Kommer ni ihåg att jag för ett bra tag sedan, närmare bestämt den 15 januari i år, skrev om vår köksklocka som hade stannat och så helt plötsligt satte igång och gick igen?  Inte så lätt att komma ihåg kanske.

Men i alla fall, den höll bara cirka en månad så stannade klockan igen. Då brydde vi oss inte om det, utan satte visarna på tolv så att vi skulle komma ihåg att den var trasig. Klockan är sedan 1970-talet och jag gillar den så mycket så jag vill inte slänga den, så den har fått hänga kvar i köket, fast den inte har fungerat.

Strax efter det att Mysingen hade kommit hem ifrån sjukhuset så såg vi att klockan hade börjat gå igen, tickade så fint. Så nu är det som vanligt i köket, klockan går och går. Så märkligt så jag begriper ingenting.  Mysingen är ju mycket teknisk och brukar kunna laga både det ena och andra, men denna klocka gick han bet på.  Fint att den, så att säga, tog saken i egna händer och ”lagade” sig själv, det är ju inte första gången. Vi är mycket nyfikna på hur länge den kommer att hålla denna gång.

Den kanske bara ville hälsa Mysingen: ”Välkommen hem!”   Men ändå, hur går det till? Klockan går på batteri, vi byter det, inget händer, den vill inte fungera. Låter den vara och efter några månader, så går den helt plötsligt, utan att vi har rört den så sätter den igång och går helt plötsligt och går rätt.

En man med en klocka vet vad klockan är, en man med två klockor är aldrig säker, har Albert Einstein sagt.

Han har även sagt: Enda anledningen till att tiden finns, är för att allt inte skall ske på en gång.

Var rädda om er.