Plus tio grader ute och det kändes skönt, utom blåsten, den var inte skön, men vi tog ändå en liten promenad före frukost. Snart blir det en längre runda, för att fredagshandla det vi behöver.

Detta hjärta låg framför våra fötter och mysingen tog en bild, jag hade inte min kamera med mig. Ett fint hjärta i höstlöven. Vet ej vad det var för material. Lite suddigt, men vi skyller på blåsten i morse.

Lasse-Maja, kommer ni kanske ihåg. Vet ni var detta minnesmärke finns?

Denna lastbil kom i vår väg och mysingen fotade. Några fina ord av Karin Boye:

"Nog finns det mål och mening i vår färd

men det är vägen, som är mödan värd".

Nu ropade mysingen att vi måste iväg.

Ha en finfin fredag, mina bloggvänner.

I natt sprang jag runt och letade igen, i drömmen. Jag hade som vanligt gått vilse och hittade inte dit jag skulle.  Då mötte jag en person som jag tänkte att jag kunde fråga. Sagt och gjort. Jag gick fram och skulle fråga men kunde inte få fram platsens namn, dit jag skulle. Stod bara där och stammade.

Av någon anledning kommer jag att tänka på en historia som jag har hört.

Två kompisar var på bilsemester i Louisiana. När de närmade sig staden Natchitoches blev de oense om hur namnet uttalades. De diskuterade fram och tillbaka tills de stannade för lunch.

När de beställde, frågar de blondinen bakom disken:

”Innan vi beställer kan du avgöra en tvist vi har?  Var snäll och uttala var vi är, väldigt långsamt”.

Blondinen lutar sig fram över disken och säger:

”Burrrrrr, Gerrrrrr, Kiiiing”.

Ta vara på dagen och sköt om er.

Hittade denna historia i mina gamla anteckningar, som jag inte kommer ihåg att jag hade.  Jag är kattvän, men kunde ändå inte låta bli att skratta många gånger under läsningens gång. Ni som är blödiga, läs inte och ni andra, kom ihåg att det bara är en historia, men en historia som kanske vill visa att katten har sin egen bestämda vilja och inte gör något som den inte vill.

Hur man ger sin katt ett piller.

1) Lyft upp katten i armvecket så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sida om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, medan du håller pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.

2) Ta upp pillret från golvet och hämta katten bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen och upprepa proceduren från punkt 1.

3) Hämta tillbaka katten från sovrummet och släng det uppblötta pillret.

4) Ta fram ett nytt piller från aluminiumförpackningen, håll katten med vänster arm och håll baktassarna hårt med vänsterhanden. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.

5) Fiska upp pillret ut akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.

6) Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben. Håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka hålla kattens huvud samtidigt som du för in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång
sväljreflexerna.

7) Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ut förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.

8) Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att kattens huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.

9) Läs på bipacksedeln så att du försäkrar dig om att pillret inte är farligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt ett plåster på makens/makans arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

10) Hämta katten från grannens trädgårdsbord och hämta ett nytt piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp kattens mun med en sked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband. 

11) Hämta en skruvmejsel i garaget och sätt tillbaka skåpluckan på sina gångjärn. Sätt ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta.

12) Ring brandkåren och be dom plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret från folieförpackningen. 

13) Surra ihop kattens framben med bakbenen och fäst katten stadigt i ett ben på matsalsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ efter med en oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola med vatten för att skölja ner pillret.

14) Be din make/maka köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ut ditt högra öga. Åk förbi möbelaffären på hemvägen och beställ ett nytt matsalsbord. 

15) Ring Blå Stjärnan och be dem hämta kattskrället. Kolla med din lokala zoo-affär hur mycket en hamster kostar.

Hur man ger sin hund ett piller:  

Vira in pillret i en skiva bacon. KLART!!

Trevlig fredag önskar jag alla mina bloggvänner.

Den första gåvan är styrka. Upptäck nya djup i den, när situationen kräver det.

Den andra gåvan är skönhet. Låt dina gärningar reflektera dess djup.

Den tredje gåvan är mod. Tala och agera med mod och var djärv nog att följa din egen stig.

Den fjärde gåvan är medkänsla. Var givmild mot dig själv och mot andra. Förlåt dem som sårar dig, liksom du ska förlåta dig själv när du gör misstag.

Den femte gåvan är hopp. I varje situation, genom varje årstid, känn tillit till godheten.

Den sjätte gåvan är glädje. Den ska bevara ditt hjärta öppet och fyllt av ljus.

Den sjunde gåvan är talang. Hoppas att du upptäcker din egen speciella gåva och använd den i det godas tjänst.

Den åttonde gåvan är fantasi. Den kan ge näring till dina visioner och drömmar och är en fantastisk tillgång.

Den nionde gåvan är förundran.  Förundras över det mirakel som är du och över den värld som du lever i.

Den tionde gåvan är vishet. Lyssna till vishetens stilla röst, när den leder dig från kunskap till förståelse.

Den elfte gåvan är kärlek. Hoppas att du kan få uppleva hur den växer varje gång du ger av den.

Den tolfte gåvan är tro. Låt den växa stark i dig.

Ta vara på dina tolv gåvor och var lyhörd för andras gåvor runt omkring. Då kommer du att upptäcka flera gåvor som är unika just för dig.

Rönnbärsträd utanför vårt fönster. Mat till fåglarna i vinter om bären får vara kvar så länge.

Nu strax iväg till sångövning. Ha en finfin dag fast den ute är gråmulen och med lite regnstänk. (Inte slätregn.)

Idag är det, som vi kallar det hemma i Ångermanland, slätregn. Har inte varit ute, ännu i dag så jag tänkte visa lite bilder på, bland annat, gårdagens morgonrunda. För det har vi gjort nu några dagar, morgonrundor. Denna gång till Lötsjön.

Först var vi med återvinnings sopor. Där verkade de inte ha tömt flaskcontainern på länge. En del har ställt sina flaskor, prydligt uppe på containern. Men, där blev det också snart fullt.

Dessa är bevisligen tömda, men några som inte orkar lyfta armarna och jobba lite har bara slängt sitt skräp framför, fast det var gott om plats i containern, eller båda var så gott som tomma. Hur är en del människor funtade? Har de alltid haft någon som har plockat upp och tagit hand om dom? Hur är de uppfostrade? Vissa saker övergår mitt förstånd.

På väg till Lötsjön gick vi förbi dessa vackra träd, Jag tror att det är olika granar, bland annat.

En ekorre såg vi också. Den sprang så fort att den blev suddig.

Gräsänder utan huvuden.

Gräsänder med huvuden.

Gräsand, eller?  Ja, det är en gräsand, fast vit, men ingen albino, vad jag har läst mig till.

Dessa är också vita.

Och, stora.

Det ser vackert ut i sjön. Fast det var en mulen morgon.

Den vackra kyrkan, med lite höstkänsla.

Tulegatans trottoarer är bitvis lövprydda.

Mysingen passade på att sparka omkring i löven. Eller som Tjadden Hellströms figur Ludolf sa, han som inte kunde säga R, det blev L istället,  "Spalka kling i löven".

Vi måste försöka ta till oss

vardagens glädjestunder.

Dagarna går så fort, knappt att jag hinner med och än mindre att jag kan ta mig tid att skriva i bloggen. Ja, i rättvisans namn så är det väl så att ibland har jag inte tid och ibland finns inte orken eller inspirationen där den ska vara.

Har något hänt då? Nja, det som händer i vanliga livet då allt flyter på i normala banor. Bra så.

Vi besökte storstaden ännu en gång. Både jag och mysingen behövde något värmande på fötterna att ha då vi vandrar ut i tidiga ottan. Jag har lite svårt att få tag i skor som passar och som jag trivs i. Det gick väl lite så där, kanske blir det bättre.

Jag har varit och klippt mig. Kanske blir det också bättre.

Damerna på SPF hade en träff på en modeshop. Vi tittade på kläder och handlade vi, så fick vi 10% rabatt, inte dåligt och det bjöds även på bubbel och mackor. Jag köpte ett par långbyxor och en liten top.

Min förra mans barnbarn, med sin pappa hälsade på oss i helgen och det var så trevligt och annorlunda. De bor ju inte precis nära oss eller varandra men nu passade det sig så, att vi kunde ses här hemma hos oss. Killen, som är 23 år är intresserad av matlagning, så då han var här i samband med min födelsedag, i juli,  så sa jag att nästa gång kunde väl han laga maten.

Han blev glad över erbjudandet och nu kunde det bli av. Speciellt roligt var det ju att hans pappa också ville vara med, och kunde det. Han var bara 4 år då jag kom in i bilden så han har ju, så att säga, vuxit upp med mig och vi har alltid mycket att prata om.

Vi fick inbakad oxfilé, vilket var ljuvligt gott. Jättefin middag, helt underbart. Även att få umgås med dom är mysigt.

Jag blir så glad då jag får blommor.

Hittade ett silverhjärta som hade brustit. En mycket vacker ring, den bara låg där på gatan.

Här finns det 2 hjärtan, i alla fall som jag ser det. Kanske är jag ensam om det, eller? Ser ni 2 hjärtan?

Mycket bra uppmaning. Att inte förspilla sina dagar är viktigt, att göra så gott man kan med det man har fått.

I dag är det Alla Pojkvänners Dag, såg jag. Visste inte att det fanns en sådan dag, men det är bara att fira på. För visst har vi pojkvänner och inte bara flickvänner? Förstod väl det. Fast, nu heter det kompisar, tror jag, manliga kompisar. Eller om det i detta fall menas en pojkvän, strax innan han blir en fästman. Vi firar i vilket fall som helst.

Såg en färggrann rulltrappa häromdagen då vi åkte in till storsta´n.

Vi skulle till Kungsgatan för att inhandla lite hjälpmedel till min äldsta bror som har fått en rullator.  Den är han så glad och tacksam över men han ville ha en korg på den som han kunde ha matvaror och annat som han handlat, i. Min bror bor i Farsta och det var där vi såg rulltrappan.

Jag blev faktiskt mycket frustrerad vid denna resa, av flera olika orsaker.

För det första så kände jag att min ork avtar och allt tar längre tid nu. Det märks mera då man är ute i stadsvimlet än hemma hos sig själv.

För det andra. Det var länge sedan som jag åkte tunnelbana, rulltrappor och trängdes med folk som ilade som om elden var efter dom. Varför har dom så bråttom, tänkte jag, varför halvspringer de nerför trapporna, det kommer väl flera tåg?

Men, så stannade jag till, mentalt, i mina tankar och tänkte efter.

Gjorde jag inte likadant förr? Då jag var så att jag kunde springa och stressa fram? Aldrig stod jag väl stilla i en rulltrappa och hur många gånger sprang jag inte i trapporna, för att eventuellt komma med ett tidigare tåg?

För en 8-9 år sedan då min ena syster var och hälsade på mig och vi åkte in till stan till något museum så rusade jag själv på och hon frågade.

”Men varför springer du? Vi har ingen brådska.”

”Jo, men”, svarade jag, ”tunnelbanetåget kommer om några minuter så då hinner vi med det”.

”Kommer det inga flera tåg sedan då”? frågade hon.

Det var inte länge sedan som hon i telefonen skrattande påminde mig om detta.  Själv hade jag förträngt händelsen.

Det är av vikt och värde att kunna

värdera det som är viktigt.

Då jag var i mitt föräldrahem i sommar fick jag många påminnelser om hur livet har förändrats för de personer som fortfarande bor i  glesbygder i Ångermanland, som Trehörningsjö och orterna runt om, som till exempel min hemby.

Förr, då jag var tonåring, fanns det 4 matvaruaffärer, hattaffär, skoaffär, järnaffär, färghandel, konditori, bageri, möbelaffär, bensinstationer, växelstation, postanstalt, banker, radiohandlare, järnvägsstation med tåg som stannade där, brandkår, hårfrisörska, hotell, åkerifirma, läkarstation med mera, i det lilla samhället. Kanske någon affär till som jag har glömt. Alla hantverkare inte att förglömma.

Nu finns det en matvaruaffär, en kiosk med bensinstation och en loppisaffär som har öppet 3 timmar varje lördag.

Hittade ett urklipp i en låda.  Eftersom jag är från Ångermanland ursprungligen så är det "mitt" språk. Detta urklipp talar sitt tydliga språk om hur det kan vara att leva i en avfolkningsby. Vill ni ha en översättning så säg till.

                             ( Känsliga personer avrådes ifrån att läsa nedanstående.)

I går om aftan då dä va så soligt å fint tog jäg å geck en sväng

på väen, längs stranna alldeles utan ärende.

Då såg jäg ´n katte som hadd dränkt säg mella´n par stena.

Intell järnvägen fann jäg ´n stor´n benknote. Troligen borti

nan älg som hadd vorte överkörd åna timmertåga.

Å mitt på landsväga låg en dö´n ickorr.

Man bli hemskt gla´ då man si na tecken på att byn lev´.