Senaste inläggen

Av wiolettan - Tisdag 23 aug 15:59


Min man och jag brukar lösa många korsord tillsammans. Eftersom vi båda har en tendens att slänga i oss maten för snabbt, vilket inte är nyttigt, så löser vi några kryss mellan tuggorna, bildligt talat. På det viset så äter vi sakta och magen slipper jobba för högtryck.


Om vi inte har något speciellt inbokat och är friska så sitter vi, ibland väldigt länge, just vid lunchen och plitar med frågorna. Jag har lärt mig en hel del genom krysslösandet och min man, ja, han var ju duktig redan innan.


Vi inte bara löser kryssen vi skickar in dom också. Har under årens lopp vunnit en del småvinster. Förut var det böcker. Jag kommer ihåg att vi fick samma vinnande bok tre gånger, för flera år sedan. Nu är det mest lotter vi vinner, skraplotter, trisslotter och allt vad de heter. Brukar sällan bli något där, ibland en småvinst, 30:- eller 50:-, och vi brukar bli så glada. Det är som en liten fest varje gång det kommer ett kuvert med skraplotter, en del av nöjet är ju att skrapa lotten.


 

Förra veckan, onsdag tror jag det var, damp det ner två kuvert, ett till min man och ett till mig med lotter i. Sammanlagt fick vi 6 st lotter. Ni förstår så roligt vi hade det då vi skrapade dessa.


Först skrapade min man fram en 30:- vinst, plus en 20:- vinst och jag en 30:-. Vi var lyckliga. Av fem lotter, tre vinstlotter. Men vad då, vi hade ju en lott till.


Jag skrapade den och även den lilla rutan längst ner och sa till mysingen.


 

"Titta, det står x 5 på den här lotten. Det har jag aldrig sett förut, det brukar ju vara gånger 1 eller gånger 2 högst". Mysingen tog lotten.


"Det är ju 1000:- på den här och det gånger 5. Vi har vunnit 5.080:-"


Det är det högsta belopp som vi har vunnit på en lott någon gång.




 

Än är inte sommaren över. Vi har strålande sol och plus 22 grader.





ANNONS
Av wiolettan - Fredag 19 aug 14:40



Idag, ingen morgonpromenad. Det händer titt som tätt nu tycker jag och det är inget som jag gillar. Men, hur är det dom säger. ”Det är bara att gilla läget”. Det har aldrig varit min starka sida, att gilla alla möjliga olika lägen,  men jag har försökt att anpassa mig.


Jag får skriva om då vi var ute och vandrade förra helgen för att fota ”makare” för Bosse Lidéns

tävling.


Vi gick där på kyrkogården och kollade vad det stod på gravstenarna. 


 

Då helt plötsligt då jag tittade upp, stod det ett rådjur och iakttog  mig, alldeles stilla var det.


   

Hade ju kameran uppe, så snabbt som ögat tog jag en bild och såg då efteråt att det stod en till nästan bredvid. Det måste jag ju också föreviga.


Då vi hade gått ett tag sa mysingen:


”Titta där,  det ser ut som ett lodjur”.


”Ja, det verkar vara två skulpturer av djur”, sa jag. ”Den ena av en katt eller ett lodjur, den andra, är det kanske en hare som sitter där på stenen”?



  

 Jag gick närmare och tog en bild.


Som jag brukar då jag ser katter, skulpturer eller inte, så pratar jag med dem så jag sa:


”Hej misse, så fint du sitter där och vaktar”.



   

”Mjau, mjau, mjau”, svarade statyn till min och mysingens förvåning.


”Va, är du en riktig katt”?


”Mjau, satte katten igång med en väldig svada, en harang så det stod härliga till och så kom den vandrande emot mig, medan den ivrigt berättade något.


Jag skulle så gärna velat veta vad den pratade om. Kanske den hade hört att vi trodde att katten var ett lodjur och kände sig förnärmad. Men med de öronen och den storleken, så är det lätt att ta fel, på långt avstånd. Katten och jag pratade ett tag men sedan måste vi forsätta vårt sökande. Jag frågade om den ville följa med mig hem och då fick jag ännu en gång en massa förklaringar. Tyvärr vet jag inte vad, men troligtvis att den trivdes bra med den familj den bodde hos.






ANNONS
Av wiolettan - Onsdag 17 aug 16:49



Ibland blir det så här. Inte så mycket till skrivande här på bloggen, varken hos mig själv eller att jag skriver hos andra. Men, tyvärr, inget jag kan råda över. Orken måste finnas.


På tal om orken. Såg i förra veckan att det var en ny tävling på gång hos Bosse Lidén. Tänkte att den har jag många dagar att klara av på. Var lite upptagen och var hos goda vänner och så. Tävlingen går ut på att fotografera titeln "makare" som är inristade i gravstenar.


På vår morgonrunda i lördags gick vi till kyrkogården i Duvbo, Sundbyberg, men inte mycket till napp. Det fanns mästare hur mycket som helst men ”makare”, visade sig vara svårare. Vi hittade många titlar som vi sällan hör talas om, mycket intressant. Men för att det ska kunna stå på gravstenar så verkar det vara som om det måste vara ett ”fint” yrke. Förr i tiden, man var något då, annars skrevs inte yrket på stenen. Tänk bara på så lite kvinnoyrken det finns på gravstenarna.


Borde snart vara en tävling i att hitta kvinnors yrken, i jämlikhetens namn.  Undrar hur det skulle gå? Inte många där heller. Eller pastor, kyrkoherde, kristna benämningar som ett exempel.. Ja, det finns många nya uppslag och idéer. För det känns lugnt, fint och stämningsfullt att vandra på kyrkogårdar. Många tankar kommer om hur folk har haft det och levt.


På söndag morgonen, tidigt, var det dags att åka till Norra Begravningsplatsen, där hittade vi något som kan platsa i tävlingen, men inte mycket. Tyvärr så hade vi inte mer tid och ork, i veckan som gick.


 

Urmakare. Klockren träff, lite vitsigt uttryckt.


 

Skomakaremästaren, är ju också en "makare".


 

Ibland kommer makarna i par. Borde ge dubbel poäng.



Men som sagt, det var en svår lek denna gång. Vill visa ett par lite annorlunda gravstenar som vi såg.


 

August Strindbergs grav var lite speciell. Från latinet översatt. "Var hälsat, O Kors, mitt enda hopp". Jag kan inte latin, men min mysing översatte.





 

En annan speciell gravsten.



Bland alla yrken vi såg under promenaderna tillhörde "teaterportier" och "slottskaligraf", de mest ovanliga, tror jag.



Av wiolettan - Måndag 15 aug 08:51


Lycka, ser jag att mitt förra inlägg hade som rubrik. Olyckligtvis så stämmer det inte idag.


Jo, men nu ska jag inte vara orättvis. Jag har det bra. En man som älskar mig, mycket tror jag. Så mycket att han kom och hjälpte mig vid duschen i morse då jag inte orkade. Mina krafter tog helt plötsligt slut. Nu har jag hämtat mig lite men fortfarande så går hjärtat på högvarv.


Får nog gå och inta horisontalläge en stund. Återkommer.

Av wiolettan - Lördag 13 aug 09:29


Ring så spelar vi. Melodikrysset. Helledig. Inget flimmer. Vandrade ut dryga timmen i morse och höften höll. Plus att det är lördag. Kan det bli så mycket bättre? Det är vad jag kallar en bra och lycklig dag.


Bra dag, lycklig dag. Ordet bra använder vi titt som tätt, men ordet lyckan, mera sällan. Lyckan är liksom djupare, säger lite mer om det som är bra.


Det finns ingen plikt som är så underskattad som plikten att vara lycklig.


Lyckan är som hönan, den lägger det andra ägget där det första redan ligger.


Lyckans hemlighet är att vara i samklang med tillvaron. att alltid vara lugn, alltid klar, alltid följsam, "att gå upp i universum utan att vara mer medveten om det än en idiot", att låta varje livets väg skölja oss ett stycke längre upp på stranden. Det här senaste har Palinurus sagt.


Lycka kan också vara att återse en gammal sak som har varit borta i många, många år.


 

Denna kaffeservis fick jag då jag var, ja kanske 10-12 år. Har inte sett den sedan tonåren. Nu hade mina tre yngre syskon gått igenom en mängd saker uppe på "salsvinn", i vårt föräldrahem och hittat detta. Det är alla gånger mer än 60 år gammalt. En liten dockservis. Jag har satt en tändsticksask i normal storlek framför så att ni kan se så små kopparna är.


"Salsvinn", det kanske ni inte vet vad det betyder. Det är en hopslagning av två ord. Sal och vind, på rikssvenska. Alltså ett utrymme ovanför salen på nedre våningen, uppå vinden. Där samlades en mängd "braatthakvarsaker" och sån´t som skulle sparas.


 

Den här såg jag på en loppis som jag besökte då jag var i Ångermanland i juli.



 


Vill avsluta detta inlägg  med att önska er mina bloggläsare en bra och lycklig dag.







Av wiolettan - Torsdag 11 aug 09:30


Endast 8 plusgrader var det i morse då jag vaknade. Vi tog en liten promenad bara, en halvtimme ungefär. Det har inte blivit så mycket mer den senaste tiden och vissa dagar inget alls. Men, en optimist lever på hoppet och försöker se framåt med tillförsikt.


Nu ska jag titta bakåt, lite på vår semester i Ångermanland. Jag tycker att det är det vackraste landskapet i Sverige och då är jag inte partisk, tror jag. Nja, Dalarna är också mycket vackert. Då jag skiver vacker så menar jag naturen med allt vad den visar och ger i synintryck. Dom här variationerna, färgerna, för att inte tala om himlen. Det är en skillnad på den blå himlafärgen i norr emot den längre söderut. Så tycker jag i alla fall.


 

I mina ögon är den djupare blå.



 

Om det inte är dimma förstås. Den här bilden tog jag en tidig morgon ifrån mitt fönster i stugan.


 

Även denna bild är det dimma. Den börjar lätta över sjön.


 

På tal om dimma. Har ni sett? Ja, vi såg nästan ingenting då vi körde på den smala vägen. Dimman låg djup och tät, lite läskigt. Men å andra sidan, det kom inte så många bilar. Vi kunde köra flera mil utan att se skymten av någon trafikant.


 

Senare frampå dagen lättade dimman och då kom månen fram. Nästan fullmåne verkar det som.


 

Nu lite utsikt. Vi åkte till grannsamhället och kollade in lite vyer. Detta är cirka två mil ifrån mitt föräldrahem.


 

Det var trevligt att stå där och kolla in alla skogar, berg och dalar, samt lite hus utspridda här och där.


 

Blev vi trötta kunde vi sätta oss och vila och fika och bara njuta. Det fanns även grillmöjligheter. På dessa bilder var det inte mycket till sol, men det var skönt ändå. För mig personligen var det toppen att inte solen sken, slipper klåda och eksem. Jag försökte att ha hatt på mig, de soliga dagarna. Det är lite nackdelen med att vara rödhårig, kanske lite känsligare än de som är mörka.



Trevlig dag önskar jag er mina bloggläsare.





Av wiolettan - Tisdag 9 aug 07:53


Då vi var på vår Norrlandssemester, åkte vi till en fors som heter Fällforsen i Lögdeälven.



 

En av landets få orörda skogsälvar. 



 

Forsen har ett fall på cirka 7 meter.


 

Här ser ni en bit av  Sveriges första laxtunnel, som gör att lax och havsöring kan vandra ytterligare 10 mil längs älven. Lögdeälven ligger i Nordmalings kommun i Ångermanland,  Västerbottens län.


   

Där finns också vandringsleder, cirka 90 km genom Nordmalings och Bjurholms kommuner.



   

Vid forsen finns det möjligheter att grilla, vindskydd och en fin utsikt över fallet


    

Hängbron över forsen var lite speciell.


 

Vi var fem stycken som gjorde utflykten tillsammans och tre gick över bron. Jag tillhörde inte en av dom. Bron gungade för mycket för min smak.



 

Har ni gått över en hängbro någon gång? Jag rekommenderar det inte om man är minsta ostadig eller har anlag för yrsel.


 

Här ser ni en till som vågade. Mysingen förstås.


 

Det var en mäktigt brusande fors.


 

Mycket vackert på sina ställen och brant. Ni ser att det är en av oss i sällskapet som kommer vandrande därnere. Inte så lätt att ta sig upp eller ner. Men, det jag inte klarade av hoppade jag över.


Ångermanland är ett mycket vackert landskap och jag tror inte att jag är ensam om att tycka det. Höga Kusten med dess vidunderliga och omväxlande utsikt är väl värt ett besök.


 

Jag kommer ju ifrån inlandet


 

Men det finns berg däromkring också. Den här bilden har jag tagit, från andra sidan sjön, hemifrån sett.




Av wiolettan - Fredag 5 aug 08:52


Så fort tiden går, imorgon är det två veckor sedan vi kom hem ifrån vår semestertripp. Det känns nästan som om det vore igår.


Hade sådana konstiga tankar om att jag skulle ta itu med hemmet här, röja lite, eller som min näst yngsta syster säger, "döstäda", då jag kom tillbaka ifrån resan. Alltså, sortera, kasta, sälja eller ge bort saker som jag inte behöver, saker som  andra annars måste ta hand om efter mig.


Tror ni att det har blivit något gjort av det? Nej, jag har inte ens sorterat alla bilder som jag har tagit den senaste tiden. Jag fick ju en ny mobil med kamera plus en annan fin kamera då jag fyllde år och det är klart att jag då har tagit lite mer bilder än vanligt. Jag älskar att fota. Fast jag inte är så bra på det så tycker jag att det är roligt.


Jag tror att jag tyckte att jag i och med denna födelsedag blev så gammal att det var dags att tänka på att inte ställa till det för efterlevande, göra det enklare för dom.  Det finns en hel del som kan sorteras bort. Kan någon begripa varför vi, i alla fall några av oss, samlar på oss en mängd prylar som bara står där? Eller papper som ingen nånsin kommer att titta på. Minnen som bara är minnen för mig.


Neej, jag måste göra slag i saken och börja, städa och rensa ut. Men inte förän nästa vecka. Jag skjuter upp allting till nästa vecka.



 

Min nya mobil som jag fick då jag fyllde år.


 

Kameran som jag fick. Liten och behändig.


 

En söt sovande katt. Jag fick många prydnadskatter eftersom mina vänner vet att jag samlar på katter.


 

En ovanlig blomma fick jag också.


 

En till ovanlig blomsteruppsättning.



Jag hade önskat mig pengar till en mobil med inbygd kamera. Nu fick jag både ock, plus pengar som jag inte har köpt något för ännu.


 

Här sitter den nyblivna 75-åringen med sin bästa present. (Då menar jag inte kameran som jag håller i handen, fast jag fick den då också).


Trevlig fredag till er som läser min  blogg.





Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se