Vi har en liten lampa i vår hall som lyser natt som dag. Att vi kan ha den tänd hela tiden utan att det ska kosta allt för mycket beror på att det sitter en lysdiodlampa i den, ingen glödlampa, de håller ju på att fasas ut på marknaden. Vår lilla lysdiodlampa ska hålla 25.000 timmar, säger min man. Tro det? Håller den i 10.000 timmar så är det bra nog.

Thomas Edison, undrar vad han skulle tänka om han "kom in" i vår tid? Fast å andra sidan var det ju inte han som först uppfann glödlampan har jag läst någonstans. Undrar om det är sant? Det måste vara något alldeles speciellt att vara uppfinnare, att hitta på funktioner eller saker som ingen annan har tänkt på eller klarat av förr. Ja, just det, uppfinnare skulle jag vilja bli. Att jag inte tänkte på det som ung.

Jag skulle ha blivit rik, ha så mycket pengar som jag behövde och mer därtill. Förresten, vad skulle jag göra med alla dessa pengar? Blev jag lyckligare då?

Jag skulle ha blivit berömd. Men å andra sidan. Berömd, jag som är så blyg, inte vill jag vara berömd, jag som sätter mig längst bak eller i ett hörn för att synas så lite som möjligt.

Så kontentan av det hela. Uppfinnare är inget för mig, i alla fall inte i något större sammanhang.

Undrar om jag då hade några vänner, jag menar riktiga vänner, inte sådana som bara var ute efter mitt kändisskap eller mina pengar?

Vänskap muntrar upp som en solstråle,

förtrollar som en god berättelse,

inspirerar som en tapper ledare,

binder som en gyllene kedja,

vägleder som en himmelsk uppenbarelse.

Denna tavla hänger i vårt sovrum, det är en bild av Topsy, en av mina katter som jag fick ha i sexton år. Han bodde med mig i Sollentuna, radhuset i Vaxmora, villan i Duvbo och så i den lägenheten jag har nu. Här ligger han under en filt och har det bra. En mycket god och trofast vän.