Senaste inläggen

Av wiolettan - Måndag 27 mars 09:04


Plus sex grader varmt på morgonen. Då känns det nästan som om det är vår.


 

Dessa vårlökar har kommit upp. Slänten ner emot Tulegatan lyser så vackert.


 

Gick förbi vår SPF lokal med protokollet i morse och där utanför var det också vackert.


På tal om vackert.

 

Har ni sett såna stiliga hästar? Hästar, mitt älsklingsdjur efter katter. Det är så kloka och fina. Dessa fotade jag vid vår utflykt igår. Det var många hästar där, men dessa två kom fram och ville hälsa. De har en sån fin len mule.


 

Vi bilade norröver, på en massa småvägar tills vi kom till Härkeberga kyrka, cirka en mil ifrån Enköping. Ser ni det gamla lantbruksredskapet? En höräffsa. En så´n har jag kört, med hjälp av vår häst, då jag var ung.


 

En gammal kyrka, byggd på 1300-talet, det mesta av kyrkan i alla fall. Den ligger i ett kulturlandskap, med en mängd fornlämningar. Kyrkan är känd för sina fina kalkmålningar, välbevarade eftersom de inte har varit övermålade någon gång. De gjordes omkring 1480-talet.


Det går att beställa en guidad visning, kostar c:a 500:- Men, det jag tycker är bra är att man kan gå runt på egen hand och guida sig själv med hjälp av en cd. Den finns på fem språk.


 

Klocktornet. Just som jag tog bilden så slutade klockorna att slå och luckorna stängdes så sakteliga. Det kan ni se, nästan längst upp. Ja, inte att de stänger, det får ni tänka er. Men jag såg det och efteråt då jag hade tagit bilden kunde jag nästan inte se att det var luckor däruppe, en plan vägg bara.



 

Fin lykta.


Hoppas att vi alla får en fin dag och vecka.


Vi har en speciell dag idag och den ska firas ordentligt.





ANNONS
Av wiolettan - Fredag 24 mars 09:03


Doktorn uppmuntrande till patienten:

"Upp med huvudet nu. Det är inte så farligt. Jag har själv haft samma sjukdom".

Patienten:
"Ja, men inte samma läkare".




"Du ser verkligen nere ut".

"Doktorn har sagt att jag ska ta ett piller varje dag under resten av mitt liv".

"Men, det är väl ingenting att oroa sig för"?

"Jo, han gav mig bara fem stycken".



 

Ur min Optimistlåda.



 

Tänkvärda ord, tycker jag.





ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 21 mars 07:08


Inatt har det kommit lite snö och nu verkar det regna. Plus minus noll på termometern.


Vi har inte tagit någon morgonpromenad ännu och det blir ingen heller före frukost. Jag måste nämligen ner till vårdcentralen på förmiddagen och dit vill jag orka gå. Man får spä ut sina gracer. Fel uttryck detta med dela sina gracer, för det är ju inga gracer utan orken, den måste finnas kvar.


 

Har ni sett?


Vid sopåtervinningen stod denna, häromdagen. Undrar vad det kan vara? Någon klädgalge? Nej, jag vet inte.



 

Detta ser jag ju vad det är. Blir alltid lika förvånad över tappade skor.


 

Det här skulle kunna vara mysingen och mig. Jag, osäker på mig själv och mysingen en besserwisser.


 

Från min optimistlåda. Måste skoja till det lite idag. Tycker inte om att gå till läkare.


Nu är mysingen uppe så dags för frukost och om två timmar måste vi iväg. Mysingen följer med mig.


Trevlig dag, hoppas jag att ni får.




Av wiolettan - Söndag 19 mars 14:00



Idag går loppet ”Två sjöar runt”, här i Sundbyberg. Det är en tävling för alla åldrar. Motionärer kan välja 5,7 km. 11,2 km eller 16.7 km. Med andra ord. Ett, två eller tre varv runt de båda sjöarna, Lötsjön och Råstasjön.


Mysingen och jag brukar ju gå den rundan på morgonen, förr om åren, men nu kan jag inte det men i morse gick vi en sjö runt i alla fall.


Ni kan få följa med mig om ni vill. Fast, det tog lång tid. Förr, ”då jag var ung och stark kunde jag göra så här”, som Martin Ljung sa, då kunde jag gå sträckan på cirka 50-55 min. Idag tog det 1 timme och 20 minuter, men hem kom vi.


   

Efter knappt en km kom den första skylten.


   

Strax före kröken ner emot Golfängarna stod dessa skyltar.


   

Strax efter golfbanan kom nästa påminnelse.


   

Före Råstasjön finns en liten korsning där var de tvungna att sätta upp en färdanvisning.


   

Här kom lastbilen som var ute och kollade att allt var OK, saltade där det behövdes, rättade till eller satte upp nya skyltar. Vi var ute vid 7-8 tiden, loppet skulle gå 11 till kl.2


   

Nedanför Ör, var det korsningar igen och då skulle dessa markeringar ut då loppet startade.


   

Här kommer de att springa, vid Lötsjön.


   

De får en fin utsikt om de nu hinner kolla.


   

Som ni kan se så är det fortfarande is på sjön. Längst fram har kommunen värmeslingor i vattnet för sjöfåglarnas skull.


   

Ser ni vad mysingen och jag håller på med på morgonrundan? Nja, bara skuggorna syns.


   

Här har vi kommit till starten vid Idrottsplatsen.


   

Då vi gick förbi där så höll funktionärer på och kollade högtalaranläggningen. Joo, det lät bra och högt.


   

Gröna Stugan springer de också förbi. För att gå in och ta sig en lunch eller fika är nog inte att tänka på.


   

Precis vid ena kanten på idrottsplatsen har kommunen anlagt en isbana. Där brukar det ofta vara folk och åka skridskor. Det blev en omröstning vad banan skulle heta. Det blev Isbiten.


   

Här syns också de sträckor de kan springa, motionärerna. En sjö runt, knappt, två sjöar runt och sedan om de vill, 2  eller 3 varv runt.



Av wiolettan - Fredag 17 mars 07:52


Jag blir så ledsen och upprörd då jag hör om individer som ger sig på oskyldiga medborgare och då mest de svagare grupperna i samhället. De som har sämst chans att försvara sig. Har läst och hört om sådana exempel i allt för hög grad nu de senaste dagarna.


En dam som åker i rullstol och blir överfallen och nerslagen, hamnar på marken.


En liten flicka som blir frånryckt sin telefon.

Det finns otaliga exempel på hur försvarslösa personer påhoppas eller blir frånstulen sina ägodelar.


Utanför vår kyrka här i Sundbyberg stod en av våra medlemmar och väntade på taxi. Han är blind på båda ögonen och ser inget. En tjuv tar hans mobil. Det gick så fort och han hade ingen möjlighet att ge något som helst signalement.


Vad är det för fega stackare som vi har fått i vår tillvaro? Att de inte skäms att sänka sig så lågt.  Måste ge sig på barn, åldringar och handikappade som omöjligt kan försvara sig.


Det har ju alltid funnits tjuvar och banditer men inte gav väl de sig på försvarslösa, förr i tiden? Jag tror att de inte hade sjunkit så djupt. Eller har jag kanske fel, förträngt eller att det har mer gått spårlöst förbi?


Fick de kanske hårdare straff förr så att det avskräckte till sådana simpla brott? Det är klart att det är fruktansvärt då det gäller alla de som ger sig på andra personer, stjäl, slår och kanske ännu värre saker. Men de som är svagast, finns inte en chans att de ska kunna göra motstånd, har de inte det svårt nog ändå. Det verkar som empati och medmänsklighet saknas.


En km ifrån oss cirka, vid T-banan Näckrosen kom polisen i natt för att det var en person som var stökig. Då ger sig ungdomarna på polisen.


Idag på morgonen har det regnat hos oss och nu ska vi snart ge oss iväg, men denna gång tar vi bilen. Den har stått nästan hela vintern, bara några korta körningar. Vi har inte tankat sedan tidigt i höstas. Tror att det är dags att bilen får ut och lufta sig lite.


    

Några ord ifrån almanackan i köket.


 

Katter har den förmågan.














Av wiolettan - Onsdag 15 mars 10:06


Ojojoj, vilken blåst, nästan så att jag blåste omkull imorse, men jag höll mysingen i hand så det gick bra. Men, solen vill gärna komma fram och det är flera plusgrader.


Igår på tisdagsträffen hos SPF var det två sköterskor inbjuda ifrån Rissne vårdcentral för att berätta om det nya förfarandet som de har där, med en speciell läkare för äldrevård. Samt ett speciellt telefonnr dit personer över 75 år kan ringa om de behöver hjälp.


Mysingen och jag gick dit och lyssnade för vi tänkte att då kunde vi kanske byta vårdcentral, nu tillhör vi Helsa vårdcentral i centrala Sundbyberg och den har fått mycket med kritik. Jo, visst, vi får byta om vi vill men om det skulle vara så att vi skulle behöva någon som kom hem för omvårdnad då måste vi anlita den vårdcental som är närmast och det är Helsa. Då blir det genast krångligt, så vi avvaktar och ser. Jag har ju nu två tider här i mars då jag har tid på vårdcentralen. Plus att till "vår" vårdcentral är det gångavstånd, kanske 15-20 för mig men till Rissne måste vi åka bil eller tunnelbana och bilparkeringsplats brukar inte vara så lätt att hitta,



En historia så här mitt i veckan.


En äldre man segnade till marken på tunnelbanan i New York. Ambulans tillkallades och han fördes till ett närbeläget katolskt sjukhus. Där fann man att det behövdes ett kirurgiskt ingrepp i hjärtat, så han kördes omgående in på operation.


Allt gick bra och när patienten återfick medvetandet fann han en nunna sittande vid sängen.


"Ni kommer att bli helt bra, mr Smith", sa nunnan och klappade honom på handen, "men vi skulle dock gärna vilja veta hur ni tänkte betala för er vistelse här? Har ni någon försäkring?"


"Nej det har jag inte", viskade mannen hest.


"Kan ni betala kontant"?


"Jag är rädd för att jag inte kan det".


"Har ni några nära anhöriga då"?


"Bara min syster i Minneapolis", svarade han, "men hon är nunna och ensamstående".


"Nunnor är inte ensamstående, mr Smith. De är gifta med Gud".


"Ja, ja," log mannen svagt. "Då kan ni ju skicka räkningen till min svåger".


 

Några ord ifrån min optimistlåda.




Av wiolettan - Måndag 13 mars 10:24


Ny vecka och nästan i mitten på mars. Solen lyser just nu och det är några grader varmt. Inte så pjokigt alls.


Tack till alla som kom med uppmuntrande kommentarer i förra inlägget. Hur det gick? Vad som var meningen med besöket? Om det gick bra? "Nu kommer alla svaren, eller "känslorna på en och samma gång".



Jag frågade sköterskan hur det kom sig att jag hade fått en tid hos henne så här mitt emellan de årliga besöken hos min hjärtläkare. Fick till svar att Landstinget har bestämt hur många patienter läkaren får ha per år och de patienter som läkaren då tycker behöver lite extra tillsyn får en tid hos hans sköterska för att kolla upp hjärtat emellan ordinarie hjärtkontrollerna.


Bra så. Utom att det känns lite oroligt att vara en som "behöver extra tillsyn".


Sköterskan var trevlig och tog EKG, blodtryck och kollade pacemakern. Det som var riktigt bra av dessa undersökningar var blodtrycket. "Som en ung flickas", sa sköterskan.


Men, pacemakerns noteringar var ju inte så trevliga. Det hade blivit sämre. Jag har nu cirka 35% av tiden förmaksflimmer och det är ju tröttande. Hjärtat slår för hårt och för fort. En del av tiden kan det slå närmare 140 slag i minuten i många timmar i streck. Enligt packemakern flera gånger den senaste veckan i 17 dygn i sträck. Så ni förstår varför jag inte är här inne och skriver så ofta som jag skulle vilja.


"Det vi kan göra är att försöka få ner flimmerattackerna så mycket som möjligt så att du kan leva så bra som möjligt".


Hon försvann ifrån rummet några gånger, gick in till läkaren för konsultation.


Kontentan av det hela blev så, att en tablett tas bort, (den som ger mardrömmar) och jag får en annan i stället och dosen fördubblas.


På frågan "Hur står det till?"

kan man få det intelligenta svaret.

"Jotack, det knallar och går".

I så fall är det ytterst viktigt att det

knallar och går åt rätt håll.


Trevlig vecka till er mina bloggvänner och tack för att ni peppar mig.







Av wiolettan - Torsdag 9 mars 10:23


Ja, det undrar jag verkligen.


Vi tar det ifrån början.


Efter det att jag fick min tia och därefter hjärtstoppet och därefter pacemaker och därefter min vägran att börja ta Waran, blodförtunnande råttgift, har jag en gång om året blivit kallad till en hjärtspecialist för kontroll. Det tycker jag har varit bra och tryggt.


Han brukar kalla mig för återbesök i september månad. Så, september i fjol var jag där och han kollade hur mycket min pacemaker hade fått jobba och hur mycket det var kvar på batteriet, samt tog lite blodprover. Han sa sedan att det inte var något speciellt utom att mitt blodvärde var för lågt och att jag borde äta järntabletter. Jag hämtade ut dom men har inte tagit några, min mage stannar. Så jag försöker äta mat som har järn i sig, i stället.


Men, sen sa han något om att jag skulle få en kallelse för besök hos hans sköterska. Jag vet att han pratade om besöket, tydligen också vad det handlade om, men det gick inte in i min hjärna, bara utanpå.


Nu, ett halvår senare har jag fått en kallelse om att jag ska inställa mig i morgonförmiddag hos sköterskan. Det stod ingenting om vad hon skulle göra eller vad det gällde, inte heller att det kostade någonting. Bara att jag hade en tid den 10/3 och klockslaget.


Nu är jag orolig och undrande över två saker minst. Varför kommer jag inte ihåg vad besöket skulle handla om, vad sköterskan ska göra med mig och varför är jag så orolig över morgondagen?


 

Jag får ta på mig min optimistnål.



 


Ha en bra dag, mina bloggvänner.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se