Igår var det en spännande dag på många sätt.

Mysingen och jag är ju brevduvor för SPF och delar ut medlemsbladet då det kommer ut. Igår var det dags att vandra gata upp och gata ner i vår lilla stad för att lämna tidningen till våra pensionärer.

Men, mysingen har ju ont i sitt knä och är förkyld så vi tänkte hur ska det här gå, kanske ska jag gå själv?

”Nej, kommer inte på fråga”, tyckte min mysing”, tänk om du virrar bort dig eller blir dålig ska jag då vara hemma och oroa mig”?

Så vi vandrade iväg båda två vid halv tio i går morse. Det gick, fast inte utan problem. Mysingen hade svårt att gå nerför i trappor, det belastade knäet för mycket, det finns för det mesta hiss men ibland måste det bli någon trappa. Jag tog det istället.

Så fick jag känning av förmaksflimmret och då var det svårt. Så vid en adress så sa jag.

”Du får gå själv ner till huset så kommer jag i sakta mak, så möts vi sen längre fram”.

Då mysingen kom tillbaka såg han inte mig för jag hade fortsatt att vandra åt det håll vi skulle gå för jag tänkte att jag går så sakta så det är lättare för mysingen om jag har kommit en bit på väg. Men det var det inte alls.

Han blev rädd då inte jag fanns på plats, trodde att jag hade ramlat bakom nå´n buske eller så. Det hinner gå många tankar igenom huvudet vid sådana tillfällen.

Vid det näst sista huset skulle vi upp både till en adress på 5 trappor och en på 4 tr. Vi steg in i hissen, den ena dörren stängdes, inte den andra och en tråkig "hissröst" meddelade:

"Bottenvåningen". Ja, som om vi inte visste det. Vi tryckte igen, inget hände utom "bottenvåningen" och hissen stod stilla. Då sa jag till mysingen.

"Jag åker inte med denna hiss, jag vill inte, det är ju något fel, tänk om den stannar mitt emellan några våningar och vi blir riktigt instängda".

"Nej men larva dig inte, vänta lite bara",  jag började känna lite smått panik, ville bara därifrån och ut kom jag med en väldig fart och mysingen efter. Då stängdes båda dörrarna, hissen åkte upp till femman utan oss. Då den kom ner igen tog mysingen, lugn som en filbunke, hissen upp igen och levererade tidningarna medan jag stod nere och väntade.

Men hem kom vi och flimmret försvann och det var huvudsaken.

Inatt hade jag en otäck mardröm. Jag drömde att jag blev instängd i ett litet utrymme med vita väggar och inget annat, inget fönster inga tavlor, bara ett kalt vitt rum. Så jag började banka och slå på väggarna för det fanns ingen dörr heller. Jag bankade och skrek tills jag vaknade. Mysingen vaknade också, av mitt skrik.

Vi har inte tagit någon morgonpromenad idag, känns lite konstigt och ovant. Detta med att inte komma iväg och få lite motion i benen och ny luft i lungorna. Men vi får ägna oss åt något annat.

Detta till exempel. Nej, så bra är det inte, i alla fall inte hela dagen., Vi har sångövning och måste iväg på den lite senare, hur det nu kommer att gå och låta.

 

Geddfish

4 november 2015 09:14

Men, kära nån! Vilka mardrömmar! Hoppas allt kryar på sig till det bästa!
Varm kram, Gerd ♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

 

Comsi Comsac

4 november 2015 09:34

Vilken härlig bild på er... =D

Hissar gillar inte jag heller den enda jag åker är till min sjukgymnast som befinner sig tolv trappor upp....

Varmaste kramen ♥

http://egopyret.blogspot.com

 

eva

4 november 2015 09:51

Fin bild vännen men mardrömmar är ingen hit alls, jag drömmer oxå dessa dagar dock inte så hemskt ...hoppas du får en fin dag kram

http://evasblogg.blogg.se

 

Hanneles bokparadis

4 november 2015 17:08

kala vita rum verkar inte kul.

http://hannelesbibliotek.blogspot.se

 

gun

4 november 2015 20:50

Härlig bild på er... Vilken röra med alla trapper och hissar för er
när ni skulle dela ut tidningen. Tur att ditt flimmer gick över.
Drömmen verkade otäck. Hoppas du fick en bra dag.
Kram gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

 

Znogge

4 november 2015 21:37

Usch, vilken obehaglig dröm! Då är det gott att vakna!

Kram

http://znogge.wordpress.com

 

Gunnel

5 november 2015 08:24

Det var verkligen en händelserik dag. Känns ändå skönt när man ger sig iväg ut och inte är ensam. Känslan efter en mardröm kan sitta i länge och är inget trevligt alls. Hoppas ni båda känner er bättre idag.

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version.   Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

  Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

  Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.   Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

  Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.   Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

    Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.       ...