...Mysingens jobbiga tid.

Då Mysingen hade opererats och varit så dålig, så hade de på sjukhuset satt in en stomi, eftersom han inte kunde varken stå eller gå. Han var för svag för att gå igenom en operation igen så han skulle få ha stomipåsen kvar, eventuellt till slutet av december, enligt vad han fick reda på.

Mysingen anpassade sig efter omständigheterna och jobbade på för att komma i form. Men han blev allt svagare. Han hade tappat över 15 kg i vikt, var trött, sov mycket och var inte sig lik.

På natten den femte dagen efter det att han hade fått komma hem hörde jag en duns i badrummet, hittade Mysingen på golvet. Han trodde först att han hade svimmat, men jag tror att krafterna tog slut. Han skulle upp för att tömma stomipåsen. Med våra förenade krafter fick vi honom i säng. Han somnade men inte jag.  På morgonsidan steg han upp för att gå till badrummet, men orkade inte. Jag hörde några konstiga ljud i hallen och där stod han och försökte hålla sig fast i rullatorn för att inte ramla.  Påsen på magen måste tömmas så jag stöttade honom så han kom till en stol där jag kunde hjälpa honom med stomin.

Eftersom han mådde så uruselt och var så svag hade vi inget annat att göra än att ringa efter en ambulans igen.

Ambulansmännen kom och förstod direkt att han måste till akuten. På Danderyds sjukhus fick han 5 liter vätska, han var uttorkad. Fick ligga några dagar på lättintensiven, övervakad tills den värsta krisen var över.  Första tiden hade han två droppställningar, vätska och näring. Nu låg fokus på att få ordning på vätskebalansen i kroppen och njurarna som inte ville fungera.

Det som var felet var rubbningar av blodsalter och akut njursvikt.

Så kom han då efter många turer, till en vanlig avdelning där de kämpade för att hans kropp skulle tillgodogöra sig näring, men det gjorde den inte.

Vid det här laget var han så sönderstucken i båda armarna och händerna så de var tvungna att köra honom till operation och operera in ett rör i halsen igen, där de kunde ta blodvärden och han kunde få dropp, den vägen. De hittade ingenstans där de kunde sätta in en nål. De måste ta många prover, tester och mediciner, för att försöka komma underfund med hur de skulle göra, för att det han fick i sig inte bara skulle åka ”rakt igenom”.

Men de hittade inte något som fungerade. Enda lösningen var att operera igen.

Efter nya tester och prover, så bedömde de att han var så pass stabil att han kunde sövas och gå igenom ännu en operation. De skulle lägga tillbaka stomin.

Operationen gick bra, Mysingen började att repa sig och fick komma hem. Nu har han kommit tillbaka mer och mer, blivit starkare och väger nu ”bara” 8 kg mindre än då han blev sjuk. Han är tacksam och glad över att slippa stomipåsen. Fick den första tiden besöka vårdcentralen flera gånger i veckan, för att lägga om såret i magen.

Vi är så glada och tacksamma att han fick som han säger ”en ny chans, ett nytt liv”.

Du förbliver den Du var, o Herre, full av nåd

och våra nätter, våra dar, du tecknat i Ditt råd.

Trygg i Din vård jag lämnar mig när solen från oss flyr

och gladligt skall jag prisa Dig när dagen åter gryr.