Nu är jag trött på dessa hjärtflimmer attacker.

Vaknade i natt vid ett-tiden, troligtvis av att det satte igång. Fick ont i hjärtat också, det kom "stötvis" på något sätt, svårt att förklara. Så det har inte blivit mycket till sömn.

Förra veckan då jag var till vårdcentralen hade jag 3,0 i PK värde, det tycker jag är för högt. Men fick reda på att jag ändå ska ta lika många Waran tabletter.

Jag brukar inte tappa humöret varje dag, men nu känns det inte bra. Är helt matt och det är slut på orken, fast nu har hjärtat återgått till normala slag.

Dessa måsar såg vi vid Lötsjön vid en morgonrunda. Undrar vad som har hänt? Har de krockat? Blivit anfallna? Eller har de slagits så mycket att de dog?

Jag tog bort bilden, den berör tydligen fler än mig, på ett obehagligt sätt.

Idag kunde vi inte gå runt sjöarna, orkar inte.

Söndag, vilodag och det har det varit och är. Besökte Centrumkyrkan på en förmiddagsgudstjänst. Det kändes bra att få några ord på vägen. Sedan tycker jag mycket om sång och musik och det är det en hel del i den kyrkan.

Vid halvsju tiden i morse gick vi ut på en runda och tog stavarna med oss. Dessa stavar som vi köpte i en sportaffär för flera år sedan men bara använt sporadiskt. Det ska ju vara så nyttigt att "gå med stavar". Men, varför känns det inte så då? De är i vägen på något sätt. Hände en 3-4 gånger att jag satte staven i foten. Kan ni fatta? Hur klumpig får man bli?

Efter en halvtimme hade jag ont i nacken och axeln. Efter en och en halv timme då vi var nästan hemma var jag trött och slut och ville slänga stavarna all världens väg.

Här ser ni mina stavar tillsammans med mina nya skor som jag skrev om att jag fick ont av.

Att vi tog stavarna med oss i morse berodde mycket på att min man hade fått förfrågan om han kunde leda en grupp med pensionärer som går med stavar, cirka 3 timmar, till olika platser runt om i Stockholms området, inkl. nå´n rast. Deras ordinarie ledare har sagt att han vill sluta och inte ha detta uppdrag längre, inom SPF. Min man är mycket tveksam till att åta sig detta. Om jag hade kunnat vara med så vore det en annan sak, men jag tror inte att jag klarar det.  Kan ärligt säga så efter morgonens tappra försök.

Då jag var tonåring i början av 50-talet, kom det en dag en flygmaskin och flög över vårt hus hemma. Den flög över flera gånger och vi begrep inte varför.

För oss barn var det blandat med skräck och förtjusning. För det första så var det sällan som något flyg kom förbi hemma hos oss och för det andra så hade vi lite kvar av ängslan efter andra världskrigets härjningar i färskt minne bevarat.

Jag kommer ihåg då jag var mycket liten, 3-4 år kanske, hur min mamma blev rädd så fort det kom en flygmaskin. Kriget ute i Europa rasade för fullt och alla var ju rädda att även Sverige skulle dras in i det.

Men, detta plan cirklade runt ett antal gånger och försvann sedan.

Efter några veckor fick vi förklaringen. En firma hade åkt runt och fotat hus och gick nu omkring och försökte sälja sina alster. Det var populärt, kommer jag ihåg. Pappa köpte också.

2004 var det dags igen att fotografera gårdarna. Det är ju nu cirka 9 år sedan, men jag kommer ihåg att jag var så ledsen att jag inte hade råd att köpa en tavla. Jag tycks mig minnas att den gick på cirka 2.000:-

Men nu har undret skett. Den som väntar på något gott, ja ni vet.

Jag har fått denna tavla av en av mina bröder.  Så nu har även jag ett flygfoto över mitt föräldrahem.

Så här såg det ut ifrån luften för cirka 9 år sedan. Nu är det mera uppvuxet med träd och växtlighet.  Alla byggnader kom med utom två vedbodar som fanns vid skogsbrynet. Ni kanske känner igen det lite ifrån bilden som jag hade inne för ett tag sedan, den jag hade tagit själv, nere på marknivå. Inlägget heter "Tillbaka, hemma igen", och finns längre ner här på sidan.

Varmt! Redan i morse var det plus nitton grader. Får hålla mig inomhus om solen inte håller sig bakom molnen. Mysingen och jag har ju tagit en morgonpromenad och varit och inhandlat filmjölk så vi klarar oss ett tag. Han bär kassarna och jag går bredvid.

Han är för det mesta snäll min man och har så många olika namn han kallar mig för. Det tycker jag är roligt för att inte säga rätt så gulligt.

Det kan vara älskling, skruttis, skruttan, sötis, gosing, gosan, för att nämna några. I morse sa han:
"Hur mår min lyckoträff i dag"?

Då han stod i duschen hade han kommit på att det var en ren lycka att han och jag träffades. Vi har nu varit gifta i 3 år, 4 månader och 10 dagar.

Igår en lugn dag. Var och tog Waranvärdet och sedan in till storsta´n en sväng. Jag fick tag i en blus som hade kostat 299:- såldes på rea för 199:- och på det fick jag 50% rabatt. 99:- blev priset.

Hoppas att jag kan ha mycke glädje och nytta av den blusen.

Det är så varmt, så varmt. Svårt att vara ute för mig som inte tål dessa skarpa strålar. Men, vi går ut tidigt på morgonen, så det går  bra. I går morse vandrade vi iväg strax före kl. sex och endast femton grader, på eftermiddagen blev det cirka 28 grader varmt. I dag gick vi också ut vid sex-tiden.

Vi har varit och tittat på en fin kyrka också. Där inne var det nästan svalt, skönt var det i alla fall. Det var Härkeberga kyrka, en gammal sockenkyrka i Uppsala stift. Jag tycker om att besöka olika kyrkor, det finns mycket att se och uppleva.

Huvuddelen av kyrkan är byggd i början på 1300-talet. Under 1400-talet försågs den med sakristia och vapenhus. Det finns helt otroliga kalkmålningar på tak och väggar. Det gjordes i mitten på 1480-talet.

Väggarna överkalkades i mitten av 1700-talet medan valvens målningar lämnades orörda. Väggmålningarna knackades fram och  restaurerades under 1930-talet. Motiven är hämtade både ifrån Gamla och Nya Testamentet.

Det finns ganska många vackra kyrkor i vårt avlånga land som vi ännu inte besökt, men som står på vår önskelista.

T.ex Habo kyrka vid Vättern. Det kanske blir nästa lilla tripp.

Augusti redan, helt otroligt. Sommaren står i sin bästa skrud, nästan. Torrt i markerna, men nu har det ju kommit lite välbehövligt regn även hos oss, skönt.

Vi har varit på en liten utflykt. Det är roligt att se något nytt, det behöver inte vara speciellt eller så, men andra vyer bara, det berikar. Som Enköping, inte dumt alls. Slottet som vi besökte, ligger inte långt därifrån.

Grönsöö slott. Har ni hört talas om det slottet? Ett hem för familjen von Ehrenheim och med en underbar fin park, en av Sveriges vackraste. Det ligger på en ö i Mälaren, väster om Stockholm, i Uppland. Det byggdes i början av 1600-talet.

Det finns inredningar och målade tak kvar, ifrån den tiden.

Vi fick en guidad visning, av denne man, son till nuvarande ägaren. Det var otroligt intressant och mycket att se. Han var duktig, påläst och det var lärorikt att lyssna till honom.

Här tar jag en bild där jag själv kom med och av vackra dyrbara ting, det fanns mycket av den varan. Jag tycker om att gå och titta i slott och fina herrgårdar men skulle själv inte vilja bo i något sådant. Det är ett stort ansvar att förvalta dessa dyrbarheter, sådant som ska bevaras till eftervärlden och det fodras mer än bara arbete för att få det att gå runt, många gånger.

Kinesisk paviljong, lusthuset, ligger så fint vid vattnet. Den är invändigt  dekorerad med snäckor och mineraler från Ostasien.

Parken var helt otrolig, går inte att beskriva riktigt och inte kommer det fram så bra på bild heller.

Det var så vackert med alla blommor och växter, så jag skulle önska att jag hade en bättre kamera som gjorde det hela rättvisa. Eller att jag var en bättre fotograf.

Förstår att parken är berömd och uppskattad, för det fanns så mycket att se.

Nu strax ska vi ut och handla till helgen. Hoppas att ni får en bra dag och ni som kan, njut av värme och sol.