Som jag skrev i förra inlägget så har denna vår och sommar inte varit som andra. Först avled en av våra vänner, helt oväntat.
I slutet av mars lämnade min äldsta bror detta jordeliv. Plötsligt och oväntat. Jag pratade med honom i telefonen, nästan varje dag och dagen innan var han glad och som vanligt. Då han inte svarade i sin telefon nästa dag åkte vi dit och hittade honom i sängen. Han verkade ha dött i sömnen. Jag saknar honom otroligt mycket. Eftersom han bodde bara ett par mil ifrån oss, så var han den av mina syskon som jag hade mest kontakt med.
En kväll i mitten av juni fick min Mysing fruktansvärt ont i magen. Vi ringde 1177 och ambulansen kom och hämtade honom. Han fick direkt av sjukvårdarna morfin här hemma som skulle lindra det värsta. Det visade sig att han hade fått tarmvred och skulle opereras omgående. Dagen efter ringde en läkare mig och sa att Mysingen tydligen hade fått Takotsubo, brustet hjärta på svenska. Han låg då på intensiven. Hans tillstånd var dåligt men de var trots det tvungna att operera tarmvredet, han skulle inte klara det annars.
Efter operationen hade jag kontakt med sjukhuset igen och de sa att tillståndet var kritiskt och att han var mycket, mycket dålig. Operationen hade tagit 2 och en halv timme och de tog bort 2 meter tunntarm. Den hade gått bra men hans kropp orkade inte med ansträngningen, så de var tvungna att söva ner honom igen. Nu sa de att han troligen hade fått en hjärtinfarkt. Symptomen liknar varandra, vid brustet hjärta och hjärtinfarkt.
Jag hade inte fått följa med in till sjukhuset då han åkte in, men nu sa läkaren att jag fick komma och besöka Mysingen på intensiven. Jag åkte till Danderyds sjukhus och fick träffa honom. Det var jobbigt. Han låg som ett paket, uppkopplad till max. och nersövd. Men det kändes bra att få klappa och prata med honom. Ja, prata, han sov så det var jag som pratade.
Dagen efter försökte de att väcka honom, men han sövdes ner direkt igen. Kroppen var för svag.
Jag ringde dagen därpå och fick då reda på att han var vaken, så jag åkte dit igen. Ja, han var vaken, på sätt och vis, låg helt stilla och blundade. Men, han pratade, otroligt mycket och osammanhängande, men det gick inte att få kontakt. Han andades också själv, men de hade inte tagit bort slangarna i halsen.
En sköterska kom in och gav mig en kasse med Mysingens kläder, skor och tillhörigheter. Till och med hans ringar, klockan, glasögonen, mobilen. Jag fick skriva på ett papper att jag hade mottagit sakerna, men jag var för chockad för att fråga varför. I tankarna åkte jag bakåt i tiden, närmare bestämt 18 år. Då jag fick en kasse med min förra mans kläder, på Karolinska sjukhuset. Efter det att han hade avlidit.
Allt eftersom dagarna gick vaknade Mysingen till mer och mer och blev bättre och bättre. Fick efter en vecka flytta ifrån intensiven till hjärtintensiven och efter ytterligare en vecka kom han till en vanlig avdelning. Då han låg på intensiv avdelningarna fick han ta emot besök, två personer i taget, men på de vanliga avdelningarna var det besöksförbud. Jag saknade att besöka honom men samtidigt var det lite svårt för mig att ta mig dit. Första veckan var min syster här, hon åkte tåg ner från Umeå, för att vara mig behjälplig och det är jag henne evigt tacksam för. Så då kunde hon följa med mig. Min förra mans systerdotter skjutsade dit mig några gånger, även Mysingens dotter som hade hyrt en bil, åkte jag med. Så för att ta mig dit var jag tvungen att ha sällskap av någon. Men, alla hans tre barn åkte dit, så han fick besök ändå, då han låg på intensiven.
Så kom då äntligen den dagen då Mysingen kom hem igen. Trött, svag och sliten, men glad och mycket tacksam att få vara hemma.
På natten, fem dagar efter det att han hade fått komma hem, hörde jag ett brak i badrummet, rusade dit och hittade honom på golvet.
Fortsättning följer.
Gud för Dig är allting klart,
allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för Dig
och i dunklet ser Du mig.
En enorm stor och fin bukett kom till Mysingen igår, ifrån hans loge Odd Fellows.
Göran
7 september 2022 13:46
Det sägs ju att "En olycka kommer sällan ensam". Men du tycks visst ha gått in i ett stim, tror jag. Så tråkigt med allt du/ni drabbats av och jag håller verkligen tummarna för att allt ordnar sig till det bästa.
http://singelfarsan.bloggplatsen.se
wiolettan
7 september 2022 16:26
Ja, det har varit en jobbig och påfrestande tid. Det var ju värst för Mysingen, han har verkligen haft det jobbigt.
Tack Göran. Det får vi göra.
Ingrid
7 september 2022 14:07
Det går kalla kårar på ryggen när jag läser vad ni varit med om!
Hoppas att allt har ordnat sig till det bästa.
Stor kram!
/Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
7 september 2022 16:28
Det var inte lätt och vi är så tacksamma att han överlevde.
Nu är det bättre, inte som vanligt, men det går framåt.
Tack Ingrid. Kram!
wiolettan
7 september 2022 16:33
Ja, det var skrämmande.
Du har rätt, så var det också, Mysingen den starke och har orkat allt, handlat, städat, frisk och hade inte några mediciner.
Sjukvården, vi har inte ord för så tacksamma vi är över den behandling som Mysingen fick. Helt suveräna var dom, gjorde allt de kunde och mer därtill, verkade det som. Vänligt och proffsigt fick jag information också.
Tack Anna-Lena. Kram tillbaka ifrån oss.
Anki
7 september 2022 15:15
Oj ... så otroligt jobbig tid ni måste haft, både Mysingen och du. Skönt att det gick bra och att han kom hem ... men jag förstår att det inte var över här ...
Varma tankar till er båda!
Kram
http://ankisbildblogg.wordpress.com
wiolettan
7 september 2022 16:35
Det har varit jobbigt och mest för Mysingen. Han klarade sig tack vare sin kondition, tror jag.
Nej, det kommer mera.
Tack detsamma Anki. Kram!
wiolettan
7 september 2022 16:37
Jag brukar ju göra uppehåll ibland, om jag är dålig eller bortrest, men detta uppehåll blev längre.
Det blev en orolig och på många sätt jobbig sommar, mest för Mysingen.
Kram tillbaka och Tack Gerd.
wiolettan
9 september 2022 09:07
Tack, han mår mycket bättre nu, inte som vanligt, men nästan.
znogge
7 september 2022 17:41
Men oj, vilken dramatik och vilken jobbig sommar ni har haft. När det blir så skarpt läge är man innerligt tacksam för den svenska vården som kan vara alldeles utmärkt.
Vilken vacker bukett Mysingen fick. En sådan piggar alltid upp.
Kram
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
9 september 2022 09:10
Det var en jobbig tid på många olika sätt. Vi får ta igen lite sommarkänsla nu istället.
Det var en underbar personal, så proffsiga, skickliga och vänliga.
Den är så vacker fortfarande buketten. Tanken bakom är så fin också. Kram.
Ditte
7 september 2022 18:13
Så hemskt! Man vet vad man har idag men om morgondagen vet man inget. Du och Mysingen har verkligen drabbats så hårt. Och på olika sätt. Fint att läsa att Mysingen fått god vård och att du kunnat hälsa på honom. Fint också att din syster kom och kunde stötta på nära håll.
Tack för att du berättat. Jag har funderat hur det varit men vet ju att du ibland gör pauser. Men jag är ledsen över att jag inte hörde av mig till dig.
Jag förstår att Mysingen nu är hemma igen, men att det ändå var saker som kom emellan här när han föll i badrummet.
Vilken vacker bukett! Fint att glädjas åt.
Många tankar till er båda.
Varm kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
9 september 2022 09:18
Inget som man vill uppleva men det var bara att försöka vara lugn och lita på att han skulle klara sig, trots dåliga odds. Hade han inte haft så god fysik så vet vi inte hur det hade gått. Men läkarna fick verkligen jobba, de kunde sin sak.
Att min syster kom och hjälpte mig var oerhört snällt och omtänksamt. Jag har ju inte så lätt att klara mig själv ute.
Tog ibland rullatorn, ibland käppen och hade jag då sällskap så var det lättare.
Du behöver inte vara ledsen, jag känner din omtanke och du har ju själv mycket omkring dig.
Ja, Mysingen är hemma nu och vi tar en dag i taget och jag hoppas att han blir som vanligt snart igen.
Tack snälla Ditte. Kram!
Primrose
8 september 2022 20:52
Vilken mardröm, en stor kram i tanken till dig! Vilken oro, tur att du kunde ta dig till sjukhuset för besök med hjälp från andra. Mysingen måste vara stark, att klara sig genom allt det där, och när ni äntligen kunde andas uit fortsatte eländet, jag kände NEJ inte mer nu.
Att inte få besöka måste vara hemsk. det är ju ni två!
Sen sorgen över förlusten av en god vän och älskad bror. det har varit en hemsk sommar för er.
Så fin bukett.
Jag förstår ju att nåt allvarligt hände igen. Men vet tack och lov att ni nu är tillsammans och kan se framåt! Varm KRAM
Primrose
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
9 september 2022 09:23
Mardröm, det kan man kalla det och det var jobbigt, men mest för Mysingen.
Är så tacksam att min yngre syster kunde komma och hjälpa mig, jag blev lite vilsen och kände mig så också. Inte van att Mysingen är så dålig, han som alltid har varit den friskaste och starkaste här hos oss. Så kommer detta och han höll på att mista livet.
Denna vår och sommar har varit jobbig, men nu ser vi framåt och försöker "komma i fatt" så att säga.
Det var vänligt att Mysingens loge skickade en sådan fin blombukett nu då han hade kommit hem. Omtänksamt.
Tack Primrose. Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Gunnel
9 september 2022 11:08
Oj, vilken pärs för er båda två. Man känner sig helt hjälplös i sådana situationer så det var bra att du fick så mycket hjälp av din syster och andra släktingar. Hoppas nu att Mysingen ska bli bättre och bättre för var dag som går. Du måste också var rädd om dig, för all oro tar väldigt hårt på kroppen. Kram
http://https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com
wiolettan
9 september 2022 16:29
Ja, det var jobbigt. Eftersom jag själv inte är så stark så kändes det fint att ha någon här och få hjälp.
Nu är Mysingen på benen igen och vi försöker att ta promenader och han verkar komma igen, mer och mer. Men, det tar tid.
Jo, jag känner det, att oro tär. Tack för omtanken. Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
wiolettan
21 september 2022 11:26
JA, verkligen, tänk att det gick så bra fast det var så dåligt med Mysingen.
Bosse Lidén
23 september 2022 17:15
Jag kan på min manick se att mitt blodsocker går upp av att läsa dessa personliga rader. Du skriver så bra och jag kan lätt följa med. Får medkänsla för båda i teamet. Glad att läsa att han blev så bra omhändertagen. Förstår att det hände ett bakslag på hemmaplan.
Bossekram
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
23 september 2022 17:50
Ojdå, att det går upp så där. Det visar på att du har en stor medmänsklighet inombords och empati för dina medmänniskor. Ett jättefint drag.
Sjukvårdspersonalen var suveräna. Vi har inget att klaga över, tvärt om de gjorde allt de kunde och lyckades till slut vända på det hela. Mysingen lovordar dom mycket.
Kram.