Gunnel

30 november 2019 10:22

Haha! Det ligger kanske lite sanning i den där berättelsen, men jag tror faktiskt att de flesta karlar har ett mycket modernare tänk nu än förr i tiden. Du har en sagolik förmåga att upptäcka hjärtan överallt. Hjärtan och änglar är min förtjusning och nu i juletid har jag massor av sådant att titta på. Kram

wiolettan

30 november 2019 16:31

Tiderna har förändrats i mångt och mycket, men visst känns en del igen. Vi får ta det som humor. Men ja, män nu för tiden tar i de flesta familjer mer ansvar för hushållsarbete, än vad de gjorde förr.
Hjärtan brukar bara dyka upp ibland.
"Har du rättat till det där"? frågade mysingen då han såg min bild på bloggen. Men nej, jag har absolut inte gjort något åt vattnet som bildade ett hjärta, helt själv.
Även jag dras till hjärtan och änglar. Kram.

Znogge

30 november 2019 12:30

Jag tror tyvärr att det ligger en del i det tänket fortfarande även om utvecklingen självklart gått framåt. Här har vi ingen snö men det var minusgrader i morse. Kallt men jag njuter av att solen visar sig. Tror faktiskt att det är den första soliga dagen i november så bättre sent än aldrig ;-)

Kram och ha en fin lördag!

wiolettan

30 november 2019 16:34

Det har blivit mycket bättre, men hos en del finns det gamla kvar, tyvärr.
Vi har fått snö och det känns kallt och blåsigt ute, inget bra promenadväder. Men, solen har kommit fram här idag och det är trevligt som omväxling.
November har verkligen gått i gråhetens tecken, då det gäller vädret. Kram.

Preciosa

30 november 2019 14:18

Hej Wiolettan!
Ja nog har det varit så som beskrivits och ganska länge...När jag jobbade på 70-talet var det det man fick höra vid fikabordet...jag kände mig udda faktiskt men så skilde jag mig 2 ggr :-)Vilken fin belysning på balkongen! Här skiner solen och 22 gr men ska visst bli riktigt oväder månd-onsd. Stormigt och regnigt...Ha det så bra! Kramar P ♥♥

wiolettan

30 november 2019 16:38

Jag tror att många föräldrar uppfostrar sina barn lite mera jämställt nu, har jag en känsla av. De tar mer del i och ansvar för det dagliga och barnen.
Det lyster faktiskt upp rätt så bra på vår balkong, den är lätt att känna igen.
Usch för oväder, hoppas inte att det kommer allt för hård blåst, det är trist. Detsamma Preciosa. Kram!

Hanneles bokparadis

30 november 2019 17:21

jag är mästare på avkoppling :)

wiolettan

1 december 2019 09:09

Det är en konst att kunna koppla av, det kräver sin man eller kvinna.

wiper

1 december 2019 09:10

Själv känner jag inte igen mig för jag har haft en pappa som gjort lika mycket i hemmet som min mamma. Han har även tagit del av oss barn lika mycket så han var väldigt före sin tid. Nu har jag dessutom en jämnställd man som inte är främmande för nåt. Vi hjälps åt med allt

Jag vet att det fortfarande finns uppdelning i vissa familjer men för mig är det så främmande. Det är nog kvinnorna som hållit tillbaka männen tyvärr. Jag har alltid känt mig lite udda i och med min uppväxt men jag har verkligen uppskattat att pappa tog så mycket ansvar och båda mina föräldrar arbetade från det vi var små

Ha nu en härlig första advent
kramar från
Malin

wiolettan

1 december 2019 09:17

Så ska det ju vara, i alla familjer, tycker jag. Båda föräldrarna tar sitt ansvar och hjälps åt. Det känns bra att mycket har ändrat sig på den fronten på senare tid. Nu är det skillnad emot då jag var barn. Då var ju också mammorna hemma mera och inte ute i förvärvslivet och då blev det naturligt att det skötte hemmet.
Bäst är om alla drar sitt strå till stacken, efter bästa förmåga.
Trevlig första Advent till dig också. Kram.

Anki

1 december 2019 09:23

Tur att tiderna förändrats ... i det mesta i alla fall.
Fina bilder från morgonpromenaden!
Önskar dig en fin adventssöndag!
Kram

wiolettan

2 december 2019 11:21

Ja, det är skönt att det inom många områden har ändrats till det mer jämlika hållet.
Tack Anki. Kram

Primrose

1 december 2019 20:20

Jättefina bilder! ,-)
Härlig och rolig läsning om kvinnor och män ,-))
Så var det nog förr ,-)))
Nu är det nog mer blandat här hemma alla fall ,-)))
Här kan vi båda två lata oss, göra som vi vill och slita och jobba! ,-))
Men läsning piggade upp mig ,-))
Julmånad!? Kan vi tro det....fort går tiden. Önskar dig en fin advent!
KRAM Primrose ,-)

wiolettan

2 december 2019 11:24

Tack så mycket. Ja, den är rätt så rolig den texten, med underfundig ironi och lite sanning, kantänka, i en del och för en del.
Det är det bästa om vi kan hjälpas åt, var och en efter sin förmåga, som kan ändras och då måste vi försöka att ta hänsyn till det.
Nej, det kanske dröjer ett tag till, ingen panik och ingen stress. Kram.

gun

1 december 2019 20:52

Fina bilder och för en del tror jag nog kan ha det som du skrev om män och kvinnor. Alla är inte jämställda i dagen samhälle.
Tänk redan Advent vad fort tiden går. Just nu sitter jag och ser Advent med Carola på trean. Så fina julsånger som hon sjunger.
Kram gun

wiolettan

2 december 2019 11:26

Tråkigt nog kan nog en hel ha det så här, i en del stycken, fortfarande. Tack Gun, jag tycker om att fota men skulle nu behöva en ny kamera.
Ja, det var trevligt igår att få sätta upp julstakarna i fönstren och det blev genast lite ljusare.
Carola har en vacker sångröst och sjunger bra, tonsäkert. Kram.

geddfish

1 december 2019 21:30

Det är nog lite si och så även idag.
Jag vet dock att mina barnbarn uppfostras till mer jämlike och jag ser även bland mina barn att det har ändrats väldigt mycket mot förr.
Fina Wiolettan med alla dina hjärtan överallt, varm kram på första advent!

wiolettan

2 december 2019 11:28

Kantänka är det så, tråkigt nog. Bra att det finns många som inser hur det rätteligen borde vara, rättvist och att vi måste hjälpas åt i det dagliga.
Ja, märkligt är det, hjärtan dyker upp och då kan jag inte göra annat än att ta fram kameran, om den finns i närheten. Kram.

Klara Ovidia

2 december 2019 01:23

Det här var ju roligt; stämmer in och ändå inte helt. Vissa saker finns fortfarande kvar och kommer så göra tills något annat dyker upp och så dyker det upp igen. Du är verkligen en hjärtemännsiska du Wiolettan!
Jag vaknade mitt i natten och lika bra at stiga upp en stund, jag somnar sedan igen, passar på att ta en tekopp, tända ett ljus och läsa hos bloggvänner, blir inte så ofta numera. Kram i natten och goda tankar!

wiolettan

2 december 2019 11:33

Texten är underfundig och i mångt och mycket så ligger det fortfarande en del sanning i vissa påstående. Det bästa är om vi alla kan vara till stöd och hjälp för varandra.
Tack Klara Ovidia, hjärtan dyker ibland bara upp och då fotar jag dom, om det går.
Ojoj, uppe den tiden, mitt i natten, ja vad göra om inte sömnen vill infinna sig. Skulle jag göra som du, ta te eller något så skulle jag nog få svårare att somna om. Men vi människor är olika. Tack snälla. Kram.