Senaste inläggen

Av wiolettan - Torsdag 16 aug 08:50


I morse efter vår runda i vår lilla stad, upptäckte vi att klockan var mycket och mysingen hade en tid till tandläkaren att passa. Då sa jag till mysingen: "vi går trappan upp till Tornparken istället för runt, då sparar vi en massa tid." Sagt och gjort. Men det var lättare sagt än gjort, för nu var det längesedan som jag gick uppför den trappan och jag upptäckte då att min ork har försämrats betydligt. Det kändes inget vidare. Att jag känner mig ung inombords hjälper inte sådana gånger.


Ungdom är inte en period i livet, det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft,  en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.


Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina ideal. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.


Detta har jag läst. Tål att tänka på och göra så gott man kan för att klara sig.



 

En talande skylt. Var försiktig. Mysingen och jag kanske är ute och leker.


  

Kör sakta här också. Ni ser väl ekorren? Nehej...


 

...men nu då?



 

Någon har tappat sin fina halsduk med en mängd hjärtan på. Den är inte min, fast det vore trevlig att äga den, men  får hänga kvar här, någon kanske saknar den.


 

Så vackert! Litet violett hjärta framför de violetta blommorna. Kändes nästan som om det var till mig.




ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 14 aug 09:53


Ännu en dag, med för mig lagom temperatur ute. Det var plus fjorton grader i morse och jag och mysingen kunde ta en dryg halvtimmes promenad. Ja, jag vet, inte som förr, men jag är tacksam för det som är.


Det är också bra att det inte är så varmt då vi har lite spring ner till tvättstugan. Spring och spring, här blr det inte så mycket spring, men bildligt talat. 


Ni som har läst min blogg vet att jag tycker om små barnhistorier. Denna läste jag häromdagen.


En skolklass fick i uppgift att rita en teckning av hela sin familj.


Sedan skulle eleverna visa teckningarna för varandra.


En pojke med mörk hud och afrokrulligt hår visade fram sin teckning, och de andra i klassen förundrades över att hans mamma och pappa var vita.


"Det är för att jag är adopterad", svarade pojken.


"Vad betyder adopterad"? frågade en av klasskompisarna.


"Det betyder att när jag var en liten baby växte jag i mammas hjärta istället för i hennes mage", svarade pojken.


 

Ett hjärta framför mina fötter vid promenaden.




 

Blommor i hjärtvas.


 

Någon har tappat sin docka med det fina hjärtat på.





ANNONS
Av wiolettan - Lördag 11 aug 09:15


I dag känner jag mig mycket bättre i mitt öra, visserligen hör jag fortfarande inte på det men värken är inte så svår utan kommer bara ibland. Då den är helt borta får jag försöka att kolla om det är mycket vax efter öroninflammationen.


I morse hörde jag på radion en sak som gjorde att jag lystrade till lite extra. Hallåkvinnan sa att denna sommar har det varit dubbelt så mycket öroninflammationer bland barn än andra år. Se där, det var det jag visste. Jag är i mångt och mycket som ett barn ännu. Barnslig är jag ju och det är till nackdel många gånger men å andra sidan så har det hjälpt mig mycket också.


Denna barnslighet har jag ärvt av min pappa. Fast han var en strikt man, betrodd hemma i kommunen med många kommunala och andra uppdrag, försvann aldrig hans lekfulla lynne. Det gladde mig många gånger som barn och vuxen.


Fast, ibland skämdes jag faktiskt över min pappa och hans  brist på det passande. Jag och min förra man bodde då i Vaxmora i Sollentuna och min pappa hade åkt ner ifrån Ångermanland för att hälsa på oss. Pappa hade vid denna tid inte träffat min man så ofta men de kände varandra lite. Då vi sitter och åker i bilen kommer det i den andra körfilen, en bil som kör om oss.


"Polis, polis, potatisgris", ropade min pappa glatt, och vinkade ifrån baksätet. Det var nämligen en polisbil som åkte om oss. Min man tappade nästan hakan av förvåning. Han var ju lite, ska vi säga, bestämd i hur man uppträdde och förde sig. Men, det brydde sig min pappa inte om, han hade det jätteroligt där i baksätet.


För det mesta delade jag min pappas barnslighet, men kanske inte ihop med min förra man, vet ej varför. Min förra man gapade ännu mera då han vid ett tillfälle frågade min pappa varför han hade skaffat så många barn, då vi hade det så fattigt. Vi var 10 syskon.


"Det var ju det enda roliga vi hade, alla  mörka vinterkvällar", svarade min pappa.


Att leva är så häpnadsväckande att det

lämnar mycket litet utrymme för

andra sysselsättningar.




 

Detta är ju ett bra knep, denna varma sommar. Litet, men naggande god. Man tager vad man haver.



Av wiolettan - Måndag 6 aug 10:16


...det har blivit lite bättre temperaturer, enligt vad jag tycker. Men, värmen har satt sina spår.


 

Vi har haft denna igång i ett av våra rum, någon enstaka gång.



 

Denna i sovrummet, fast mycket sällan.


Dessa takfläktar fläktar på bra och luften rörs om så det känns lite svalare, men det har sitt pris. Nu har jag fått ont i ena örat och jag hör inget på det. Hoppas att det snart går över. Synd om mysingen, men han finner sig i att jag inte tål drag.


Innan detta hände så var vi ute på våra sedvanliga morgonpromenader och det känns härligt.


 

Mysingen på spaning. Ni kanske kan gissa efter vad.



 

Hararna är också ute i tidiga ottan.


 

Då går det som bäst att korsa vägbanorna.



 

Hur denna växt kan frodas på detta ställe är en gåta. Den har fått vara ifred och tydligen finns det lite jord.



 

Ett hjärta fanns också i asfalten.


 

En katt ute på promenad. Det är rätt så sällan som jag ser katter ute nu i vårt närområde, för mycket bilar kanske.


Jag har en bok där det står:

Katter anser att de förtjänar vår uppmärksamhet och våra lovord. De förväntar sig att bli väl behandlade. De är inte blyga när det gäller att låta oss veta vad de vill ha. Och även om de kommer att gengälda vår kärlek, vet katter exakt när de ska sluta och lämna oss att längta efter mer.






Av wiolettan - Lördag 4 aug 09:24


I morse vid sextiden kändes det som om värmen ute hade avtagit lite och det var molnigt på himlen. Jag tänkte då att ta en tidig morgonrunda vore en bra idé, att passa på liksom. Att vara ute i 25-30 graders värme är inget för mig.


Sagt och gjort, jag tog med mig min kamera. tänkte samtidigt slå två flugor i en smäll. Få lite luft och ta bilder på bilar med speciella reg.nr efter Bosse Lidéns anvisningar, gällande hans senaste tävling.


Men, ack vad jag  bedrog mig. Joo, visst, fick mycket med ny syre i lungorna men inte ett enda reg.nr som passade in, fast jag och mysingen gick många gator. Efter en och en halv timme gick vi hem igen. Regn och åskmoln tornade upp sig och vi fick några enstaka regndroppar på oss.


Några andra bilder tog jag i alla fall, på promenaden.



 

Vi kom förbi Filmstaden i Solna.


 

Gick på många kända gator...


 

...eller kända gatunamn.


 

Statyn heter Maja, av Carl Eldh 1908, nygjuten 2007, i samarbete med Carl Elds Ateljemuseum.  Tror att den förra blev stulen. Står vid Filmstaden i Solna.




 

Storskogens centrum.


 

Bilar fanns det att kolla på, men vackrast var detta träd, eller buske kanske. Vet inte vad det heter. Hängbjörk, nej, jag vet inte.


 

Det verkade som om planteringarna hade fått vatten.



 

Någon har tappat sin sko. Sådant förvånar mig alltid.  Att mista en sko bara så där. Det är ju dyrt med skor.


Ha en finfin helg.

Av wiolettan - Onsdag 1 aug 08:49


En föreläsare skulle undervisa om ämnet stress och inledde sin lektion med att hålla upp ett glas vatten.


"Hur tungt tror ni att det här glaset är"?  frågade han publiken.


Många slängde ur sig en gissning, och svaren blev allt mellan 100 g till 500 g.


"Det är visserligen sant att glasets exakta vikt är 371 g", svarade föreläsaren. "Men det är inte det viktiga i sammanhanget. Det viktiga är hur länge jag håller glaset. Om jag håller det i en minut så är det inga problem. Om jag håller det en timme, så kommer min arm att värka. Om jag tvingades att hålla i det en hel dag, skulle ni antagligen få tillkalla ambulans. Vikten är densamma, men ju längre jag håller glaset, desto tyngre blir det".


Föreläsaren ställde ner glaset innan han fortsatte.


"Om vi bär omkring på våra bördor hela tiden, så kommer de förr eller senare att ha blivit så tunga att vi inte klarar av att bära dem längre. Om vi till exempel aldrig slutar att tänka på jobbet, kommer den arbetsbördan att bli oss övermäktig. Därför måste vi kunna släppa jobbet när vi går hem. Och om vi aldrig tillåter oss att slappna av och njuta en stund, därför att vi oroar oss för en sjuk anhörig eller en vän som behöver vår hjälp, då kommer det att bli för mycket för oss".


Vilka bördor du än bär på, sätt ner dem en stund och vila ett tag, innan du fortsätter. Det märkliga är nämligen att när det är dags att lyfta upp dem igen, har de blivit både lättare och färre.



 

Ha det så bra det går och var rädda om er.


Av wiolettan - Söndag 29 juli 08:45


I morse vid sex-tiden gjorde vi oss beredda på att vandra ut, innan värmen kom.


Vi hann inte så långt, bara till hissen, så hörde vi regnet. Vi hade tagit med oss paraplyerna för åskan mullrade i bakgrunden. Men, det var inte lätt att vandra ut i det störtregn som vräkte ner, vi fick gå in igen.



 

Här kan ni se lite av regnet. Jag lovar, det forsade ner, har nog aldrig sett något liknande, tror jag. Sedan kom åskan närmare och åska och blixtar avlöste varandra.


  

Efter ett litet tag såg det ut så här. Nästan inget spår av ovädret.


Detta är vår utsikt ifrån balkongen nu för tiden. Det har hållits på och grävts och jobbats sedan oktober i fjol. Endast på helgerna får vi lugn och ro. Jag är verkligen ingen expert, men nog verkar det som om det slösas enormt på våra skattepengar. Jag menar, varje dag i nio månader och för det mesta har det varit cirka 6 män som "stått" vid maskinerna. Helgdagar har de visserligen inte varit här.



 

Häromdagen var det plus trettiofem grader hos oss, i skuggan. Idag lite bättre, tjugofyra grader.


En liten barnhistoria kan jag kanske ta. Jag bara älskar roliga saker som de små liven säger. Barn är ofta kloka, och de säger, framför allt, precis som de tycker. Den här är sann dessutom.



"Goddag, min lilla vän, är din pappa hemma? Jag kommer med en räkning till honom, som jag tänkte jag skulle få betalt för idag".


"Pappa kommer inte hem förrän i kväll och han har inga pengar. För han är skyldig mig två veckopengar och jag måste vänta ända till nästa månad, säger han, när jag fyller år. Då kanske farbror kan komma tillbaks, men efter min födelsedag".



Av wiolettan - Fredag 27 juli 08:08


Idag fyller min ena bonusgrabb år, närmare bestämt femtiofyra.


 

Ett stort GRATTIS!


 

I går fyllde hans bror 65 år. 


 


Dessa två grabbar är min förra mans barn och jag har umgåtts mycket med dom och deras barn, innan min förra man avled och jag fick ett annat liv. Jo, visst, vi har fortfarande en fin kontakt och det är så roligt att höra ifrån dom.  Peter har ju ockxå vuxit upp med mig och min förra man, eftersom han fick vårdnanden om honom. Peter var bara 4 år då jag kom in i deras liv.


Vi fick inga barn tillsammans. Missfall fick jag och det var ingen trevlig del av mitt liv. Ibland kan jag undra hur det skulle ha varit om jag hade fått se mina egna barn växa upp, men det går inte att grubbla för mycket då kan man bli knäpp. Så jag försöker att varken prata, eller tänka på det.


Mysingen har ju också barn, närmare bestämt 3 st. En av dom var förresten här och hälsade på härom veckan. Han har också barnbarn, 10 stycken och tre barnbarnsbarn.


Vi hoppas att det går bra för dom alla i livet och att de får vara friska.



Hoppas också att det ska bli lite svalare väder, för mitt hjärtats skull. Nu var jag en egoist.


Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.





Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se