                   

Den är en fin gåva. Jag är tacksam varje natt som jag får sova.

Tänk, kroppen kan vara helt slut, liksom hjärnan, då behövs en återhämtning, hämta nya krafter till kropp och till själ. Så snillrikt är det uträknat, inte av en slump, det kan ingen få mig att tro, att vi får ”komma ifrån” ett tag, och förhoppningsvis känna oss som nya människor.

Får jag dela med mig av några roliga historier så här på förmiddagen? Jag har rätt så svårt att komma ihåg historier som jag läser, men här kommer några i alla fall.

Den lille gossens undran första gången han ser en skotte i kilt.

”Varför är han farbror upptill och tant nertill”?

Kalle står i spårvagnskön och bolmar på en cigarett. Framför honom står en dam i päls. Hon vänder sig om och säger.

”Stå inte så nära att ni bränner min päls för ni skulle inte kunna betala den"

”Nej,” medger Kalle,  ” men jag skulle väl kunna få överta avbetalningskontraktet”.

"Är du olycklig gift, gamle vän"?

"Jojo”

"Var lärde du känna din hustru"?

"Lärde känna! Om jag lärt känna henne hade jag naturligtvis inte gift mig med henne".

Nu strax iväg för att öva advents- och julsånger inför Luciadagen. Vi har gen-rep idag, så nu gäller det.

Några råd ifrån min "Optimistlåda".

Idag första advent.  En del tror att ordet advent betyder väntan, men det betyder ankomst och anspelar på Jesu födelse och advent är inledningen på det nya kyrkoåret, börjar den fjärde söndagen före jul.

Förr i tiden, då jag var ung, tycktes det som om jultiden började så smått den första advent. Det var inga adventsljusstakar eller stjärnor, julpynt eller julskyltning före den söndagen.  Jag kunde inte alltid få se den första julskyltningen i affärerna för vi hade 6 kilometer till den närmsta och det var en bit att gå eller åka spark. Men mina föräldrar gjorde det lite extra ”julikt”, till 1:a Advent, utan att julpynta. Pepparkakor och lussebullar var ju alltid goda.

Det var också vid den tiden som det på allvar började att förberedas för julmaten och julbaket sattes igång. Hemma hos oss slaktades också julgrisen så här i början av december. Den 9:e köptes en långa och lades i blöt i lut. Vattnet fick vi ofta byta och det var fest då den första lutfisken tillagades. För dom som tyckte om fisk.

Advent förknippades också av stillhet och nästan en vördnad, förr i tiden. Helst skulle bullriga arbeten och oväsen undvikas. Ja, hela känslan man fick som barn var lugn, ro och en otrolig förväntan. Hemma var det också mycket med sång och musik, då tid fanns till det. Jag och min yngre syster satt ofta på soffan i köket och spelade gitarr och sjöng för mamma då hon stod vid spisen och tog hand om köttet från julgrisen.

I morse tog vi en liten morgonpromenad, kändes som om det behövdes för igår var jag inomhus hela dagen.

Vid Sturegatan hade kommunen satt upp ljus.

Julgranen var det också ljus i.

Vi tände det första Adventsljuset vid frukosten.

Så vill jag önska er som läser min blogg en Trevlig 1:a Advent.

...då mysingen kom hem efter att ha inhandlat lite matnyttigt, hade han med sig en uppmuntran till mig.

För visst är det så. En uppmuntran och en god sådan. Vi köper sällan choklad utom en mörk 81% som vi tar en liten bit av efter maten.

Mysingen tycker att jag på ett sätt är en kämpe. Vet inte om jag håller med, men jag försöker att vara glad, fast kroppen kanske inte är det och jag försöker orka fast kroppen kanske inte gör det.

Jag och mysingen är allt våra bästa vänner. Håller ihop och hjälper varandra.

Vänskap muntrar upp som en solstråle,

förtrollar som en god berättelse,

inspirerar som en tapper ledare,

binder som en gyllene kedja,

vägleder som en himmelsk uppenbarelse.

Idag kändes det kallt ute, frös fast jag tyckte att jag hade klätt på mig ordentligt. Vi åkte buss till Solna, i tidiga morgontimman, för att ta några rör prover från mig och att stå och vänta på bussen och sedan sitta där med dörrar som ofta öppnas blir kallt och dragigt. Men, nu är vi hemma igen och har fått frukost och snart fått upp värmen.

Annars en ledig dag, denna tisdag. Mysingen ska göra iordning lite "prat" som han ska underhålla våra glöggäster med på Luciadagen i SPF lokalen, mellan de jul- och adventssånger som vi ska sjunga för dom.

I helgen hade vi besök av min ena bror. Vi hade bestämt att hämta upp honom i Farsta men hörde på radion om hur halt det var i Stockholmstrakten och så många bilolyckor som hade hänt, så han fick ta taxi. Det är inte så lätt för en 91-åring att åka tunnelbana mitt ibland alla stressade människor. Men, sedan på söndagen hade de sandat och vägarna var fina så då bilade vi hem med honom. Vi åker bil så lite på vintrarna så några dubbade vinterdäck har vi inte.

Mysingen och jag hade så roligt då vi stod och tittade på dessa män, ifrån vårt fönster. En hade en lista och de pekade, gestikulerade och pratade. Tydligen osams om vem som skulle sanda var. Det var tre traktorer, men här på bilden som jag tog, syns bara en. 10 män, här syns 9 st.

Tog en liten promenad och gick försiktigt på grund av nysnön och ev. halka.

Konditorn hade gjort en fin liten jultårta med granar och tomte.

Nå´n ville vara rolig och att mötas av ett leende piggar alltid upp.

Ny dag och nya förhoppningar och önskningar.

Önskningar och förhoppningar hoppas jag att vi alla har. Mina är för tillfället inte så många, vill vara frisk och orka lite mer än jag kan just nu. Och förstås, vinna Bosse Lidéns  novembertävlingar, några i alla fall.

Det finns många olika sorters önskningar.

"Som frisk har man tusen önskningar som sjuk har man bara en".  Nja jag har nog fler, för önska kan man ju alltid.

"Den som ändå låge, sa den late där han satt på sängkanten".

Eller denna önskan av den lilla flickan. Sann dessutom.

Karin 4 år, är med föräldrarna på kvällsmöte. Pastorn har talat länge och Karin är trött och vill gå hem.

Då tar talaren en paus och dricker ett glas vatten. Hoppet tänds hos Karin men pastorn tar bara ny sats.

"Varför dricker farbrorn så mycket vatten gång på gång", undrar hon.

"Det förstår du väl att när man talat så länge så blir man torr i halsen".

"Det har ju inte hjälpt, varför slutar han inte i stället", suckar Karin hörbart, "så blir han bättre i halsen".

Hoppas och önskar att vi alla får en finfin dag.

Idag känner jag mig lite ung i hjärtat, men gammal i kroppen. Svårt att förstå? Jo, kanske.

Ungdom är inte bara en period i livet, det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft, en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.

Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina idel. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.  Oro, tvivel, självförakt, rädsla och förtvivlan är likt långa och många år som böjer huvudet och gör att själen förtvinar.

Både den som är sjutton år och sjuttiosju år som jag, har i sitt hjärta förmågan att förundras över mirakel, att häpna över stjärnor och storslagna tankar, att väcka till liv barnslig nyfikenhet över vad som ska ske härnäst, att glädjas över det äventyr vi kallar livet.

När vi inombords är full av pessimism och cynism, då är vi gamla.

Men så länge, kan vi kalla dom, murarna, runt hjärtat är nerrivna och hjärtat lyssnar till orden om skönhet, mod och storslagna ting, lyssnar till våra medmänniskor och ifrån det som är evigt, då är vi fortfarande unga.

Hoppas vi alla får en finfin söndag.

...nej, det kan jag inte säga, utan redan fredag. Denna vecka har gått så fort, förstår inte riktigt varför. Vi har inte haft så mycket omkring oss, jo lite, så tiden går fort.

Som vanligt har vi varit på sångövning i vår lilla SPF grupp. Vi träffas och sjunger mest för att det är roligt nu, för vi har ingen sångledare, som kan spela och kan noter. Så vi sjunger gamla kända sånger, bara för att vi tycker att det är så skoj. Mysingen håller i det hela än så länge. Jag kan ju noter och kan ta ut en sång på vår orgel, men jag är inte den som spelar i sådana sammanhang, det duger jag inte till.

Vi har också varit och tagit influensasprutan. Ja jag säger då det. Vilken tur att vi gick dit en kvart innan de skulle öppna, det var ändå fullproppat med folk. Båda väntsalarna var fyllda. Men jag har ju varit så många gånger där så jag visste att de har några stolar utanför läkarnas rum i korridoren. Jo, det fanns stolar så mysingen och jag och några till fick plats. En gammal man tog en pall och satte sig på. Då det hade gått, kanske en halvtimme så kunde jag inte se den stackars mannen på pallen längre utan erbjöd honom min plats. Han blev så otroligt tacksam. Förstår jag det, sitta på en liten uschlig pall. Jag testade den inte ens.

Efter cirka en timme var vi klara, så det gick ju relativt snabbt. Men, då vi skulle gå ut så var dörrarna låsta och det stod på ett plakat att de tar inte emot några fler patienter denna dag, för vaccinet hade tagit slut. Tagit slut? Det var satt en tid mellan tretton och femton och klockan var bara tio i två. Jag tyckte så synd om dessa som kom dit i onödan, fick vända om och komma en annan dag. Sådan tur att vi gick dit tidigare än kl. ett.

Nu ska vi strax iväg. Vi ska bila till Bromma Blocks. Mysingen behöver jeans bland annat. Jag får titta in till er senare och hoppas att vi alla får en finfin dag. Här har solen kommit fram, det var länge sedan.

Snart mitten av november och dags att beställa en väggalmanacka för 2019.

37:de året av almanackan "Ro för själen", som Kerstin Svensson utanför Halmstad är upphovsman till. Jag tycker så mycket om hennes bibelord och tänkespråk för att inte nämna alla fina teckningar.

För november står detta tänkvärda. Verkligen något att tänka på.

Det märks ute att det är höst. Vissa träd har snart inga löv kvar, bara gula.

De blåser ihop i en hög. Den här fanns vid ingången till hyreshuset vi bor i

Oj, nu ska vi strax gå ner till vårdcentralen och se om det går att få en influensapruta. Jag vill inte bli så sjuk som jag var häromåret, innan jag hunnit ta sprutan. Jag träffar inte så mycket med folk så jag kan bli smittad, men mysingen är ofta på möten och sammanträden. Jag kan ju bli smittad genom honom.