Ingrid

12 september 2021 10:24

Så fina bilder från din hemtrakt. Det där med att dra slipstenen kommer jag ihåg. Åke hade en gammal farbror som bodde kvar på gården när vi gifte oss och det var han, Gustav, som såg till att liar, yxor, bethackor och annat eggdon hölls vassa och någon skulle ju dra den där slipstenen och ofta fick jag göra det. Och han blev ALDRIG nöjd. Han avskydde att jobba med redskap som inte var perfekta. När vi hackade betor hade han en fil liggande i varje ända av betåkern så att han kunce vässa upp hackan när det behövdes.
Vilka minnen du väcker Wiolettan!
Kram och trevlig söndag!

wiolettan

13 september 2021 08:33

Tack Ingrid.
Så var det förr, det fanns många olika redskap som skulle slipas och det var ett riktigt slitgöra att dra runt slipstenen, tyckte jag. Var förstår betydligt lättare för stora starka män.
Jobbigt för dig att farbrodern aldrig blev nöjd. Klart att det måste bli vasst, men det kan inte bli vassare än vasst.
Det blir så då man växer upp på landet och man får hålla på med olika saker, som senare i livet, kanske glöms bort. Men poppar upp till ytan då man återkommer till där allt utspelade sig.
Tack och ha det fint du också. Kram!

Anki

12 september 2021 10:39

Härliga bilder från veckorna uppe i dina hemtrakter! Så trevligt med sköna morgonpromenader!
Detta med att dra slipstenen har jag också minnen av från barndomen ... jag minns morfar och hur han alltid hade något han var tvungen att slipa :)
Ha det gott!
Kram

wiolettan

13 september 2021 08:35

Det var trevligt de veckorna vi var där, fast vädret kanske inte alltid var på vår sida.
Morgonpromenader slår det mesta.
Se där, du har också minnen från slipstenen. Den fanns lite varstans förr i tiden, men nu, sällsyntare, kan jag tänka mig.
Tack Anki och jag önskar dig detsamma. Kram!

Gunnel

12 september 2021 10:48

Så vackra dina bilder är1 Jag minns hur kul jag tyckte det var att dra slipstenen runt när farfar skulle slipa lien...fast det gjorde jag ju klart inte så ofta som du så jag hann tröttna på det. Kram

wiolettan

13 september 2021 08:38

Tack Gunnel. Så du tyckte att det var roligt att dra runt slipstenen?
Det föll mig aldrig in att se något roligt i detta, men kanske för att jag tyckte att det var lite för arbetsamt och tungt.
Du kan ha rätt att det blev som ett måste för mig men för dig var det ett nöje. Och, det var ju skönt. Kram!

Znogge

12 september 2021 11:25

Så fina bilder från Ångermanland! Vi delar ju naturen med djuren så de ska finnas där men just huggormar vill jag inte ha så pass nära. Vilken tur att du hade stövlar på dig.

Jag tyckte också det var roligt att dra slipstenen när min pappa slipade olika saker men jag behövde inte stå så länge.

Kram och god söndag!

wiolettan

13 september 2021 08:44

Det är fint i Ångermanland. Tack Znogge.
Håller med dig, huggormar kan vara på lite avstånd. Men, så där nära så såg jag tydligt sicksackbandet på ryggen, rätt så fint.
Det var lite vått i gräset den dagen så jag hade stövlar på, det kändes så bra.

Skönt att du har ljusa minnen ifrån din pappas slipsten. Så här i efterhand så är det trevligt att ha olika minnen ifrån barndomen och jordbruket med allt vad det innebar.
Ha det fint. Kram!

Anna-Lena

12 september 2021 16:43

Många vackra bilder. Favorit är den med slipstenen. Det hade vi också när jag var barn, men jag är rätt säker på att den drevs med en liten motor. Så jag vet inte hur en slipsten ska dras....
Har du stövlar på dej, då kan du bara njuta av att ha sett en huggorm. Det är ju inte varje dag man ser en reptil.
Kul att se alla fina bilder1
Ha det fint! Kram!

wiolettan

13 september 2021 08:49

Tack Anna-Lena. Den är gammal nu, den där slipstenen och fungerar inte som förr i tiden. Men ännu så länge så finns den kvar och det är trevligt. Tidens tand har gått hårt åt trävirket.
Motor, då var det modernare. Vår fick vi dra runt för hand och det kunde bli enahanda och arbetsamt.
Du vet nog hur "en slipsten ska dras", på många andra olika områden.
Det har du rätt i, behövde egentligen inte bli skraj, men första anblicken gjorde att jag hajade till. Det är så ovanligt att se en huggorm, i alla fall för mig.
Tack, och detsamma till dig. Kram!

Geddfish

12 september 2021 17:38

Tack för många visade vackra bilder från ditt Ångermanland. Vilken duktig bror du har. Jag avundas de som kan så mycket om naturen.
Ha det gott alla sekunder och minuter och dagar...
Tacksamhetskram

wiolettan

13 september 2021 08:52

Roligt att du tyckte om dom, Gerd, tack.
Ja, han är duktig, min bror och på så många olika områden också, det är tacknämligt.
Jag skulle kunna lära mig otroligt mycket av honom om det han sa bara fastnade. Men, minnet är kort, nu för tiden.
Det låter bra och du med Gerd. Kram!

Ditte

12 september 2021 22:22

Stort tack för besöket i din vackra hemtrakt i Ångermanland och de fina bilderna. Och att ge sig ut en runda på morgonen är en speciell känsla och upplevelse. Roligt att din bror går med och extra roligt att han generöst delar med sig av sin kunskap om fåglar och annat.
Att ta till vara tiden är viktigt och jag känner att jag skyndar på för att göra det. Inte alltid så klokt. Men livet är inte oändligt och jag vill så mycket.
Många tankar och en varm kram.
PS Vad gäller huggormen så hade jag absolut inte velat ha den nära. Har haft det på Åland och då hade jag bara sandaler...

wiolettan

13 september 2021 09:00

Ångermanland, ja det landskap känner du till mycket nu genom alla dina resor dit upp, inte minst. Tack Ditte.
Visst är det, morgonstund har guld i mund, sägs det och jag tycker verkligen om att gå ut tidigt på morgonen, det är en speciell känsla och jag är glad att Mysingen också har börjat att gilla det. Nytt för honom då han träffade mig.
Då min bror gick med fick vi lära oss en hel del om fåglar och det är intressant, synd bara att det är så lite som fastnar. Det skulle ju vara trevligt om jag kunde höra skillnad på hundratals fåglar.
Ja, vi måste på bästa sätt ta till vara den tid som vi har fått, sekunderna som går kommer inte åter.
Du håller ju igång med så mycket och vad jag förstår så tar du hand om det liv du har fått, på ett fint sätt.

Det var faktiskt en speciell känsla att se den där huggormen. Andra gången i mitt liv som jag har sett en och förra gången var det på mycket längre avstånd. Nu var den precis vid mina fötter nästan. Så det var tur att jag inte hade som du, sandaler på mig.
Tack detsamma. Kram!

tant Hanneles bokparadis på Hisingen

13 september 2021 10:03

jag tar min lilla 12 minuters runda före frukost... är inte morgonpigg, tar längre promenad när solen vaknat :) Fina bilder, vi har lite lingon på vår lilla bergsträdgård, min mor gav oss den första plantan. Min morbror i norra Finland lärde mig slå med lie. Huggormar är väldigt skygga, bara trampa och prata högt.
Sekunderna i går, när vi var nära frontalkrock när en bilist körde om en buss på den lilla vägen utanför skolan, hade inte sonen lyckats tvärbromsa, skulle jag inte ha suttit här i dag, hjärtat stannade (dessa stressiga fartdårar som tror sig vara "duktiga")
Ha en bra dag!

wiolettan

13 september 2021 10:20

Jag har läst att det ska vara nyttigt att promenera före frukosten, vet inte om det stämmer, men det känns skönt.
Det finns visst mycket med lingon i år, i fall i mina barndomstrakter. Gott med lingonsylt.
Slå med lie är verkligen inte det lättaste, bra gjort av dig.
Du har säkert rätt om huggormar, stampa ha jag hört men inte att prata högt skulle hjälpa.
Ojdå, så hemskt. Ibland är sekunderna på ens sida och allt går ju så fort. Vissa bilister kör ju som dårar. Vi såg en sådan, ung kille i en ny fin bil som körde kanske 90 på en 40 km väg. Farligt.
Skönt att det gick bra. Dina skyddsänglar vakar över dig.
Tack och ha en bra dag du med.

gun

14 september 2021 20:06

Tack för din påminnelse om att jag inte skrivit på länge. Men nu har jag varit här ute och skrivit:).
Fina bilder du tagit uppe i Ångermanland och huggorm har vi fått en här med.... han är där man minst anar!
Kram gun

wiolettan

15 september 2021 10:10

Trevligt. Ja, jag har saknat dig och undrat hur du har det.
Det är ett fint landskap, Sverige har många fina landskap, men jag tycker om Ångermanland.
Huggorm, inte trevligt att träffa på om man inte har bra på fötterna.
Kram!