...med vår nybesiktigade bil och den spann som en katt, eller var glad som en ko på nytt bete. Med andra ord, den gick så bra och vi är så glada för det.
I morse var det plus 10 grader och vi tog en liten runda på 40 minuter och det kändes bra. Vi behöver luft och rörelse i benen. Är så glad att vi kan ta promenader igen.
Dessa fina blommor finns vid Tuletorget.
En duva, fast inte i en färg som vi är vana att se dom i.
Undrar när denna bilfria vecka infaller? Kanske är det nu, banderollen hängde ju där imorse.
I morse såg jag också detta hjärta. Låg på ett fönsterbleck. Det är så trevligt att kunna gå ut igen och se och njuta av naturen, omgivningarna och bara vara.
Vi pratade om det i morse Mysingen och jag. Tänk så annorlunda allt är nu emot i juni/juli då det var som värst. Jag påminde honom om en sak. Jag kom till intensiven och skulle hälsa på honom och då jag kom sa sjuksköterskan att han är så mycket bättre, han sjunger den ena sången efter den andra. Det lät hoppfullt och då jag satte mig hos honom så tittade han upp på mig och sa:
"Nu har jag sjungit alla sånger, nästan, det är en kvar och den vill jag att du nu ska sjunga för mig, jag har sparat den".
Jag kommer inte riktigt ihåg vilken sång det var, antingen : "Var jag går i skogar berg och dalar, följer mig en vän jag hör Hans röst". Eller: "Blott en dag ett ögonblick i sänder o vad tröst evad som kommer på". Mysingen kommer inte ihåg detta. Han kommer ihåg att han sjöng för personalen, men inte denna episod.
Ni kan nog själva förstå hur svårt det var för mig att sjunga och hålla rätt ton, något så där. Det blev känslosamt. Hur han med slangar i halsen och uppkopplad till max, kunde sjunga är för mig en gåta.
Blott en dag ett ögonblick i sänder, o vad tröst evad som kommer på.
Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då.
Han som bär för mig ett Fadershjärta, o Han giver ju åt varje dag,
dess beskärda del av fröjd och smärta, så av möda som behag.
Tove
23 september 2022 10:04
Bästa Wioleth;nu har jag läst dina inlägg en bit bakåt och följer med glädje berättelsen om Mysingens resa och din och att ni nu är åter i promenader och bättre måenden!
Stort hjärta med kram o goa tankea! Du får svänga dit en kram åt mysingen med!
wiolettan
23 september 2022 17:17
Vi är så glada att det gick bra och att han är hemma och så pass pigg efter allt som han har genomgått.
Tack för dina varma tankar och din empati som du så fint visade de gånger du ringde mig under hans sjuktid. Tack Tove och kram till dig.
wiolettan
23 september 2022 17:19
Ibland kan det vara rätt så skönt med bil, är det långt och man har bråttom, inte minst.
Att handla och bära kassar är tungt, det klarar inte jag, då är det också bra med bil.
wiper
23 september 2022 13:03
Vilka ovanliga höghus man får en känsla av 3D effekt. Jättefina blommor med och så ovanligt med blå färg på hållarna. Det var verkligen en ovanlig färg på duvan
Jag har aldrig hört talas om bilfri vecka. Du har tur med att få se hjärtan av olika slag och så skönt att ni kan gå ut och promenera igen.
Så rörd jag blev av det du skrev om när Mysingen låg inne. Dom låtarna är jag också uppväxt med. Vad skönt att han klarade krisen och fick komma hem igen till slut. Är så glad för eran skull
Sköt om er ni båda och ha en fin helg
Kramar från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
23 september 2022 17:25
Det är 16 våningar höga och står man nära och tittar upp så ramlar man nästan omkull, det är svindlande. Jag skulle inte vilja bo så högt upp, men det är säkert en vidunderlig utsikt.
Håller med dig om färgen på de stora blomkrukorna, ljusblått är inte vanligt.
Duvan ja, jag trodde först att det var en annan fågel, tills jag kom närmare. Har inte sett en sådan förut.
Hjärtan dyker upp rätt som det är, men det brukar vara sällsynt med röda hjärtan, men i morse låg det bara där och väntade på att bli fotad.
Ja, det var en jobbig tid och det finns många minnen som rätt som det är dyker upp.
Så skönt att han är hemma igen, så du kan inte ana.
Tack Malin och detsamma önskar vi dig. Kram!
Znogge
23 september 2022 13:33
Så skönt att bilen spinner som en katt och går som en klocka. Som du säkert förstod av min kommentar på ditt tidigare inlägg har jag inga positiva erfarenheter av Citroën. Vi hade en som vi köpte ny och allt som kunde gå sönder gjorde nästan det. När vi skulle byta bil var det bara en bilfirma som kunde tänka sig att ta den som inbyte och alla andra blånekade. De var den ändå bara drygt tre år... Kanske fick vi ett måndagsexemplar.
Så härligt att ni kan komma ut på era promenader tillsammans. Det ger energi att få komma ut och vandra tillsammans och fortfarande hittar ni era hjärtan.
Så fint att du sjöng för Mysingen. Att han kunde sjunga var väl helt fantastiskt och jag förstår att det blev mycket känslosamt för dig. Är så glad för er båda att ni är tillsammans på hemmaplan igen.
Varm kram <3
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
23 september 2022 17:35
Det är så skönt och känns toppen att bilen går bra, bra gjort i den åldern.
Jo, jag förstod att du hade dåliga erfarenheter av märket Citroën, men så kan det vara. Antingen var det ett "måndagsexemplar" eller en modell som inte höll måttet, så att säga. Jobbigt att råka ut för sådant, då vill man byta märke. Mysingen är nöjd med sin bil. Det är den första Citroën som han har haft, många andra bilar innan, men andra märken.
Ja, våra morgonpromenader älskar vi båda, och har saknat dem mycket.
Ett hjärta som var rött också, det är inte så ofta jag ser det.
Vi gillar ju båda att sjunga, men detta var ju faktiskt speciellt. Det kommer fram minnen, rätt som det är.
Tack snälla Znogge. Kram!
wiolettan
23 september 2022 17:37
Det känns faktiskt att det mer och mer blir höst, men det är ju snart oktober så inget annat att vänta.
Det var det också Anna-Lena.
Tack och kram!
wiolettan
23 september 2022 17:38
Det är minnen som vi tar med oss och jag glömmer det inte. Men Mysingen kommer inte ihåg detta, han var nog för dålig.
Kram!
Bosse Lidén
23 september 2022 16:48
Vilken mysig lässtund jag haft. Samtidigt blir jag ledsen. För jag har inget läst om vad han/du råkat ut för. Så med andra ord har jag börjat i fel ände.
Härligt att ni är tillbaks med promenader och du har börjat blogga igen. När jag bloggvandrade i sommar var det så "tomt" på din fina blogg. Trodde att du blivit riktigt ledsen över din storebror.
Kram, Bosse
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
23 september 2022 17:43
Aha, då blev det lite nytt för dig. Så kan det ju bli, med att börja i fel ände, har hänt mig också, men hos många bloggare vill jag gärna läsa ifatt och veta.
Ja, bloggen har jag inte orkat med under dessa månader, inget som jag prioriterade, eller för den delen klarade av så bra.
Promenaderna älskar vi båda.
Ja, min äldsta brors död tog mig hårt och jag tänker på honom varje dag, vi hade så mycket kontakt, en fin person. Kram och tack Bosse.
Ditte
24 september 2022 22:43
Så fint att läsa att ni nu åter kan ta era morgonpromenader och glädjas över det ni ser och upplever tillsammans.
Rörande med ditt besök på sjukhuset och hur Mysingen sjungit för personalen. Och nu var dte din tur."Blott en dag" är så fin. En favorit.
Varm kram -
http://https://dittemitti.se
wiolettan
26 september 2022 10:40
Att kunna gå ut och gå är verkligen något som vi vill ta till vara så gott vi kan, känns nyttigt och nödvändigt. Vi är så tacksamma att vi kan göra det igen.
Mysingen tycker om att sjunga men att han i det tillståndet på intensiven kunde sjunga, förvånade säkert personalen.
Det är en vacker psalm, jag tycker också om den. Kram!
wiolettan
26 september 2022 10:44
Håller med dig, det är fantastiskt och vi försöker ta till vara på den tid vi har fått. Mysingen var verkligen illa däran, men under kan ske och sker.
Kram och tack ska du ha.
http://wiolettan.bloggplatsen.se