Har ni tänkt på så mycket vi människor tar för givet? Eller bara inte tänker på? Sådant som vi är vana vid ska fungera och som för det mesta gör det också.
Men, så händer det något som vänder upp och ner på allt som gör att vi går ner för räkning, något som gör vardagen till en jobbig resa och vi stannar upp och tänker till. I alla fall gör jag det, för att inte tala om min man.
Vet inte hur många gånger hans ansikte har lysts upp och tacksamma ord har sprutat ur munnen, (sprutat ur munnen, vad är det för snack?) de senaste två dagarna då jag har kunnat vara uppe utan att ragla och må dåligt. Vi har mycket att vara tacksamma över.
Tänker med fasa på de stackars människor som varje dag lider och där som hela tillvaron slås i spillror. Det går inte att föreställa sig och det går inte att ta in.
Lite av den känslan hade jag i natt i min mardröm. Jag sprang och var jagad, ingenstans att gömma mig. Till slut skrek jag och vaknade av det, som jag brukar. Min man börjar bli van vid detta, nej jag tror aldrig han vänjer sig, men han vet i alla fall hur han ska bete sig, eller inte bete sig.
Dessa bilder tog jag innan jag blev sjuk. November kaktusarna är nästan lika fina fortfarande. Både den röda och vita. Har blommat otroligt mycket detta år.
Hortensia, eller? Pelagonerna på balkongen har frusit medan jag varit dålig.
Idag har vi sångövning inför glöggen uppträdandet nästa vecka men jag kan inte vara med. Jag har inte tränat på tre veckor nu, känns konstigt. Mysingen får gå dit och öva för mig också. Tänk om det gick ändå.
Tack för alla snälla och uppmuntrande kommentarer. Ska försöka läsa ikapp mig hos er nu.
Comsi Comsac
25 november 2015 09:42
Så sant du skriver, när jag bröt armen så fick jag verkligen känna på att göra allt annorlunda, med en arm.....
Så underbara kaktusar det syns att de sköts med kärlek.
Härligt att du börjar kunna vara uppe och att
det går åt rätt håll.
Stor kram ♥
http://egopyret.blogspot.com
Ingrid
25 november 2015 10:41
Så fin din kaktus är. Min är hälften orange och hälften rödlila och det gillar jag inte riktigt och skulle nog aldrig köpa en sån själv, men jag är ändå väldigt tacksam för att den blommar.
Hoppas att din mardröm inte stör dig allt för mycket idag. Ibland har man dem med sig hela dagen och det är jobbigt.
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Bosse Lidén
25 november 2015 10:59
Tänkvärt inlägg. Bra att du är lite på gång. Synd att du inte kan följa med och träna. Fina bilder. Kram från ett regnigt Ystad
Bengt
25 november 2015 11:16
Man försöker sätta sig in i andras människors helsike av alla de slag, Sjukdomar, krig etc. Men sen slår man ifrån sig det för att själv orka leva. man äter gott och njuter. Roar sig osv. Man kan inte göra något annat för att gräva ner sig hjälper ju inte dem som har det svårt.
Men tankarna till dem finns ändå där!
Vackra blommor också något att njuta av! Kram!
http://bengtalfred.bloggplatsen.se
Znogge
25 november 2015 17:05
Så sant som det är sagt. När det blir skarpt läge inser man att inget i livet är självklart och det har jag fått erfara flera gånger dem senaste åren. Då känner i alla fall jag en stor ödmjukhet.
Kram
http://znogge.wordpress.com
gun
25 november 2015 19:50
Tänkvärt det du skriver... Vi tar så mycket förgivet!
Kul att se dig här igen. Ta det lugnt bara. Sjunga hinner du och
jag misstänker allt att du kan dina sånger.
Glögg så gott det luktar men dricka kan jag inte... inte ens
saftglöggen. Migränen slår till som ett brev på posten.
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se
TantGlad
25 november 2015 22:07
Jättefina blommor vännen.
Visst har du rätt i det du skriver, och vi tar alldeles för mycket för givet många gånger. Det rullar på liksom. Bra att stanna upp, och tänka lite på hur bra man har det. Att uppskatta små saker.
Hoppas du blir piggare fina bloggvännen.
Dröm nu gulligt och mysigt i natt. Ingen hemsk dröm .
Varm KRAM från mig till dig.
http://tantglad.bloggo.nu
Bling
26 november 2015 09:15
Läste i inlägget innan :( hoppas du har fått din dos av flunsa och får vara frisk i vinter. Man tar väldigt mycket för givet. Gav en ung kille som satt och tiggde, en peng i somras. Han bugade för mej, när jag hade gått så tänkte jag att jag skulle ha velat säga till honom, att skillnaden mellan honom och mej är att vi är födda i två olika länder.
Så fint att dom blommar än.
Kram <3
http://ting-bling.blogspot.se
Anneli
27 november 2015 21:34
Skönt att du kunde vara uppe lite. Jo då, vi tar mycket för givet. Jag brukar oxo tänka på dom som har det värre än mig.
Vilka fina kaktusar, för hade jag en röd kaktus o den blommade året om i flera år. Den var så stor o fin, men sen flyttade jag o den ville inte blomma mer. Ja den hade väl gjort sitt antar jag =)
Jag fick tacka för tiden o begrava den (rätt ner i soporna) sen har jag inte köpt nån ny.
Var rädd om dig, ha en fin helg. Kramar ♥ ♥ ♥
http://mittnyaliv66.bloggplatsen.se