...ifall du tycker att du har haft för lite semester. Förvandla ditt hem till ett semesterparadis.

Flygsemester:

Packa 20 kg sten i den mest otympliga resväskan du kan hitta.
Bär sedan runt på den ca 2 timmar i din lägenhet.
Sätt dig i en barnstol, bind fast armarna från armbågarna i armstöden och
be en så stor människa som möjligt att trängas bredvid dig.
Försök sedan att äta med kniv och gaffel ur en liten papplåda.

Fiskesemester:

Tidigt på morgonkvisten, snubbla runt i närmaste stenröse.
Stick händerna i en taggig buske så att fingrarna blir fulla med små sår.
Blöt ner dina kläder och smörj in innehållet ur en gammal sillburk.
Återvänd hem utan fångst, frustrerad, trött och hungrig.

Stugsemester:

Stanna hemma, stäng av elen och varmvattnet. Ät konserver varje dag direkt
ur burk och även rå korv.
Köp klipulver och riv dina lemmar blodiga.
Kladda på myggoljan för autentisk lukt.
Läs samma gamla Hemmets Journal från 1971 om och om igen.

 

Nu har vi fått regn, ett välbehövligt regn. Blommor, träd och buskar mår så bra och även gräsmattor. Till mångas glädje verkar det i år bli ett rätt så varmt väder till midsommar. Det är bra, känns skönt för alla som vill vara ute och fira, kanske grilla eller så. Mycket lättare om det är uppehåll och lugnt.

Ha en bra dag och var rädda om er och varandra.

Soliga och varma dagar, det är bara att passa på och vara ute och ta till vara D vitaminerna.

Vi sitter ofta på balkongen och tar igen oss. Det låter det, "tar igen oss", som om det skulle behövas. Men, vi läser, löser korsord och är glad att vi får vara så pass friska som vi är.

I går tog vi oss en långrunda till Råstasjön och runt Lötsjön. Det tog 1 timma och 40 minuter. Förr om åren tog det bara 55 minuter.

Mysingen verkar tycka att det är i jobbigaste laget att gå ut med mig. Kanske kan jämföras med att gå ut med en hund. Många stopp efter vägen, stanna, kolla och vila. Men, jag har inget val, om jag nu ska gå ut. Kan ju inte gå själv längre, så jag har inget val, men om han vill så kan han väl gå ut själv senare då, ensam och i den takt som för honom känns bra och bäst.

Vi får se hur det kan ordnas, eller inte. Får se tiden an och inte göra några förhastade beslut.

Om du för hastigt värderar eller förkastar

kommer du lika hastigt att bli överrumplad

av grym besvikelse eller glad överraskning.

Vid minsta tveksamhet bör du avstå från att

döma eller bedöma, tills du har tillräckligt

med fakta som talar för eller emot.

Fontänen i Lötsjön.

Näckrosbladen har kommit i mängd.

Något för dom som orkar, kan och vill stärka kroppen.

Spela bordtennis går också bra utomhus. Bara att tänka på att hålla avstånd.

Nu har det kommit böcker som vem som helst kan låna eller ta hem. Översta hyllan är tom. Kanske i fall det börjar att regna. Böckerna är ju lite mer skyddade längre ner.

Var rädda om er och varandra.

...min mysing på din 78-årsdag.

Vill säga några ord, en hälsning, så du minns, att lyssna på dig själv och de behov som finns.

För bara du kan veta vad som är bäst för dig. När du ska ta emot - men även säga nej.

Gör vad som är gott för både kropp och själ. Och gör det för dig själv och mig som vill dig väl.

Du är den enda "jag" du nånsin kommer ha. Ta därför hand om dig så du kan få må bra!

Ett grattis på Din dag en hälsning ifrån mig. Kommer till min mysing, ja bara till dig.

Så sant så.

Det gör du verkligen och försöker även nu då situationen är som den är.

Du och jag känner oss lika unga inombords, fast jag är äldre, och,  jag är oerhört tacksam att du finns för mig nu då min kropp och ork inte vill som jag vill. Tack!

Hoppas att du får en underbar dag!

I lördags bilade vi till min bror i Farsta för att titta till honom och ta med några livsmedel som inte hade kommit med vid beställningen av hemkörda varor. Han är över 90 år och vi vill inte att han ska gå till centrum och handla.

Det var i trappan upp till hissen som jag hade ramlat och nu tog jag mig en ordentlig titt. Men, varken jag eller Mysingen kan begripa hur mitt fall gick till. Visserligen är det bara 5 trappsteg och eftersom jag slog i huvudet på höger sida då jag ramlade mot elementet, men hade blåmärken på vänster ben och fot och på ryggen vid revbenen där jag har ont, också på vänster sida, så går det hela inte ihop. Kunde jag ha rullat en bit?  Vilket fall som helst, konstig känsla att se platsen och inte minnas allt.

I går vandrade jag och Mysingen till Lötsjön och det var en härlig promenad. Visserligen tog det en massa tid, men vi hade inte bråttom.

Flera log och hälsade så glatt på oss och vi hade också nöjet att träffa en man som vi ofta såg förr om åren vid våra promenader. Vi stannade och pratade med honom och det kändes fint efter så lång tid.

Vid Lötsjöns ena sida, nästan vid Gröna stugan fanns dessa hyllor uppsatta.

Här kunde vi läsa vad de skulle vara till.

Våren är nu i full gång ute i naturen och det blommar så vackert på olika ställen vid Lötsjön.

Ha en bra ny dag, ny vecka och ny månad och dessutom den första sommarmånaden.

Hoppas att ni har det fint och är rädda om er och varandra.

Ge någon ett leende idag, det piggar upp. Det kände vi vid vår vandring runt Lötsjön.

Vad är allt, som människorna under århundraden

utförde och tänkte mot ett ögonblick av kärlek?
Men det är också det vackraste det skönaste i naturen.

Dit för oss livet över alla trösklar och uppför alla trappsteg.

Därifrån kommer vi, dit går vi.

Halvsol, kan man säga så? Nej, växlande molnighet heter det. Lite småkyligt var det i morse då vi vandrade ut på en liten promenad, men då solen lyste på oss, kändes det varmt och skönt. De små molnen störde oss inte så mycket.

På tal om moln. Har ni hört historien om läraren som frågade sin klass:

"Vet någon varifrån flygmyrorna kommer"?

"Flygmyrorna kommer kanske ifrån stackmoln", svarade Ulla.

Det har inte precis varit direkt något balkongsittarväder, men något har vi kunnat njuta av solen där ute.

Dessa dagar och veckor som vi varit och är, mer eller mindre isolerade, går bra. Vi har varann och det är jag tacksam för. Mysingen och jag har nu i månader umgåtts praktiskt taget dygnet runt, bara med varandra, med några undantag då Mysingen har varit och handlat. Och ändå. Vi har inte grälat oss sönder och samman eller "nött hål på oss" utan det har gått och går smärtfritt.

Vi har börjat att rensa våra bokhyllor för vi har så många böcker som bara står där. Samt har jag försökt att slänga alla julkort och gratulationskort som jag har haft sparade. Rensa lådor med andra ord. Det går sakta eftersom jag fortfarande inte mår så bra efter fallet i trappan.

Men vet ni vad jag hittade? Jo, 300:- i gamla hundrakronorssedlar. Då jag fyllde 70 år, för 10 år sedan, nästa år, hade jag önskat mig pengar i födelsedagspresent för att köpa mig en kamera. Tydligen hade jag varit så slarvig och inte tagit reda på alla pengar.

Nu har ju dessa sedlar inget värde, så ledsen blev jag. Bortkastade, dom slantarna skulle ha varit bra att ha.

Men nej. 

Men jo.

Mysingen skrev ett brev och lade i dom 3 utgångna sedlarna och häromdagen kom det 300:- ifrån Riksbanken. 

Råstasjön.

Svanar med ungar.

Kanadagäss, med ungar.

Gräsand med ungar.

Skäggdopping med ungar.

Våren är här!

Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper ihop mina händer.

Du käre Gud som är barnens vän till Dig min tanke jag vänder.

Tack för allt gott Du mig ständigt ger att känna, älska och äga.

Tack gode Fader för mycket mer, än jag kan tänka och säga.

Så skydda mig med Din starka hand, Du Fader god utan like,

och låt mig växa för livets land, som är Ditt himmelska rike.

Denna fina psalm hörde jag på Radio Viking i morse. Jag kan bara stämma in. Har så mycket att vara tacksam över och ändå är det så lätt att glömma det. Det finns så mycket av elände ute i världen, och, här hemma, det ena efter det andra. Så, det är oroande, och jag undrar ofta hur människor orkar.  Jag som utåt sett har det mycket bra, borde kunna vara mera ödmjuk och tacksam. Men, idag bara gråter jag.

I morse tog vi en kort promenad i solskenet. Det var lugnt och tyst på sta´n, nästan som om det var en lördagsmorgon.

Utom vid tunnelbanestationen i Sundbyberg, där stod det 3 polisbilar och brandbil. Vi vet inte vad som hade hänt, men hörde senare på radion att det hade varit en olyckshändelse i, eller vid tunnelbanan och att ersättningsbussar ersatte trafiken, då tågen inte kunde stanna vid Sundbybergs station.

Vårfint.

Var rädda om er och varandra.

… försöka att blogga igen. Det tar sin tid men efter några dagar, kanske flera, så kommer jag att hälsa på hos er, men, lite pö om pö.

Tack för alla snälla kommentarer. Det gläder mig mycket att ni bryr er.

Ska berätta i korthet vad som hänt och hur jag mår. Känner mig rätt så bra men har fortfarande mycket ont i ryggen, nedanför vänstra axeln, kanske några revben som spökar, vet ej. Därför kan jag inte sitta här vid datorn och blogga, just något.  Fortfarande något jobbigt med huvudet. Men detta hände.

Jag och Mysingen skulle åka till Farsta till min äldsta bror som är i karantän i sin lägenhet, som många andra i dessa tider. Vi skulle lämna över en del saker och se att allt var väl med honom. Tanken var att stå vid hissdörren och han vid sin dörr för att undvika närkontakt. Detta hände på långfredagen.

Mysingen ska parkera bilen och jag går in i entrén och tar några steg i trappan upp mot hissen. Vet inte vad som hände, men jag ramlar i trappan, snett, några meter och slår huvudet i ett element. Mysingen kommer in och ser mig, som han säger: ”ligga i en stor blodpöl på golvet”. Kan tänka mig att han blev rädd. Han försöker stoppa blodflödet, frågar om vi ska ringa efter ambulans, men jag vill bara hem. Förutseende som Mysingen är så hade han förbandslåda med allt som behövdes i bilen, för att hjälpa mig tillfälligt.

Hemma ringde han 1177 som skickade en ambulans hem till oss. De kom nästan omgående och personalen var duktiga, proffsiga och trevliga. De tvättade av såren i huvudet, men sa att det måste sys för att det var så djupt. De ville inte att jag skulle in till sjukhus, på grund av Coronaviruset, ålder och så vidare, så de ringde efter en akutläkare som kom hem till oss och sydde såret i mitt huvud.

Inte det lättaste med allt hår som jag har, men de var också så hjälpsamma och duktiga. Klippte bort en del av håret så att de kom åt. Fyra bedövningssprutor blev det och läkaren fick jobba lite hårt, för att få ”igen” såret ordentligt så det inte skulle bli så stort. Klämde och höll på, efteråt. Jag förstod inte mycket.

Efter cirka 10 dagar kom två trevliga sjuksköterskor ifrån vårdcentralen hem hit, och tog bort stygnen.  Dessa sex personer är de enda som har varit här hemma hos oss, på flera månader.

Jag är full av beundran över sjukhuspersonalen som hjälpte mig. Även till vårdcentralens sköterskor. Fast jag inte går till ”vår” vårdcentral här nu, så var det inga problem för dom att komma hem och hjälpa mig. Särskild eloge till Mysingen som hjälpte mig så mycket dessa dagar.

Är så glad över den änglavakt jag hade. Jag bröt inga ben och fick inga inre blödningar. Jag är så oerhört tacksam.

Blåslagen på ryggen, men sån´t går bort. Även ena foten fick sig en törn, blåmärken och svullnad i benet.

Kläderna gick ju att tvätta. Fick bort allt blod utom på ena skon, men det är inte hela världen. Kappan fick kemtvätten ta hand om och den blev också ren. Det märkliga var att varenda plagg var det blod på, till och med behån.

Var rädda om er och varandra.

Det är vad jag kan säga.

Vill tacka alla för fina och omtänksamma tankar och kommentarer till mig.

Ännu känns det jobbigt att sitta här så jag får avvakta.

Idag kommer någon hem till mig för att ta bort stygnen från huvudet.