Gud kommer antingen att lugna stormen,

eller låta stormen rasa, medan han lugnar dig.

Visst är det trösterikt och hoppingivande. Det är ord som jag tar till mig i dessa dagar.

Mysingen hostar och har det jobbigt ibland, men jag tror att det går framåt, det måste jag tro på. Han blir snart frisk igen.

Igår vaknade han med en puls på 160 och det höll i sig i flera timmar. Vi hade planerat att storhandla inför julen och dessutom var vi tvungna att gå ner till apoteket för att skaffa dropparna som ögonläkaren hade förordat att mysingen skulle ta.

Det blev nämligen ingen operation av knölen vid ögonlocket, på grund av inflammationen i ögonen. Det måste läka först, så någon gång i januari blir det återbesök.

Mysingen hade hög puls hela dagen. På kvällen skulle han iväg på ett möte på Odd Fellow, där han skulle vara sekreterare. Tror ni att han avstod? Nej. Då han gav sig iväg var pulsen 140 i viloläge. Inte bra, enligt min åsikt, men han åkte iväg och då han kom hem var pulsen 90, så det var i alla fall en förbättring.

Här kan ni se lite, hur han mår i bra. Blodtrycket bra och pulsen bra. 

Här ser ni min syresättning och puls, i morse.

Vi har en puls och syremätare och så har vi en blodtrycksmätare. Den reagerar lite märkligt då jag har flimmret, har jag upptäckt. 

Idag har vi tvättstugan. Men, vi tar det lilla lugna, det får ta den tid det tar.