Senaste inläggen

Av wiolettan - Söndag 25 sept 08:17


Häromdagen då vi var ute på en kort morgonpromenad mötte vi en ung man som glatt hälsade:

"Hej, vill ni ha en "cykelpåse", ni går visserligen men kan få en i alla fall", sa han och räckte mysingen en liten kasse. Tittade på mig och så fick jag en också.


 

Detta var vad påsen innehöll. Cykelkarta över Sundbyberg, liten broschyr om vad staden vill göra för förbättringar då det gäller cykelvägar och vad de har gjort, en ask med russin och mullbär och en reflex.


Russinen och mullbären är mycket goda ihop.


 

Fast de slår ju inte de hallon som jag plockade nedanför min brors hus, nu i sommar.


 

Eller lingonen som fanns precis bredvid vår lilla "bagarstuga", som huset hette då jag var barn. Det var nu i början av september jag tog bilden. Syns inte så bra men det var massor med lingon vid husknuten.


Jag har alltid tyckt om bär men aldrig tyckt om att plocka dom. Då jag var barn och i början av tonåren var det nästan en plåga ibland att gå ut i skogarna, plocka två hinkar fulla med lingon samt en full kont på ryggen och bära hem.


Är det någon som inte vet vad en kont, är för något, så kan jag tala om att det är en, ja nästan som en korg, som det finns remmar på för att bäras som ryggsäck. Hemma hade vi näverkontar som var försedda med lock.


Det var slitsamt men ett sätt för oss att få tjäna några kronor till familjens uppehälle. En del av pengarna fick vi själva då vi sålde bären. Jag hade redan på den tiden en dålig rygg så det kändes jobbigt att bära så mycket. Men, det var inte tal om något annat.


Nu i sommar har min yngste bror plockat både lingon och blåbär så mycket som jag ville ha. Han är så otroligt snäll.


 

Morgonbild, som jag tog bakom hans hus.


Ja, det finns mycket att vara tacksam över. Och, det försöker jag att vara, fast det ibland är tungt.



Jag vet en plats i världens vimmel av frid och vila underbar.

Där möter mig en öppen himmel, där får min andes längtan svar.


När mörka moln min himmel skymmer och ingen kan min sorg förstå.

Då flyr jag dit med allt bekymmer. Där blir min himmel åter blå.


O sköna plats som Gud mig gav, där faller varje börda av.

Där får med allt till Gud jag gå, o, sköna plats, min bönevrå.


Det är nyttigt att ibland stilla sig, gå ner i varv och koppla av. Allt jobbigt, sjukdom och elände kanske inte försvinner men de blir lättare att bära.


Trevlig söndag till er som tittar in här.



ANNONS
Av wiolettan - Fredag 23 sept 13:59


En lite gråmulen dag, ingen sol direkt och endast plus 8 grader i morse. Nu lite mera.


Ingen lång runda blev det i dag men till brevlådan och lite runt så vi fick frisk luft.


 

Den här affischen eller vad jag ska kalla den fanns utanför en affär. Rätt så tankeväckande och ovanlig.


Den stod ungefär på det ställe där jag fotade Lassgård igår. Nu vet jag mera om varför han var här i Sundbyberg med ett filmteam.


 

Såg denna löpsedel i morse.


 

Inuti gratistidningen fanns ett helt uppslag om filminspelningen.


De spelar in "den döende detektiven", en bok av G W Persson som nu ska bli TV-serie så då kan vi se  Lassgård med en "hederlig gammal käpp", kan jag tänka mig.


 

Restaurangen där en del scener utspelar sig heter Selmas Krog. Där har jag varit och ätit några gånger.


Så vi hade bara tur som gick förbi där precis igår och fick bilden. Likadant var det med 4 andra bilder, som jag tog igår, rena slumpen att vi vandrade just där och just då.


Varken min mysing eller jag har behövt några hjälpmedel, ännu, kanske jag ska tillägga för ingen av oss vet vad livet har att bjuda på i framtiden, eller hur framtiden gestalar sig och det är kanske tur.


Min förra man fick först en käpp, sedan rullator, röd för utomhusbruk, därefter en grön inomhus, en manuell rullstol som jag kunde köra honom i och därefter en permobil som han använde ute och därefter även en elektrisk rullstol för inomhusbruk. Så sex av alla saker som vi skulle fotografera har funnits här hemma. Jag lämnade tillbaka alla då min förra man avled.


Har tänkt mycket på honom den senaste tiden. Kanske för att jag själv börjar få svårt med min höft och tankarna går sina egna vägar. Eller kanske alla dessa bilder som skulle fotas har väckt upp många minnen.


Ha nu en fin fredagskväll och trevlig helg.





ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 22 sept 15:21


Ny lek, eller kanske jag ska kalla det tävling.


Bosses tävling denna gång är speciell på många sätt. Medmänsklighet och empati är ledorden. Det finns så många av våra medvandrare på vår jord som har det svårare än andra och nu ville Bosse uppmärksamma detta denna gång, i den tjugosjunde uppgiften. Vi fick verkligen ha våra ögon och sinnen öppna, det gick inte att gå i sin ”egen lilla värld”.


Jag klarade inte allt men ska försöka redogöra för det som jag har lyckats med, på mitt sätt.


Det gällde att ta ett foto på någon som gick med hjälp av en hederlig gammal käpp, som Bosse uttryckte det.


Då mysingen och jag var på hemväg ifrån affären idag på förmiddagen, kom vi förbi ett ställe där det stod en folksamling, det var avspärrat och en person kom fram till oss och sa att vi fick inte gå där för de höll på med en filminspelning.


   

Jag tog upp kameran som jag dessa dagar alltid har haft i beredskap, tog en bild. För ni ser väl vad det är. En man som går med käpp, en gammaldags käpp. Personen är Rolf Lassgård, han som spelade Ove, som vi har haft som fotouppgift en gång av Bosse. Det tänkte jag på då jag såg att det var Lassgård. Han har ju nämligen också spelat in Wallander film. Denna filminspelning gällde tydligen Lars GW Perssons trilogi.



 

En röd rullator. Damen som gick med denna ville inte vara med på bild, men önskade mig lycka till.


   

En rullator i en annan färg. Den här mannen är ovetande om vad som händer bakom hans rygg.


   

Vanlig rullstol, manuell. Såg denna dam då jag besökte vårdcentralen. Blev glad över att hon hade någon som körde hennes rullstol.


   

En elrullstol. Damen till vänster har en sådan. Dessa mötte vi i morse på vår promenad, de skulle visst ut på något. En scooter i bakgrunden som jämförelse.


   

Den här mannen kör en permobil.


   

En person som går med en krycka.


   

En man som tar sig fram med hjälp av en vit käpp.


Den nionde uppgiften gick jag bet på. Måste säga att jag inte någongång, någonsin, har sett en ”västhund”, och, förstår att jag inte skulle lyckas nu heller. Däremot har jag många gånger sett dom på TV. De gör ett fantastiskt arbete, beundrar dom mycket.


Här gällde det att fota tre saker som kommunen har gjort för att underlätta för personer med handikapp.

   

Vid sporthallen finns en lång, lång ramp, med vilplan, lätt för personer att ta sig in. Utanför parkering för handikappade. Dom får stå där tre timmar.


   

En busshållplats som har en knapp, till vänster på bilden, trycker man på den talar en röst om när nästa buss kommer och vilket nummer den har, kan vara till bra hjälp. Seende kan läsa ankomsttiderna på displayen.


   

Ett övergångsställe för synskadade, med extra tydliga ljudsignaler och ett vägmärke så att vi kan uppmärksamma att här går synskadade. De har en lokal i huset mittemot.

Minnesregel. 5 prickar B L I N D, 3 prickar D Ö V.


   

Något som saknas. Ja, det syns ju tydligt. Med dessa trappsteg och två dörrar som går utåt är det svårt för vissa att ta sig in. Varför inte ta upp en dörr på kortsidan och en ramp så kan alla få tillgång till restaurangen?







Av wiolettan - Tisdag 20 sept 08:17


Måndag, tänkte jag då jag vaknade, men det är tisdag och inget annat. Dagarna går fort och gårdagen försvann upp i det blå.


Jag gjorde inget speciellt, jo, vattenlingon, av en del av lingonen vi hade med oss ifrån Ångermanland, men annars tog jag det lugnt. Mysingen var hela förmiddagen på sammanträde så jag var friherrinna.


Ska strax till vårdcentralen för det lilla sticket för PK koll. Så måste jag också boka en tid hos någon läkare på vårdcentralen. Undrar vem det blir, det verkar som om min husläkare har slutat. Ja, jag får se.


Fick brev ifrån min hjärtläkare som skrev att jag måste gå och kolla upp blodvärdet för att det hade sjunkit och det kan ju betyda en hel del. Ifrån något som är enkelt till allvarliga saker. Där har jag i alla fall förklaringen till att jag är så trött nu för tiden och jag som trodde att det berodde på den nya medicinen, vilken har den biverkningen.


 

Som ni vet så hade jag ju min kamera i högsta beredskap vid nedfärden ifrån Ångermanland på grund av att jag skulle fotografera reg.nr till Bosses lek.  Då kom dessa arbetsamma bönder med.




     

Rolig byggnad. Men, ingen bra bild, tagen ifrån bilfönstret, jag hann nästan inte.


 

Y-et signum för Västernorrlands län. Undrar hur många gånger som jag har sett denna byggnad ifrån ett bilfönster.


 

Höga Kusten bron syns bra ifrån denna höjd. Förr var det Sandöbron som man åkte över Ångermanälven. Nu är det denna nya bro sedan flera år tillbaka och den förkortar "hemresan" med ett par mil.



 

Morgonfika med en underbar utsikt.


Oj, nu måste jag göra mig iordning och vandra iväg. Ha en bra dag.

Av wiolettan - Söndag 18 sept 16:39


Hej alla! Nu är vi tillbaka igen efter semestern. För semester har det varit. Att vara ”hemma” i Ångermanland är en vila och lisa för kropp och själ. Vi går ner i varv, ingen stress och inga köer. Att handla i affären nere i samhället och gå direkt till en kassa, utan kö, så skönt.

Ren, frisk luft, inga avgaser och endast enstaka bilar. Jag är ju egentligen en naturmänniska och förstår inte varför jag bor här fortfarande. Undrar varför jag inte flyttar norröver? Men, den som lever får se.


Vi har som ni förstår haft det skönt och avkopplande. Innan vi åkte neröver, tillbaka hem, kollade vi vår mail och bloggen och lite annat. Min bror har en  bra uppkoppling, själva har vi ingen dator i stugan.  Såg att bloggvännen Bosse hade lagt ut en ny lekuppgift för intresserade.


Joo, jag är intresserad, men tiden, den går ut idag. Denna gång gällde det att fotografera reg.nr på bilar och hitta nio stycken speciella.


Så, det var bara att på nerresan ha kameran i beredskap och försöka fota så mycket som möjligt, resten tog vi en runda hemmavid.  Men att ta bilder på reg.nr vid cirka 100/km på E4, var inte lätt, helt omöjligt. Fast jag var passagerare, för det mesta.



   

Pojknamn. Då vi var nästan hemma kom pojknamnet, Odd. Ni ser att det blev grönt ljus så det gällde att skynda på, skönt att mysingen körde.



   

Flicknamn. Ann, fick det bli.


   

Något i matväg. Det var svårt, inte lätt att hitta. Men fast jag inte äter fisk så blir jag tvungen att ta en så´n skylt. Sej. Är så ledsen att jag inte kan äta fisk och skaldjur.



   

Månad, begynnelsebokstaven. Det blev Jul, passar bra eftersom jag fyller år i juli.



   

En ö. Ama. Det är en liten ö som finns i republiken Tchad.



   

Förkortning. EKG. Elektrokardiogram, vet ju till och med jag vad det är så många gånger som jag har varit uppkopplad vid en dylik apparat. Troligen räddade den mitt liv en gång också, genom att varna vårdpersonalen.



   

3 vokaler. OAE. Det var den andra uppgiften jag fotade. Medan min mysing tankade vår bil i Härnösand såg jag denna bil stå parkerad. Snacka om tur, eller?


   

3 konsonanter. Ja, det fick bli vår egen . Lätt som en plätt. Det var den första bilen som jag tog en bild av.  "Hemma i samhället”, vid affären. Lite smutsig är den allt, men betänk att den har körts många mil uppåt landet.


   

Egen skylt. You Lie, nästan bara vokaler. Bilen är så röd och grann och då ljuger jag inte.


Tack Bosse Lidén för en spännande och fartfylld uppgift. För mig gick det i 110 knyck en stor del av tiden.


Gå gärna in på Bosses blogg och kolla vad andra lekkompisar har åstadkommit. Om jag inte är ute och cyklar, som omväxling till bilåkandet, så gissar jag på att nästan alla deras bilder blir godkända.







Av wiolettan - Fredag 9 sept 09:15


Besökte min hjärtdoktor i förrgår och det gick bra.


Jag är ju alltid så nervös då jag ska till läkare så det är rent av bedrövligt. Men, ”min” doktor är otroligt snäll och pratar på nästan hela tiden. Jag har inte kommit underfund med ännu, om det är för att jag ska slappna av eller om han är så där pratsjuk och frågvis gentemot alla.


Han frågar hur sommaren har varit, vad jag har gjort, om jag har varit utomlands, vilka resor som vi har gjort, hur min man mår, om han har några besvär eller mår bra, om var jag är född, om det var lätt att hitta till mottagningen, om vad jag tycker om det stressade Stockholmslivet, och, ja allt möjligt. Detta gör han under tiden som han kollar min pacemaker, hur mycket flimmerattacker jag har haft sedan senast och hur lång tid det är kvar på batteriet. Även då han tog ultraljud på hjärtat pratade han på.



Men, jag fick reda på att batteriet håller cirka 3 år till och att jag inte hade någon hjärtsvikt. som de som har förmaksflimmer lätt kan få. Han sa att hjärtat såg ”bra” ut men samtidigt så fick jag direkt gå ner till laboratoriet och ta sex rör blod. Samt att han sa att en sköterska skulle ta kontakt med mig för han ville att jag skulle börja gå hos henne. Samt att jag får ett återbesök om ett år igen, om inte proverna visar något speciellt. Varför jag ska gå till en sköterska och vad det handlar om har jag ingen aning. Jag blir så stum hos läkare. Hjärnan blir tom.


Efteråt kommer frågorna, då jag kommer hem i lugn och ro. Jag får se och höra då sköterskan hör av sig vad det handlar om.


Nu ses vi inte på ett tag igen. Vi ska till Ångermanland och ”stänga av” stugan för vintern. Visserligen är den vinterbonad men vi tycker att det blir för dyrt att ha elvärmen på då vi inte är där så vi tömmer vattenrören så det inte ska frysa sönder.


Där har vi ingen dator. Hoppas att ni tar väl hand om er och kanske saknar mig lite.



   

Vi gick förbi Wallenbergs Torg, på väg till läkaren.


 

Detta ska föreställa skulpturer. Kanske är det så, men vad är det?



 

Precis!











Av wiolettan - Onsdag 7 sept 19:57


Bosse Lidén har utlyst en ny tävling, eller snarare en minnesresa och jag har fullt sjå med mig själv och annat runt om.  Men jag tänkte som så. Att, orkar Bosse trots det han har att dras med, vilket inte är lätt,  ordna så att vi som vill här i Blogglandia får tävla och leka så ska väl jag inte vara så ”mesig” att jag inte kan ställa upp. Det ångrar jag inte, det var nyttigt och roligt.


September, begynnelsebokstäverna i det ordet ska vi försöka att ”gestalta” något som just månaden september betyder för oss, eller har betytt.


Framför allt så betyder det att snart är hösten här och näst efter vintern är det min bästa årstid.



   

Semester, nu i september, närmare bestämt om ett par dagar åker vi upp till vår lilla stuga i Ångermanland och gör den klar för vintern, den får så att säga semester.



   

 Eftermiddagarna på vår balkong, luften fortfarande varm, och vi kan  sitta och njuta av septembersolen, ibland lite svalare, men så lugnt och skönt. Ta en fika och lösa korsord, eller umgås med vänner.



   

Pensionär. Tänk då mysingen kom hem den sista dagen på sin skola, nu kunde vi båda njuta av pensionärslivet. September månad, hans skola började utan att han var där,  han var hemma hos mig och vi kunde börja vårt ”gemensamma” liv. Hade då, 2007, nyligen flyttat ihop. Det var verkligen något att fira.


   

Trubaduren i kolarkojan som sjöng så fint och smäktande, Dan Anderssons visor, glömmer jag inte. Mysingen och jag hade glädjen att i september i fjol vara med om en bussresa till Skattlösaberg. Vi älskar sång och musik, det ger glädje i hjärtat.


   

Energi, ny, det kan behövas i september för att ladda inför hösten och vintern. Var till min hjärtläkare idag och frågade honom om det var OK att jag ansträngde mig och tog i lite. Han sa att så länge jag inte hade hjärtsvikt så var det bara positivt att röra på sig, men att ta det i den takt som man orkar. Så nu ska motionscykeln få jobba, den har stått overksam länge nog.



   

 Molnen i september kan var helt underbara. Jag älskar moln, att stå och titta uppåt och se hur de formas och ändrar både form och färg. Tidiga mornar eller på kvällen få se olika färger på himlapällen är vackert och rofyllt. Den här bilden är tagen vid Råstasjön i Solna.


   

Bär, naturens gåva till oss. Förra året denna tid åkte vi till Ångermanland och fick förmånen att både plocka lingon och blåbär. Visserligen är hjortron mitt älsklingsbär men bär över huvudtaget är så gott, både som de är och att göra sylt, gele eller saft av. Äta som dom är, jättegott. För att inte tala om blåbärskaka, så gott.



   

Evergreens,  att lyssna och njuta av låtar som var moderna på ”vår tid”, är en del av sätten för att få min mysing att glömma att hösten är framför, höst som han förknippar med mörker, kyla och korta dagar. Redan i september början han oroas lite över det som komma skall.

Den här skivan har vi speciella minnen ifrån. Den som framförde sången på 1940-talet, det årtiondet då vi föddes, Dame Vera Lynn uppträder fortfarande, 99 år gammal. Det ger mysingen hopp för framtiden.



   


Resfeber förknippar jag med september för att det var den månaden för ett antal år sedan, närmare bestämt 2001 som min förra man och jag skulle resa till Rio i Brasilien och jag var så nervös att inte komma ihåg allt så jag glömde min handväska med pengar, pass och biljetter på rullbandet vid kontrollen på flygplatsen. Ni vet då man ska lägga handbagaget på ett band och gå igenom kontrollen. Jag tog min mans saker, ytterkläder o.s.v och mina, men glömde handväskan. Tog tag i rullstolen som min man satt i och körde vidare. Kände en oro, stannade och kollade att jag hade med mig allt och såg till min förskräckelse att handväskan saknades. Sprang tillbaka och ingen hade tagit min handväska. Utan den hade det inte blivit någon resa. Jag tror att någon gjorde den osynlig för oärliga människor och att en vakande ängel ville att vi skulle till Brasilien och Rio.

Bilden tog jag uppe ifrån Corcovado, där den 38 meter höga Kristus statyn står. Den syns över hela Rio de Janerio.










Av wiolettan - Söndag 4 sept 08:35



I morse tog vi en kort promenad och då kände jag för första gången, i luften, att nu kan hösten snart komma. Samtidigt såg jag på väderleksrapporten häromdagen, att denna vecka ska bli varm och sommarlik. Så vi får se.



 

För mig har det inte varit många dagar i böljan den blå, men en badbild från ett museum som vi besökte i somras, kan jag visa. Ni ser väl mig? Annars är det jag som håller i parasollet. Som ni vet är jag rödhårig och vi måste kanske mer än andra skydda oss från solens strålar. Jag har läst att det beror på att vi har tunnare hud än andra. Vet inte om det är sant.


Men sant däremot är, enligt statistiken, att det är extremt ovanligt, färre än 1%,  att en rödhårig person har blåa ögon, de brukar vara bruna. Jag för min del har grågröna ögon, enligt min mysing och de blir svarta då jag blir arg.

Det finns en  myt som säger att vi är mer temperamentsfulla. Men det har jag inte läst i någon statistik, möjligt att det stämmer. "Rödhåriga är häftiga" tycker i alla fall mysingen. Han ville köpa en t-tröja med den texten en gång, men jag ville inte bära den.


Enligt studier känner rödhåriga bättre av temperaturskillnader, mer känsliga för kall och varm smärta. Smärtstillande tabletter tar inte lika bra på rödhåriga.


Sedan en sak som jag hoppas att alla läkare som bedövar folk vet. Vi rödhåriga behöver 20% mer bedövning vid operationer.


Kanske var det därför som den läkare som bedövade mig vid min pacemaker operation fick ge mig den ena sprutan efter den andra.


"Känns det fortfarande"?  frågade han till slut uppgivet. Sedan under operationen sa sköterskan:

"Det rinner tårar från hennes ögon" och så fick jag en spruta till.


En teori däremot som jag tror på är att rödhåriga får fler getingstick än de med andra hårfärger.


Nåt som däremot verkar otroligt är, att om du tittar in i ögonen hos en som är rödhårig, längre än 10 sekunder, är risken stor att du blir förälskad. Jag sa det till mysingen som höll med till 100%.


Vet inte om allt som skrivs och kollas om rödhåriga är sant, eller påhittat, men det som jag vet är att vi är inte så väldigt många till antalet, procentuellt sett.


Trevlig dag önskar jag er alla. Rödhåriga eller ej.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se