Alla inlägg den 8 december 2019

Av wiolettan - 8 december 2019 09:31


...önskar jag alla som läser min blogg. I morse minus 1 grad och i går morse plus 6, då vi tog en sen morgonpromenad. Klockan hade redan hunnit bli kvart i åtta då vi kom ut.


Vi gick över Tornparken och ner till Sturegatan. Då vi kom dit så såg vi att de höll på att stänga av hela gatan för biltrafik. ”Avstängt på grund av mätningar”, stod det på en varningsskylt. Många män i gula västar jobbade där.


Då vi kom längre fram så såg vi en liten medelålders dam som linkade fram. ”Oj,” tänkte jag, ”stackars hon, kanske har hon ont i höften som jag”. Så jag log lite vänligt emot henne och då sa hon: ”Vad du gör, skaffa dig inte diskbråck, det gör så ont”.


”Nej, det ska jag inte göra, jag skickar det vidare, men,” fortsatte jag,  ”vad ska de göra här på gatan.” ”Vi ska ha julmarknad här idag” svarade hon.


   

Då såg vi, det höll på att sättas upp stånd lite här och var.


 


Mysingen och jag fortsatte att gå och närmade oss en man som satt på en bänk. Han såg så ensam ut, kanske uteliggare, i alla fall mycket tärd av livet.


”Vi ska gå hand i hand genom livet”, ropade han då vi kom gående. Mysingen och jag går ju ofta hand i hand och gjorde så även nu.


”Ja, vi är på väg hem för att äta frukost”, sa mysingen. ”Vad får ni då”, frågade mannen. ” Jag dricker kaffe och hon tar the och lite filmjölk blir det också”.


”Kaffe kan man inte dricka, då får man ju springa på toaletten hela tiden”, tyckte mannen. Jag tänkte, hur kan han se så nöjd och belåten ut, då han tydligen har det så eländigt, av utseendet och klädseln att döma.


   

Vi vandrade vidare och kom till en busshållsplats på Vegagatan. Där fanns det ett papper uppsatt och på det stod det att inga bussar stannade vid denna hållplats och några till, denna dag, på grund av julmarknaden. Eftersom vi var på väg hem så sa jag till Mysingen att vi kan väl gå fram till busshållplatsen hemma hos oss, för tydligen skulle bussarna inte stanna där heller.


Då vi närmade oss hållplatsen så såg vi att det stod en 5-6 personer och väntade.  Jag gick in och tittade i kuren. Jodå, det fanns en lapp uppsatt där också, orange till färgen.


”Det stannar inga bussar här idag, på grund av julmarknaden nere på Sturegatan” sa jag till de som stod där. De såg bara vilsna och konstiga ut så jag pekade att de kunde gå framåt ner till Tuletorget, där skulle bussarna stanna.


”Åh, tack så väldigt mycket, men jag har en annan plan, tack för att ni sa till, jag började undra varför det inte kom någon buss”, sa en ung man, samtidigt som han började att springa mot tunnelbanan i Duvbo.


Så glad jag blev. En i alla fall som var glad över att vi fanns och sa till. Kanske de andra också var det, tacksamma att vi brydde oss, fastän de inte sa något. Bra om man kan glädja någon människa. Tror att mannen på bänken och damen med ryggvärken också var glada över att vi ”såg” dom.


I mitt stilla sinne undrar jag? Hur kan så många personer stå och vänta vid en busshållplats, tiden går och det enda de ser är sina mobiler, som de trycker och knappar på.



 

Undrar om de som jag ser hjärtan som lyser upp min väg. Denna bild tog jag i morse.




Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards