En vecka, plus en dag före dan, före dopparedan, är det så? Tiden går och vi med den och jag tänker att så tacksam jag får vara som fortfarande får vara med på denna livsresa.

Det har ju inte alltid varit självklart att jag skulle ha överlevt, om jag tänker på så annorlunda det kunde ha gått, flera gånger i mitt liv och senast då jag fick hjärtstopp för några år sedan. Men, jag får ännu finnas kvar och det är en gåva.

Ibland kan jag tänka, till vad nytta, men jag vet att Gud vet vad Han gör, det är något som jag har lärt mig att lita på. Fast, det måste jag då medge, att vissa gånger så kan jag undra starkt, till vad nytta och till vilken mening? För det är ju inte alltid som jag har vandrat den väg som Gud hade stakat ut åt mig.

En bön av Heliga Birgitta, tänker jag på ibland.

Detta kort kommer ifrån Vadstena klosterkyrka.

Kyrkan här i Sundbyberg. Bilden tog jag igår morse.

Jaha, detta var ju inte det som jag tänkte skriva, men så kan det bli ibland. Jag sätter mig ner för att plita ner några rader om det som händer omkring mig och tankarna åker iväg.

Idag tänker jag särskilt på min egen Mysing, som envisas med att gå på sina tre bestämda möten idag, fast förkylningen rasar i kroppen. Hostan och snuvan är väl det som besvärar mest nu, plus tröttheten. Hoppas att protokollet han ska skriva blir rätt och att doktorn ger honom några droppar mot inflammationen i ögat, ja båda ögonen har angripits nu, för någon operation av knölen han har, i det ena ögat, tror jag inte kan ske idag.

En bild ifrån väggen på Sverigehuset i Stockholm.

Ha en bra dag, alla mina bloggvänner.