Idag är det verkligen regnigt.

Efter frukosten tog vi rullatorn och vandrade iväg för att handla lite förnödenheter. Vi gick tidigt, det brukar vara mindre med folk då och vi hade hört att det skulle regna en stor del av dagen, bäst att passa på då det var uppehåll. Men uppehållet höll inte så länge. Vi såg att himlen blev mörkare och mörkare och strax innan vi kom till affären så började det regna, stora droppar. Vi hann inte bli våta, men det blev vi däremot då vi begav oss hemåt igen. Som det vräkte ner.

Väl hemma blev det till att ta av alla våta kläder, till och med behån vår blöt, så då förstår ni.

Häromdagen ringde det på dörren tre gånger. Hos oss ringer det aldrig på dörren, för vi har kodlås, så de som kommer hit måste ringa på telefonen och då öppnar vi porten och de kommer in.

Den första som ringde var en vänlig ung tjej, som ville hjälpa till, hon kom ifrån vårdcentralen. Hade gått fel, skulle till min namne en trappa upp. Det ringde en gång till och då var det två unga vänliga tjejer som skulle ge massage och gymnastik, också till en granne.

Tredje gången det ringde samma dag var det brevbäraren. Han hade med sig ett brev som inte gick ner i brevinkastet, sa han och då ville han lämna över det personligt. Skönt för oss så vi slapp gå ner till Tuletorget och hämta det senare. I brevet låg det vackra kort som min ena syster har gjort, hon är så skicklig. Det var julkort  som hon hade konstruerat, så vackra.

Pop-Up parker. Staden har i sommar gjort det lite extra för gående, lite varstans. I morse var de borta.

Försök att ta tillvara allt gott som livet ger.

Se det stora i det lilla så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera en stund i lugn och ro.

Låt sanningen bli vetskap men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker och livets tvära kast,

känn då hur livet rör sig och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka av det som gör dig svag,

att där finns nåt att lära av allt som sker var dag.

Det är så viktigt att försöka se livet ifrån den ljusa sidan. Visst, det finns mycket som oroar och skrämmer oss, både från förr i tiden, nutiden och den tid som ligger framför oss. Men, om vi kan se oss omkring och ta till vara på varje liten ljusglimt, att se optimistiskt och med framtidstro på den dag vi har framför oss, så blir det lättare att leva, eller i alla fall så känns det som om det blir bättre.

Här en spegelbild av oss, för en vecka sedan. Mysingen börjar att se ut som vanligt snart. Nja, som vanligt, kanske inte, smalare och både han och jag har fått flera gråa hår, men vi är i alla fall över 80 år, då kanske håret blir både tunnare och gråare.