Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 7 januari 2020 10:23


Vet ni vad det ordet betyder? Ni kanske känner mera till ordet veckovill? Tror att det har samma betydelse, alltså menas samma sak, men att vi som är födda i norra delen av landet säger dagvill, där andra säger veckovill.


Möjligen beror det på att det mera talar om direkt vad ordet betyder. Lite vilsen vad det gäller vilken dag det är. Veckovill, vem är vilsen och inte vet vilken vecka det är?


Nu är jag i alla fall det, dagvill. Tycker att det ska vara måndag, med det är tisdag. I morse då jag vaknade fick jag fundera ett tag innan jag kom på vilken dag det var.


Ni kanske tycker att det inte spelar så stor roll om jag inte vet vad det är för dag, pensionär och behöver inte ha några tider att passa. Så är det nu inte. Visserligen råder jag mycket själv över den tid jag har och vad jag ska använda den till, men det finns otroligt många tider och dagar som är uppbokade till olika göromål och besök.


”Råder över”, det kanske var för mycket sagt. Rätt som det är så spelar förmaksflimret mig ett spratt och orken rasar i botten.


Uppskjut inte till morgondagen

Det du kan göra i övermorgon.



   

Så sant som det är sagt.


 

Vi går emot ljusare tider, fast det kanske inte märks så mycket än, eller känns. Men dessa rader berör det inre av våra liv. Hur hopplöst det än kan verka så måste vi tro på att det ljusnar och blir bättre.


Tack mina bloggvänner för att ni finns här. Jag tittar in till er så fort som jag orkar och kan.





Av wiolettan - 4 januari 2020 09:26


Jag skrev i förra inlägget, om att vi lyssnade på program ett på radion vid nyårsnattens övergång till nyårsdag och fick njuta av vackra klockklanger ifrån Svenska Kyrkans alla domkyrkor i hela landet. Då jag berättade det för min 92 årige bror sa han, att han som ung hade sjungit i domkyrkan i Härnösand.


Min bror gick kanske i sexan, han kommer inte riktigt ihåg, då hans elever ifrån skolan han gick i skulle få åka ner till Härnösand och sjunga i domkyrkan. Det var cirka 17 mil att åka så det var ju spännande att få åka iväg så långt, lite ovanligt för många barn på den tiden. Det var i  mitten av 1930-talet, eller i slutet.


Det kostade pengar att åka och för att få råd så anordnade skolan en pjäs i Folkets Hus, som barnen skulle framföra.  Den handlade om en kärlekshistoria och min bror skulle ha en av huvudrollerna och spela hjälten,  Lillklas som räddade en utsatt flicka.


Då min bror kom hem och glädjestrålande berättade för våra föräldrar vilket fint uppdrag han hade fått, på grund av att han var så duktig på att sjunga, och att han skulle spela denna pjäs i Folkets Hus, så sa våra föräldrar nej. Min äldsta syster som var ett år äldre än min bror hade också blivit utvald att få åka med och sjunga. Inget hjälpte, det var nej och det fick mina syskon meddela lärarinnan och överläraren dagen efter.


Det var ju inte att sjunga i domkyrkan som våra föräldrar hade något emot, utan det var att vara med och uppföra en pjäs i Folkets Hus.


Nu blev det kris i lärarkollegiet. Hur skulle de lösa detta? De hade ingen som de tyckte kunde sjunga så bra och spela huvudrollen, som min bror.


Men se de gav sig inte. Lärarinnan fick ta sin cykel, cykla hem till oss för att övertala våra föräldrar. Jag vet inte hur samtalet gick men lärarinnan avgick med seger. Mina två äldsta syskon fick göra sitt livs första stora resa och även uppträda för en stor förväntansfull publik, för första gången.



   

Härnösands domkyrka. En bild som jag tog i september 2017.



 

Här är min, då 90-årige bror, i den kyrkan där han sjöng någon gång på 1930-talet.



   

Detta är en bild av orgeln, så vacker.


Jag tycker att det var så roligt att mina föräldrar tog sitt förnuft till fånga, för min brors skull, i första hand. Det måste ha varit en fin och stor händelse i hans barndom, eftersom han har ett sådant tydligt minne av det.



Det är mycket nedslående att leva i en

tid, där det är lättare att spränga

en atom, än en fördom.



Av wiolettan - 2 januari 2020 07:52


...skriva år 2020. Det känns märkligt. Men övning sägs ge färdighet och innan året är slut så har jag säkert fått kläm på det.


Hur det gick med att försöka vara uppe till efter midnatt. Tänk, det gick så bra. Timmarna före tolvslaget tittade jag på en film och mysingen jobbade med ett protokoll. Sedan firade vi in det nya året ordentligt på alla sätt. Gott att äta och skåla i bubbel, lyssnade på Lena Endre då hon läste dikten Nyårsklockan. Jag tycker den dikten är så vacker och tankeväckande.


Efter det kopplade vi över till radions program P1, där Christofer Murray presenterade alla Sveriges 15 Domkyrkors klockringningar. Det var mäktigt. Murray har hållit i det programmet i 38 års tid och gör det med den äran. Jag tror att programmet har sänts i 50 år. Alla Domkyrkorna inom Svenska Kyrkan var med och det var intressant att höra de olika klangerna och Christofers presentation över alla kyrkorna. Snacka om att komma i stämning.


Mysingen och jag har besökt alla dessa kyrkor utom en, den i Luleå. Vi hoppas att vi ska få tillfälle till att se den domkyrkan också. Kalmars domkyrka har vi bara sett utifrån, vi kom inte in där av någon anledning, vílken kommer jag inte ihåg nu.


Raketerna då? Jo, det var ett fasligt liv vid tolvslaget vid Tornparken, men sedan mattades det av och de senaste knallarna kom vid 3-tiden på natten. Det har varit lite lugnare på den fronten, i alla fall timmarna och dagarna före det nya året.


 

Svårt att fota raketer, de flammar upp så fort. Dessa bilder har jag tagit ifrån vårt vardagsrumsfönster på nyårsnatten.



 

Man vet inte riktigt när de är som vackrast, det gäller att vara snabb. Men, ändå hålla kameran stilla. Denna blev i suddigaste laget.


 

Min yngste bror sände mig en bild av min lilla stuga uppe i Ångermanland. Där har de fått snö, till skillnad på här, där det är barmark.


God fortsättning på det nya året, önskar jag er som är så snälla och följer min blogg.



Den som tror, att han kan undvara andra,

bedrar sig mycket. Men den som tror,

att andra icke kan undvara honom,

bedrar sig ännu mera.

Av wiolettan - 31 december 2019 09:05


I morse var vi ute i ottan, medan mörkret ännu var nästan kompakt, förutom gatubelysning då. 4 plusgrader, uppehåll med lite kraftiga vindar och ingen halka. Allt tillsammans gjorde att det blev en utmärkt morgonpromenad.


Det är inte alltid som nyårsaftonen bjuder på ett sådant tacksamt väder. Nu har det nämligen ljusnat och det syns som om det blir en solig dag. Få se om jag orkar vara uppe till midnatt, för av någon anledning så är det en "sed" att vaka in det nya året. En fin sed många gånger, men dessa raketer gör ju det till en plåga för många, särskilt de som inte orkar vara uppe utan kanske av ålder och trötthet, vill sova, samt alla hundar och katter som är skotträdda.


 

Vi har ju Tornparken precis intill oss, den ligger på en kulle och där ifrån är det mycket populärt att sända upp raketer. Det brukar vara en ström av människor som går förbi hemma hos oss för att komma upp till parken.


Då jag var barn, för över 70 år sedan, så bodde jag i Ångermanland och det var 6 km till närmsta samhälle, med affärer och service. Vi som barn fick ju gå och lägga oss en viss tid varje kväll, jag tror att det var vid 7-8 tiden. Min dröm då på kvällarna var att få vara uppe hur länge som jag ville, men det fick jag aldrig, utom på nyårsnatten. Tänk vad jag såg fram emot nyårsaftonen då jag verkligen skulle få njuta av att slippa gå och lägga mig så tidigt utan vara uppe till midnatt, för det hade min mamma och pappa lovat.


Egenligen förstår jag inte så här efteråt vad det var som lockade. Vi hade ju inte TV och fick inte lyssna på radion, utom på nyheter och Gudstjänster, så varför ville jag vara uppe? Jo, det var för att läsa, spela spel med mina syskon eller sjunga och spela, för, jag var ju ledig, ingen skola och inget hemmajobb som behövde utövas. Ledig och fri att göra det jag ville.


Men, så snopet, jag kommer ännu ihåg den känslan som jag kände då jag inte orkade vara uppe. Ögonen föll ihop, tröttheten tog överhanden och det var bara sängen som lockade. Det var ju ingenting som jag egentligen missade. Hemma i vårt föräldrahem smälldes det inga smällare eller sköts upp raketer och inte kunde man se några ifrån närmsta byarna heller.


Ikväll ska jag försöka att orka vara vaken till midnatt. Det är inte säkert att jag lyckas, men jag ska verkligen försöka.


 

Kanske kan jag fota lite fyrverkerier. Denna bild tog jag föregående år, tror jag.


 

De lyser upp bra, raketerna, i den mörka natten.


 

Någon har önskat oss ett Gott Nytt År.


Jag gör det samma. Hoppas att vi alla får ett Gott Nytt År och får vara friska.


Tack alla snälla bloggvänner som har besökt min blogg detta år och kommit med fina och uppmuntrande kommentarer. Det känns så fint och är guld värt.



Var snälla mot varandra. Tänk på William Shakespeares ord.


Upp flyga orden, tanken stilla står.

Ord utan tanke aldrig himlen når.




Av wiolettan - 29 december 2019 09:21


Nu har vi fått lite vitt pudersnö på marken och det blev genast lite ljusare. Det var på nollpunkten i morse då vi gick ut en sväng, men det blåste mycket kallt så vi gick strax in igen.



 

Någon hade ritat eller i alla fall gjort, ett stort hjärta i snön, på trottoaren och det var inte någon av oss.


 

Lite längre bort fanns det en massa fotspår och i dom hade två fotspår nästan bildat ett hjärta. Nja, ni kanske inte kan se det på bilden, men jag ser ett hjärta, trasigt, men det finns där.


Vår julhelg har varit bra men intensiv. Jag sa till mysingen att detta är nog den sista julhelgen som vi ordnar med julmat och bjuder folk, det kändes alltför jobbigt. Men, efteråt kändes det bra och då vi fick tacksamma kommentarer så försvinner lite av utmattheten. Det är tre bekanta som är rätt så ensamma, som inte gärna vill vara själv på julen och det har blivit en tradition att bjuda dom också hit till oss.


Min 92 årige bror har varit hos oss hela helgen och det tyckte han var mycket trevligt och roligt. Hans fru dog för många år sedan och även en av hans söner. Den andra sonen bor i Skåne, är Jehovas vittne och de firar inte jul. Så min äldste bror är rätt så ensam. Han säger att alla hans kompisar har försvunnit och det gör de ju, med ålderns rätt, om inte annat.


 

Här är jultomten på väg att dela ut julklappar. Han har bara klättrat upp i en lyktstolpe för att hitta rätt.



 

Här är han på väg, lysande givmild.





  



Många människor springer efter lyckan

likt en tankspridd man som nervöst letar

efter sin hatt, medan han hela tiden har

den på huvudet, eller i handen.


Det finns i oss alla ett hinder för fullkomlig lycka.

Det är leda vid det vi redan äger och

längtan efter det vi inte har.



Av wiolettan - 23 december 2019 08:47


…vill jag önska er alla som tittar in på min blogg.


Jag hoppas att vi får vara friska och om tid och tillfälle finns, umgås med våra nära och kära, den kommande julhelgen.


December månad har gått så otroligt fort och det har mest varit grått, disigt och regnigt, samt långa och mörka dagar. Solen har inte visat sig så mycket men nu ska det ju vända, i alla fall enligt almanackan.


   

I går var det redan den 4:e Advent.


   

Vi har försökt att julpynta lite smått och förbereda julen så gott som vi har kunnat. När sjukdomar hälsar på så är det inte så lätt. Mysingen är på bättringsvägen och förhoppningsvis kan vi fira julen med några släktingar.


Julen med sin glada sång kommer till oss än en gång.

Själ, det glada bud mottag: ”Frälsaren är född i dag”.

 

Sjung det ut kring våra nejder, sjung det ut till syd och nord.

Ära vare Gud i Höjden och frid på jord.



   

Vi ska inte glömma bort varför vi firar jul.


 

Mysingen och jag vill önska er alla en riktigt GOD JUL. Var rädda om varandra och även de små djuen.


Av wiolettan - 18 december 2019 08:43


Gud kommer antingen att lugna stormen,

eller låta stormen rasa, medan han lugnar dig.

 

Visst är det trösterikt och hoppingivande. Det är ord som jag tar till mig i dessa dagar.


Mysingen hostar och har det jobbigt ibland, men jag tror att det går framåt, det måste jag tro på. Han blir snart frisk igen.


Igår vaknade han med en puls på 160 och det höll i sig i flera timmar. Vi hade planerat att storhandla inför julen och dessutom var vi tvungna att gå ner till apoteket för att skaffa dropparna som ögonläkaren hade förordat att mysingen skulle ta.


Det blev nämligen ingen operation av knölen vid ögonlocket, på grund av inflammationen i ögonen. Det måste läka först, så någon gång i januari blir det återbesök.


Mysingen hade hög puls hela dagen. På kvällen skulle han iväg på ett möte på Odd Fellow, där han skulle vara sekreterare. Tror ni att han avstod? Nej. Då han gav sig iväg var pulsen 140 i viloläge. Inte bra, enligt min åsikt, men han åkte iväg och då han kom hem var pulsen 90, så det var i alla fall en förbättring.



 

Här kan ni se lite, hur han mår i bra. Blodtrycket bra och pulsen bra. 


 

Här ser ni min syresättning och puls, i morse.



 

Vi har en puls och syremätare och så har vi en blodtrycksmätare. Den reagerar lite märkligt då jag har flimmret, har jag upptäckt. 


Idag har vi tvättstugan. Men, vi tar det lilla lugna, det får ta den tid det tar.






Av wiolettan - 16 december 2019 08:04


En vecka, plus en dag före dan, före dopparedan, är det så? Tiden går och vi med den och jag tänker att så tacksam jag får vara som fortfarande får vara med på denna livsresa.


Det har ju inte alltid varit självklart att jag skulle ha överlevt, om jag tänker på så annorlunda det kunde ha gått, flera gånger i mitt liv och senast då jag fick hjärtstopp för några år sedan. Men, jag får ännu finnas kvar och det är en gåva.


Ibland kan jag tänka, till vad nytta, men jag vet att Gud vet vad Han gör, det är något som jag har lärt mig att lita på. Fast, det måste jag då medge, att vissa gånger så kan jag undra starkt, till vad nytta och till vilken mening? För det är ju inte alltid som jag har vandrat den väg som Gud hade stakat ut åt mig.


En bön av Heliga Birgitta, tänker jag på ibland.


 

Detta kort kommer ifrån Vadstena klosterkyrka.


 

Kyrkan här i Sundbyberg. Bilden tog jag igår morse.


Jaha, detta var ju inte det som jag tänkte skriva, men så kan det bli ibland. Jag sätter mig ner för att plita ner några rader om det som händer omkring mig och tankarna åker iväg.


Idag tänker jag särskilt på min egen Mysing, som envisas med att gå på sina tre bestämda möten idag, fast förkylningen rasar i kroppen. Hostan och snuvan är väl det som besvärar mest nu, plus tröttheten. Hoppas att protokollet han ska skriva blir rätt och att doktorn ger honom några droppar mot inflammationen i ögat, ja båda ögonen har angripits nu, för någon operation av knölen han har, i det ena ögat, tror jag inte kan ske idag.



 

En bild ifrån väggen på Sverigehuset i Stockholm.


Ha en bra dag, alla mina bloggvänner.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards