...Mysingens jobbiga tid.
Då Mysingen hade opererats och varit så dålig, så hade de på sjukhuset satt in en stomi, eftersom han inte kunde varken stå eller gå. Han var för svag för att gå igenom en operation igen så han skulle få ha stomipåsen kvar, eventuellt till slutet av december, enligt vad han fick reda på.
Mysingen anpassade sig efter omständigheterna och jobbade på för att komma i form. Men han blev allt svagare. Han hade tappat över 15 kg i vikt, var trött, sov mycket och var inte sig lik.
På natten den femte dagen efter det att han hade fått komma hem hörde jag en duns i badrummet, hittade Mysingen på golvet. Han trodde först att han hade svimmat, men jag tror att krafterna tog slut. Han skulle upp för att tömma stomipåsen. Med våra förenade krafter fick vi honom i säng. Han somnade men inte jag. På morgonsidan steg han upp för att gå till badrummet, men orkade inte. Jag hörde några konstiga ljud i hallen och där stod han och försökte hålla sig fast i rullatorn för att inte ramla. Påsen på magen måste tömmas så jag stöttade honom så han kom till en stol där jag kunde hjälpa honom med stomin.
Eftersom han mådde så uruselt och var så svag hade vi inget annat att göra än att ringa efter en ambulans igen.
Ambulansmännen kom och förstod direkt att han måste till akuten. På Danderyds sjukhus fick han 5 liter vätska, han var uttorkad. Fick ligga några dagar på lättintensiven, övervakad tills den värsta krisen var över. Första tiden hade han två droppställningar, vätska och näring. Nu låg fokus på att få ordning på vätskebalansen i kroppen och njurarna som inte ville fungera.
Det som var felet var rubbningar av blodsalter och akut njursvikt.
Så kom han då efter många turer, till en vanlig avdelning där de kämpade för att hans kropp skulle tillgodogöra sig näring, men det gjorde den inte.
Vid det här laget var han så sönderstucken i båda armarna och händerna så de var tvungna att köra honom till operation och operera in ett rör i halsen igen, där de kunde ta blodvärden och han kunde få dropp, den vägen. De hittade ingenstans där de kunde sätta in en nål. De måste ta många prover, tester och mediciner, för att försöka komma underfund med hur de skulle göra, för att det han fick i sig inte bara skulle åka ”rakt igenom”.
Men de hittade inte något som fungerade. Enda lösningen var att operera igen.
Efter nya tester och prover, så bedömde de att han var så pass stabil att han kunde sövas och gå igenom ännu en operation. De skulle lägga tillbaka stomin.
Operationen gick bra, Mysingen började att repa sig och fick komma hem. Nu har han kommit tillbaka mer och mer, blivit starkare och väger nu ”bara” 8 kg mindre än då han blev sjuk. Han är tacksam och glad över att slippa stomipåsen. Fick den första tiden besöka vårdcentralen flera gånger i veckan, för att lägga om såret i magen.
Vi är så glada och tacksamma att han fick som han säger ”en ny chans, ett nytt liv”.
Du förbliver den Du var, o Herre, full av nåd
och våra nätter, våra dar, du tecknat i Ditt råd.
Trygg i Din vård jag lämnar mig när solen från oss flyr
och gladligt skall jag prisa Dig när dagen åter gryr.
Ingrid
10 september 2022 10:11
Det låter som ett rent under att din Mysing klarat alla prövningar. Hoppas att din Mysing fortsätter att krya på sig så att du får ha honom kvar länge, länge!
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
10 september 2022 10:22
Jag håller verkligen med dig Ingrid. Ett stort underverk har skett.
Tror att han har en lång rehabiliteringstid framför sig, men vi tar det lugnt, en dag i taget. Kram!
Znogge
10 september 2022 10:21
Vilken otrolig pärs främst för Mysingen men även för dig. Förstår att det varit väldigt oroligt. Så skönt att operationen gick bra och att återhämtningen nu verkar gå på rätt håll. När det är skarpt läge då är den svenska vården oftast väldig bra.
Kram
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
10 september 2022 10:28
Vi vet inte hur bra vi har det förrän det händer något sådant här, då tänker man verkligen efter.
Det har varit jobbigt för oss båda, fast på olika sätt, mest för Mysingen.
Det går sakta med säkert framåt, åt rätt håll.
Kram!
Geddfish
10 september 2022 11:03
Oj, vilken resa som ni har varit med om! Inte nådigt, men ett underverk har skett.
Inte lätt att få en stomi och påse i den åldern, jag kommer ihåg att Sigge var så arg på sin.
Nu får allt Mysingen samla krafter framåt och vilken tur att ni har varann.
Varm kram 💖
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
10 september 2022 11:11
Det var några månader som verkligen var jobbiga och Mysingen hade det mycket tufft. Så ser jag det också, ett riktigt underverk. Jobbigt med Stomipåse, kan jag tänka mig, en inskränkning som man som människa tar olika.
Vi har varann, som du skriver och det är vi lyckliga och tacksamma över.
Kram till dig Gerd
http://wiolettan.bloggplatsen.se
wiolettan
10 september 2022 15:25
Läkarna var otroligt duktiga, proffsiga. Så skönt att de kunde ordna till allting till det bästa.
Mysingen kommer säkert mer och mer att bli sitt vanliga jag.
Tack Anna-Lena. Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Ditte
10 september 2022 22:16
Helt fantastiskt att Mysingen klarat sig. Som ett mirakel. Och visst kan man känna stor tacksamhet över den svenska vården som fungerat så bra.
Gläds med er att Mysingen nu är så mycket bättre på alla sätt.
En stor pärs för er båda men på olika sätt.
Önskar nu att allt ska bli bättre.
Varm kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
12 september 2022 21:43
Jaa, det var ett mirakel, verkligen. Det var ju mycket kritiskt, men vände.
Läkarna gjorde ett fantastiskt jobb, vi är så tacksamma att de klarade detta och all personal känner Mysingen stor beundran och tacksamhet för.
Han har blivit starkare, men är inte riktigt samma person, på något sätt. Sådant sätter sina spår, det han har varit med om.
Tack så mycket Ditte och det hoppas vi med. Kram!
Augusta
11 september 2022 11:35
Men välkommen till Bloggvärlden igen :D
Så tråkigt att läsa om din man, Mysingen. Vad bra att han börjar känna sig bättre och går upp i vikt.
Vad mycket ni två har varit med om det sista året. Så mycket smärta i förlorade anhöriga och sjukdom.
Men nu hoppas jag allt vänder igen och glädje kommer till er.
Svar: jo min bloggplattform blir bara sämre och sämre. Tänker ofta att jag skall byta plattform men sedan tänker jag, ids jag det. Nej tänker jag och fortsätter blogga där jag är nu.
Än en gång, så roligt att du är tillbaka.
Ha de bra nu, du och Mysingen.
Kram
http://https://nouw.com/gulahuset
wiolettan
12 september 2022 21:48
Tack ska du ha Augusta. Det blev ett långt uppehåll för mig här, men som du förstår så har det sina orsaker, jag klarade helt inte av att blogga, det var så mycket runt om.
Mysingen äter bra men han har fortfarande cirka 8 kg kvar tills han kommer upp till det han vägde då han blev sjuk. Vi får se, han kanske håller sig kvar på denna vikt och det gör ju inget.
Förstår dig då det gäller att byta på bloggen, man vet vad man har, men inte hur det går sedan vid ett eventuellt byte. Ibland går det att kommentera hos dig, men ibland krånglar det bara. För mig i alla fall.
Tack så mycket från oss. Kram och ha det bra du också.
Primrose
14 september 2022 15:24
Mitt inlägg försvann!
Vilken mardröm! Vilken oro du fick genomgå, det är svårt att stå vid sidan och vara hjälplös, bara vänta och under så lång tid! Mysingen vilken pärs att ta sig genom den. Han måste vara stark. Fasansfull sommar.Ett mirakel! Fy så hemskt. Helt otroligt att han klarade sig genom det här. Nu önskar jag er en härlig höst! Varm Kram Primrose!
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
14 september 2022 16:54
Jobbigt detta med att inlägg försvinner, men så brukar det bli för mig också då det gäller Bloggplatsen, om jag är inne på en sida länge så "bläddrar" den tillbaka.
Så är det, man kan inget göra. Det tar på, men det var ju jobbigast för Mysingen, med allt som han fick genomgå.
Tur att han var stark och frisk innan, annars vet man aldrig. Det var ju kris.
Tack snälla Primrose. Vi hoppas också att det ska bli en lugn och fin höst, tid för återhämtning. Kram!
wiolettan
21 september 2022 11:28
Rädslan och ångesten var tärande, men Mysingens tid på jorden var inte slut, så vi fick mer tid tillsammans.
Bosse Lidén
23 september 2022 17:20
Eftersom jag tror på mirakel och änglar så är detta ett jordebevis på det. Om jag då jämför med ditt sista (mitt först lästa) blir jag så glad för den utvecklingen.
Bamsekram
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
23 september 2022 19:12
Det har du så rätt i Bosse. Det var ett stort under att han klarade sig, det var osäkert men han fick en tid till här på jorden.
Det har varit en jobbig tid, men huvudsaken är att den är över och att allt har gått bra.
Kram och tack för din empati.