...önskar jag alla som läser min blogg. I morse minus 1 grad och i går morse plus 6, då vi tog en sen morgonpromenad. Klockan hade redan hunnit bli kvart i åtta då vi kom ut.
Vi gick över Tornparken och ner till Sturegatan. Då vi kom dit så såg vi att de höll på att stänga av hela gatan för biltrafik. ”Avstängt på grund av mätningar”, stod det på en varningsskylt. Många män i gula västar jobbade där.
Då vi kom längre fram så såg vi en liten medelålders dam som linkade fram. ”Oj,” tänkte jag, ”stackars hon, kanske har hon ont i höften som jag”. Så jag log lite vänligt emot henne och då sa hon: ”Vad du gör, skaffa dig inte diskbråck, det gör så ont”.
”Nej, det ska jag inte göra, jag skickar det vidare, men,” fortsatte jag, ”vad ska de göra här på gatan.” ”Vi ska ha julmarknad här idag” svarade hon.
Då såg vi, det höll på att sättas upp stånd lite här och var.
Mysingen och jag fortsatte att gå och närmade oss en man som satt på en bänk. Han såg så ensam ut, kanske uteliggare, i alla fall mycket tärd av livet.
”Vi ska gå hand i hand genom livet”, ropade han då vi kom gående. Mysingen och jag går ju ofta hand i hand och gjorde så även nu.
”Ja, vi är på väg hem för att äta frukost”, sa mysingen. ”Vad får ni då”, frågade mannen. ” Jag dricker kaffe och hon tar the och lite filmjölk blir det också”.
”Kaffe kan man inte dricka, då får man ju springa på toaletten hela tiden”, tyckte mannen. Jag tänkte, hur kan han se så nöjd och belåten ut, då han tydligen har det så eländigt, av utseendet och klädseln att döma.
Vi vandrade vidare och kom till en busshållsplats på Vegagatan. Där fanns det ett papper uppsatt och på det stod det att inga bussar stannade vid denna hållplats och några till, denna dag, på grund av julmarknaden. Eftersom vi var på väg hem så sa jag till Mysingen att vi kan väl gå fram till busshållplatsen hemma hos oss, för tydligen skulle bussarna inte stanna där heller.
Då vi närmade oss hållplatsen så såg vi att det stod en 5-6 personer och väntade. Jag gick in och tittade i kuren. Jodå, det fanns en lapp uppsatt där också, orange till färgen.
”Det stannar inga bussar här idag, på grund av julmarknaden nere på Sturegatan” sa jag till de som stod där. De såg bara vilsna och konstiga ut så jag pekade att de kunde gå framåt ner till Tuletorget, där skulle bussarna stanna.
”Åh, tack så väldigt mycket, men jag har en annan plan, tack för att ni sa till, jag började undra varför det inte kom någon buss”, sa en ung man, samtidigt som han började att springa mot tunnelbanan i Duvbo.
Så glad jag blev. En i alla fall som var glad över att vi fanns och sa till. Kanske de andra också var det, tacksamma att vi brydde oss, fastän de inte sa något. Bra om man kan glädja någon människa. Tror att mannen på bänken och damen med ryggvärken också var glada över att vi ”såg” dom.
I mitt stilla sinne undrar jag? Hur kan så många personer stå och vänta vid en busshållplats, tiden går och det enda de ser är sina mobiler, som de trycker och knappar på.
Undrar om de som jag ser hjärtan som lyser upp min väg. Denna bild tog jag i morse.
geddfish
8 december 2019 11:20
Vad fint att ni fick möjligheten till dessa samtal, ni gladde dessa tre med flera! Härligt att få synas, bara det.
Önskar er en riktigt fin andra advent. Fint att du ser hjärtan lite varstans, gott tecken.
Varm kram, Gerd
PS. Kommentarer flyger iväg till cybern för mig också ibland, men jag har kommit på att om jag skriver först och sen skriver in säkerhetskoden, så funkar det bättre! DS
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
8 december 2019 16:12
Det händer oss ofta att det blir några små korta pratstunder med andra som är ute dessa tidiga morgontimmar.
Jo, visst är det så. Många är så ensamma.
Tack detsamma till dig Gerd.
Aha, kanske en bra idé att testa, tack för den. Kram.
Gunnel
8 december 2019 11:56
De som ni mötte och pratade med blev helt säkert väldigt glada. Idag är många så rädda för att prata med personer de inte känner...eller är de så upptagna att de inte har tid att byta några ord med en medmänniska, tro? Ha en fin andra advent.
http://sigrid-gnnelsblogg-blogspot.com
wiolettan
8 december 2019 16:15
Hoppas att vi kunde glädja några vid vår promenadrunda.
Det händer ju så mycket tråkigheter och farligheter så jag förstår de som är rädda. Ungdomar har ju ofta bråttom, men de lever mitt i livet med allt var åtagande att göra, så det är inte konstigt. Tack det samma till dig Gunnel.
wiolettan
8 december 2019 16:17
Ja, det var som vanligt trevlig på vår lilla morgonpromenad. Kanske hände det mer på den tiden då vi gick runt sjöarna, Lötsjön och Råstasjön. Detsamma tack! Kram.
wiolettan
8 december 2019 20:48
Att gå hand i hand känns fint för mig och tryggt. Jag älskar ljusen som lyser ifrån balkonger och andra ställen, denna årstid.
Znogge
8 december 2019 17:37
Vilka spontana och bra samtal det blev under er promenad. Dessutom kunde ni vara behjälpliga med viktig information. Så fint att ni promenerar hand i hand. Det gör faktiskt våra grannar också men inte Husse och jag. Nu håller vi i och för sig i var sitt koppel ;-)
Kram och ha en fin adventskväll!
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
8 december 2019 20:52
Vi brukar ofta träffa personer som vi hälsar på. Det var mer förr då vi gick runt sjöarna här i Sundbyberg.
De måste ju ha varit tacksamma att jag sa till, tycker jag, fast de såg bara förvånade ut, men de gick.
Ja, vi går ofta hand i hand och har gjort det sedan vi träffades, kanske inte alltid, men för det mesta.
Ni har ju hundarna att tänka på och de kanske inte alltid går i samma takt som ni två. Tack det samma. Kram!
Kvinnan på taket
9 december 2019 08:17
Vad fint det är när människor samtalar och ser varandra, istället för bara sina mobiler. Diskbråck är inge vidare, det har jag själv problem med och det är hemskt.Ja du ser hjärtan överallt. Fint. Ha en bra måndag. Kram
http://www.kvinnanpataket.se
wiolettan
9 december 2019 08:54
Det är trevligt att få några vänliga ord eller ett leende på vår väg genom livet. Mobilerna har kanske inte gjort det lättare att "se" våra medmänniskor.
Usch, för diskbråck. Jag har inte haft det själv, men hört att det är plågsamt. Detsamma till dig, tack. Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Ditte
9 december 2019 18:01
Så fina möten det blev här under er promenad. Och visst är det viktigt att möta människor och se dem i ögonen. Har man dessutom ett leende på läpparna så kan det göra mycket.
Tack för den trevliga promenaden i din hemstad.
Och jag tror att hjärtat väntade på dig-
Varm kram och många tankar.
http://https:/dittemitti.se
wiolettan
9 december 2019 21:26
Det var ovanligt många som var vakna och ute i den tidiga morgontimman, det är vi inte vana vid. Jag försökte undvika att ta bilder där personer kom med. Men, de var ute för att ordna till julmarknaden.
Det märks ibland att människor blir glada om de får ett leende eller några ord.
Du har säkert varit på Sturegatan många gånger och känner igen dig.
Hjärtan finns lite varstans ute, ibland är de så små men detta var rätt så iögonfallande.
Detsamma till dig Ditte. Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Augusta
9 december 2019 23:24
Vad fint det lyste på gatan där julmarknaden skulle bli. Ni gick inte ut sedan för att titta på julmarknaden? Jag försöker också att alltid vara vänlig mot alla jag möter, både okänd och kända. Som du skriver, kanske någon blir glad i alla fall :D
Ha en bra tisdag!
Kram
http://nouw.com/gulahuset
wiolettan
11 december 2019 09:39
De gör det så vackert på Sturegatan i December varje år, lyser verkligen upp gatan.
Nej, vi gick inte dit igen.
Det är oftast så tacksamt att visa lite vänlighet, så det gör du rätt i. Kram!
Bosse Lidén
10 december 2019 07:36
Tack snälla du för att du bjuder på detta finstämda kåseri som får mig både att bli varm och vemodig inombords.
Kram från Gotland.
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
11 december 2019 09:42
Det var vänligt skrivet, tack.
Kåseri låter så fint, jag plitar bara ner det som dyker upp i huvudet på mig, oftast en salig blandning av ord och tankar. Kram.
Preciosa
10 december 2019 10:18
Hej Wiolettan!
Du hade en riktig snälldag läser jag :-)Fast du har nog det ofta...när jag kommer hem så tycker jag folk är trevliga...ja man jämför ju :)Ser nog min dotters hus där på Sturegatan tror jag! Fina bilder! Dom måste ju flytta då huset ska "blåsas ur"...
Det blir jobbigt...och sen hyran...
Ha en bra vecka! Kram P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
11 december 2019 09:45
Snälldag, vilket bra ord. Det är en dag som vi alla borde ha jämt. Tänk vilken fin värld vi då skulle få leva i.
Många människor är trevliga och framför allt, hjälpsamma, det är så roligt att se.
Aha, din dotter bor där någonstans.
Ska de renovera där också? Jobbigt och sedan brukar hyran rasa i höjden. Det är ju ett bra och attraktivt läge.
Tack detsamma till dig Preciosa. Kram.
wiper
10 december 2019 11:02
Min man fick diskbråck när han var endast 29 år och blev sen opererad. Fick ett återfall när han var 40 år men sen har det varit rätt bra. Dom opererar ju inte i första taget nu. Ja du många har det svårt och så skall det inte vara. Att gå hand i hand gör vi ofta också.
Jättefint av er att säga till om detta med bussen, sånt uppskattas. Fin hjärtebild
Härligt inlägg
Ha en skön tisdag
kramar från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
11 december 2019 09:49
Så ung och få diskbråck. Jobbigt, med en fruktansvärd värk. Skönt att det har försvunnit nu.
Nej, jag vet att de inte gärna opererar, har en släkting med allvarliga ryggproblem, med otrolig värk.
Jag tror att de tyckte att det var bra, eller så blev de bara sura för att bussarna inte gick där. En blev i alla fall glad, det vet vi.
Tack Malin och kram till dig.
Primrose
10 december 2019 18:59
Älskar dina hjärtbilder, jag njuter för fullt av alla hjärtan som kommer i min väg ,-))
Ja där kunde de stått länge, många blev nog glada att du sa till ,-)
Mysigt med en massa stånd. Härligt att människor blir sedda, det betyder mycket. Diskbråck låter ont bara namnet.
Jättefina bilder.
Ha det fint KRAM Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
11 december 2019 09:52
Du och jag är lika på det området, älskar alla hjärtan som dyker upp.
Hoppas att de blev det, glada, de bara gick sin väg utan ett ord, utom en ung kille då som var så otroligt tacksam. Det gladde mig.
Julmarknaden på Sturegatan är populär och det brukar vara mycket med folk där med liv och rörelse.
Tack Primrose. Kram.